Klickers & Hjärtattacker

... Och återigen gjordes misstaget för dagen...
Jag startade den.
Men med facit i hand så var det inget större fel i det faktiskt!
Har vart en dag full av stress, telefontid, problemlösning..
Ungefär som vanligt i mitt o-organiserade lilla liv vill jag påstå.

En märklig sak hände mig under dagens lopp.
Jag hade bio i huvudet för mig själv (Gillar inte snokande människor nämligen därför bara jag som var med.) och försökte komma ihåg att inte glömma att värdesätta människor omkring mig.
Experiment har människan hållit på med sedan urminnes tider och jag gjorde det första på länge idag för mig själv.
Jag simulerade ett rum som ska föreställa min själ, en jätteduk som för mig är en "påhittad" framtid (En som jag innerligt hoppas INTE stämmer!) med olika människor i min närhet.
Jag tänkte mig att dessa försökskaniner, som hade en kortfilm var på min duk, fick en hjärtattack.

Hoppsan, hon verkar lite väl skruvad den där Evelina!
.. Kanske du tänker, och kanske är fallet så, men vad jag med detta ville få ut var att tänka efter hur jag skulle reagerat om det verkligen hände...

Hur fungerar du och hur skulle du agera i din tanke?

... Vad var det sista jag sa, när var det sist jag hälsade på, ringde, mejlade eller skickade ett kort? Något som på något sätt representerar en tanke från mig till dig alltså, ville jag analysera.
I mitt dåvarande "nu" framställde jag situationer där allt ifrån att:

- Själv hitta min bekanta...
- Få veta...
- Vara närvarande när det händer...

... Var den aktuella situationen.
Och det ruggigt otäcka med detta var när jag insåg att jag var tveksam till hur jag skulle agera.
Någonstans inombords inbillar jag mig att det spelar roll att man är mentalt inställd på hur man skall agera, tänka och sedan prestera.
Det må säkerligen låta som en petitess men när skarpt läge i denna kaliber hänger i luften och några minuter är vad man har till godo för att rädda någon annan anhörig, vän eller människa, ja då tror jag banne mig att man går tillbaka instinktivt och handlar utifrån en mental att-göra-lista.
Eller åtminstonde har den mind-mapen i bakhuvudet som man jobbar utifrån.

... Jag erkänner att jag är måttligt rädd att stå som ett mähä rakt upp och ner utan att veta vart man skall börja, om något ovanstående inträffar.

Vad tror du?
Spelar tanken någon roll i detta fall?

Hur som haver, vad jag beskrivit är på sin höjd 5 minuter av min dag.
Tänk vilket jobb den mänskliga hjärnan gör under en dag, för att inte tala om den uppsjö information den hämtar och lagrar som vi inte är medvetna om.
Fascinerande.

Och vidare under denna härliga Tisdag så har jag klickertränat små 4-benta odjur här i huset.
Varenda dag är räknad sedan man var i Hällefors på hundkurs där fattade jag tycke för vad jag hoppas är många hundmänniskors bästa vän - Klickern.

Tack Marie förresten! Den var superduper fin klickern du skickade! Svart och gult är ju skellefteå AIK, att jag inte tänkte på att be om dom färgerna...! Du är ett geni :)

Tillsammans med lilla gul som är husets prakt-terrorist har jag fått in ett sitt med hastighet som blixten och ett ligg som är fullt acceptabelt på honom under en period på ett par minuter praktisk träning!
Sen att vi avslutade, jag kopplade bort hjärnan och hittade liten gul terrorist i kompostpåsen i full gång med att käka kaffesump, äggskal, torkade kryddor och gamla kycklingslamsor, ja det antar jag är ett annat kapitel.
Sånt är livet när man är med valp, 13 veckors vilde är inte att leka med. (Har aldrig haft en så trogen relation med husets dammsugare vill jag lova!)

Lilla svart, som jag har delad vårdnad på tillsammans med matte i kennel Curricos, har jag lärt ligga ordentligt på sidan (...Och dessutom kan jag tydligen välja vilken sida jag vill hon ska ligga på!!!!!) under ett förlopp av ca 2 minuter.
Förr visste hon att "när Eve gör si eller så med handen ska jag nått i stil med panikartat slänga mig åt nått håll så tassarna spretar horisontalt med golvet och sen se jävligt söt ut" - betyder "sida".
Nu ni, nu vet hon riktigt säkert vad jag menar!

Och stora damen alias "Gammtackan" har lärt sig att sitta någon deci ifrån mig och titta mig i ögonen (Steg 1) sedan att titta på mig och ta en godsak på näsryggen, vänta, och på signal titta i golvet så godisen landar nedanför och sedan på signal käka den(Steg 2).... På 2-3 minuter.
Allt tack vare klickern!
Och bara för Gammtackan att titta på mig när hon sitter så nära, är en fantastisk vändning!
Har jobbat på hennes självförtroende och att stärka banden mellan mig och henne som ekipage nå fruktansvärt hårt sedan jag kom från Enköping.
Oj så mycket kul vi haft för övrigt!
Och nu ger allt detta resultat.
Jag är extasisk över våra framsteg och att jag äntligen, efter 3 år, lyckats skapa en matte hon tycker det är kul att jobba med och utvecklas tillsammans med!
Det ni! Det är en belöning som inte pengar kan köpa eller ge.

Nu ska jag ut och traska ett varv eller 7 runt kvarteret få se om det finns några 4-benta som vill följa med.
Ha en riktigt, riktigt härlig kväll - Det ska då åtminstonde vi!