Och sen kom snöstormen!

Vi sitter här... Jag, Doglas, Filippa och Winni.
Ute viner det och träden viker sig motvilligt för den tunga vinden.
Enligt rapport är det stormvarning, ett faktum vi fyra inte säger emot.

Jag har denna morgon som vanligt tampats med min vanliga tur.
Lönen kommer inte som den ska, min efterlängtade resa verkar vilja skita sig (En sanning jag tänker jobba för in i det sista för att den inte skall stämma!), ett sängbord som är på alla andra ställen än det ska vara och 3 hundar som jag lovat att fara till skogen med.

Stormen gör alltså sitt, det är inte en dröm direkt att ta sig ut och försöka åstadkomma någon form av träning med vovvar när man för det första inte kan stå still för att det blåser, för det andra "sabbar" sidvind för hundarna i arbete och för det tredje skänker väldigt spännande kast vid en dummieapportering, rent av åt skogen för spännande kast.

Hade tänkt mig att vi skulle putsa på sittet vid signal mot retning.
Just denna dag är vädergudarna då inte för spanielträning! Slänger jag dummien får väl hundarna lubba till byn 3 mil bort och skulle jag lägga ett sök hamnar dom väl i Umeå för där är vittringen på döda pippin jag lagt ut (som i själva verket då ligger i Skellefteå.).
Så, härliga dag, den började inte bra.

Det ska bli ytterst spännande att genomleva den och se vars denna Onsdag slutar.
Jag håller tummar och tår för att den åtminstonde är så pass lugn att man kan somna innan midnatt ikväll och då utan magsår!

Har flyttat ur lägenheten jag fått låna och nu hamnat hemma hos min mor.
När man är 24 år och prövat fria vingar är det inte drömmen, men en tänkbar lösning.
Så till min mors förtvivlan har jag fördelat en hel lägenhet i lådor samt ett halvt förråd i hennes vardagsrum.
Tar man sats från hallen och lägger på en smula fantasi har vardagsrummet nu förvandlats till ett litet Boda Borg!
Stackars mor, får hon inte en hjärnblödning på mig snart då tror jag allt hon är odödlig.
Men som hon säger "-Vad gör man inte för sina barn" sen kan det tillkomma något diskret mutter. ;-)

Huvva ligen, kaffet blev äntligen klart.

Nu återstår uppladdning för dagen och sedan väntar en jävla massa jobb!

Vänner!

... Är ett kapitel för sig.

Vi har nog alla prövat på alla olika kategorier.
-Trogna lyssnare
-Egoistiska svin
-Lögnaktiga mesar
-Gamla godingar
-Exet som blev vad det kanske från början egentligen skulle blivit
-Den som avslutar ens meningar
-Dom som bara finns

Och

-Dom som älskar oss för att vi är den vi är.

Givetvis finns det säkert en uppsjö andra alternativ i kategorier av människor man valt.
Det mest spännande är att dom i grund och botten alltid fyller någon typ av funktion för oss som väljare.
Jag söker människor som får mig att öppna ögonen, erbjuder ett tänk "utan för boxen", får mig att utvecklas på diverse personliga plan, ger energi, får mig i harmoni och balans med blotta närvaron osv.
Alla är vi speciella!
Och om man tittar på människorna som runt om som valt oss så är vi också en viktig del i deras vänkrets, på ett eller annat sätt samt för stunden eller på lång sikt.

Jag hade ikväll besök av en människa som nog är en av mina äldsta vänner, samt en av de mer inspirerande.
Kollade senare runt på internet bland Facebook-sidor och bloggar.
Känslor och känslostämningar är nog det hetaste och mest aktuella ämnet i genomsnitt.
Fast!
I och för sig är det nog ett orättvist påstående då fruktansvärt mycket i den virtuella personligheten i bloggande och twittrande exempelvis baseras på det.

Eller vad tror du?

Tråkigt nog så kan sånt utvecklas i oändlighet och Det finns ingen tid till det nu.
Tangokurs senare idag och man måste vara smärt och smidig tills dess!
Får med detta önska en god natt...