Eftertänksamhet

Ikväll har jag undrat hur varför uppkommer, när och i vilket sammanhang - egentligen.

Så många frågor har skenat genom mitt händelserika huvud utan anledning, då jag undrat av vilken anledning detta kan komma sig?
Jag är inspirerad av så otroligt många människor att hälften vore nog.
Både nya och gamla "kontakter" har blommat denna vår.

Jag antar att åldern gör sitt och i o med det tankesättet (man i stunden har), bemötandet till tankesättet samt uppföljningen tillika är något som faller visdomen i händerna.
Jag påstår inte att man blir klokare, det är väl sällan man blir, men kanske lite mer fingertopps-känslig för situationer kontra teori.

Egentligen, vad vet jag? 24 jordsnurr gammal och ger sig in i dessa tankemönster men på något sätt finner jag detta oerhört intressant!
Kan tänka mig att ålder inte spelar någon roll för detta intresse, enbart livssituation.
Nå väl, god natt världen!! Nu skiter jag i detta med att vara vaken!

Rubrikelände

... Detta verkar alltså vara mitt senaste tillskott i problem-högen.
Jag har sedan en tid tillbaka problem med rubriker!!!!
Mejl... Kort... Dagbok... Blogg... You name it.
Krasst, jag som annars besitter norrlands mest breda fantasi tror jag.
(Det är inte lätt alla gånger att hålla sig närvarande vill jag lova!)

Any how, än en gång är jag fortfarande imponerad över hur kul man kan ha på sitt jobb och hur ofantligt stolt jag är över alla mina kollegor på Medborgarskolan!
Folkbildning är ett samlingsnamn för bättre livskvalitét, bredare kunskapskälla och vidare syn än vad gårdagen erbjöd.
Man är så lyckligt lottad över det jobb man har att man näst intill borde skämmas :)

Från det ena till det andra så har jag dessutom vart dog-free ett tag nu.
Lite väl länge...
Har gått upp 5 kilo sedan byrackorna avlämnades i södra Sverige.
Hur detta gått till är jag inte medveten om.
Har mina teorier om en allt för skön soffa, för mycket egentid och för god mat satt sina spår...
Men å andra sidan håller jag med dig som läser - det låter lite väl otroligt.
Inte kan det vara så heller!

Senaste dagarna i mitt liv har gått åt till en inre resa för övrigt.
Jag har tänkt på vikten, håret, gått igenom alla mina vänner och deras betydelse (Vilket är lika underbart fantastiskt varje gång!), gett mig tid att minnas värdefulla stunder i livet osv.
Detta har genererat i - om möjligt - mer energi!
Kan man ha ohälsosamt mycket livsenergi förresten?
Känner du till detta tillstånd??
Jag sätter denna känsla i jämförelse med exakt samma fast helt tvärt om.
De där stunderna man sitter på farstukvisten, köksstolen, ligger på golvmattan och glor i taket, raderar det där en gång så avgörande mejlet... Och försöker bli klok på varför allting alltid ska vara en vågskåls-liknande energikarusell.
De gånger man ifrågasätter ens egna insatser, betydelsen av ens existens, meningen med mig i någon annan människas liv på ett eller annat sätt.
De inre dagar då enbart ett tungt, grått moln fyller det som annars är en idyllisk känsla och syn.
Det enda svaret jag hittills kommit fram till är att den abstrakta konsten är den känslomässiga förmedlingen till ett mänskligt öga som förklarar jämförelsen mellan dessa två motpoler på ett ädelt och rent sätt.
Det mest intressanta är att det som kommer till dig när ditt öga skådar detta motiv och dansar mellan härliga färgharmonier - är en ordlös sanning som är lika klar som en fullmånes himmel.
Man bara vet.

Visst är det häftigt?

Ordlös handling.
Ordlös tolkning.
Ordlös sanning.

Detta är för mig skäl nog att bekräfta det faktum att ord många gånger är överflödiga.
Med en lyhörd inställning till livet och allt som kommer där till, finner sig ovanstående helt naturligt.
Man får det på köpet.

Ja, livet är bra mycket till mirakel.
And i just love it!

Hjärn-bajs

Senaste tiden har jag ägnat åt att fundera på sakers innebörd.
Meningen med dem, lärdomen av dem osv.
... Och jag kommer ärligt talat inte fram till ett skit.

Det hela började lite smått när jag fick det bästa jobb man kan ha (Förutom äldreomsorgen) men stort när jag till sist hade "mitt eget" i lya-väg.
Länge tyckte jag att lyx i livet var att ha det man ville ha och då menar jag materiellt, men efter senaste 6-8 månaderna sitter det inte längre i sakerna man omger sig av.
Numera tycker jag att en människa som är rik är någon som är balanserad och har tak över huvudet, värme omkring sig och mat på bordet.
Tänka sig vad man kan omvärdera pga yttre påverkan??

Nå väl, som sagt har jag flyttat till eget, träffat oerhört inflytelserika personer, har ett jobb som jag älskar innerligt och kämpar med mig själv för var dag som går.
Med "att kämpa med sig själv" menar jag givetvis, försöker lista ut i detalj vem den där "jag" är. Somliga dagar kommer jag långt, andra inte en jävla centimeter men när jag tittar omkring mig inser jag att detta är något som alla tampas med i skov.
Det mest spännande är att åldern, om man då tänker yttre påverkan på jaget, spelar inte någon som helst roll!
Det räcker med ett kraschat förhållande för de flesta för att fundera på vem "jag" är, till exempel.

Det är fascinerande vilken inverkan såna faktorer kan ha, för att inte tala om ens egen inverkan på en själv?!!

Ja det där må vara den mest egoistiska meningen jag någonsin författat!

Med det, Natti natt.