Finfrämmän fra Mensträsk

... Har dykt upp, sagt tjo hej och åkt igen.
Antar att detta väsen snart hittar tillbaks hit igen.
Trevligt!

Just nu sitter jag med en nöjd, något hullig kisse, i knät och skriver.
Vi hade för en stund sedan mysa pysa i köket med kokt skinka.
2 Missar och 2 vovvar.
Jag förstår dessa stunder varför djur har en så viktig del i icket-allergiska människors vardag och liv.
Att bli missbrukare är inte att undgå när det kommer till ens djur och då menar jag missbrukare på Oxytocin (Länken ger en hint om människors påverkan till varann, men när det kommer till djur är beröring lika med effekt också! För ökad förståelse om detta fantastiska hormon).

Från barnsben har jag inte bestämt att jag skall ha djur omkring mig, det har mor och far skött.
I närmre släktkretsar har hund och katt också alltid funnits.
Hamster, fiskar, chinchillor osv.
Enbart ett par år av mitt 24-åriga liv har vart djurfria.
Jag antar att min första hamster ställde till det så att jag inte ville leva djurfri igen.

Många människor hävdar att djur begränsar ens friheter vilket jag inte kan säga ett smack om.
Visst är det så, har du hund till exempel måste den ut ofta liksom alla övriga kategorier djur kräver sin vård.
Men för mig blir detta en livsstil när min frihet ligger mellan passen som består av djur.
Klart jag inte kan göra vad som helst, men det bekommer mig inte heller.

När jag tänker efter så vill jag inte kunna göra vad som helst heller, i synnerlighet inte när jag har ett mer kvalitativt liv tillsammans med djuren.

Har du djur?
Hur har det påverkat ditt liv?

Jag vet att jag formodligen aldrig, om jag får välja, kommer gallra ut djuren om det inte ligger sjukdom eller dyl bakom.
Men så länge jag lever, då skall deras hjärtslag vara mitt livselixir.

Vad säger du?

Ha en härlig Lördag.