Välkommen härliga kväll!

Gud förbannat, sktidagarnas skitdag är precis över och kvällens mörker söker sig in över Skellefteås gator denna härliga eftermiddag.
Har glömt så mycket denna dag och mer kommer det väl bli är jag rädd.
Funderar på att gotta mig genom att slå fart på bastun här i hemmet!
Inget är väl smartare än att lura sig själv till att glömma att glömma det man glömt?
Eller hur det nu blir, lite värmeslag kan då inte förvärra något...
Jag är inte en människa som älskar värme på det viset för övrigt, men just nu skulle det sitta jävligt fint.
Lite plåster på såren som tröst till att man överhuvudtaget vaknade och steg upp idag (Misstänker att det var där allt började... Haha) :)

Läste lite tänkvärt också hos läkaren här om dagen;

ACCEPTERANDETS SVÅRA KONST

Att ödet negligera
att icke acceptera.
Att teoretisera
att gärna dementera.

Det är ett mänskligt drag
att söka efter gammalt jag.
Att någon enda dag
ej känna sig så svag.

För att sanningen uppnå
måste du förstå;
Att nu är nu och då är då,
vad du än vill föreslå.

Att förlika sig med det som gäller
till kravet som ditt liv nu ställer.
Sluta vara en som gnäller
över livets bagateller.

Om nya spår dig aktivera
och pånyttfödd du avancera
och du kan även få briljera;
Då kallar jag det acceptera.

Conny Örnberg



Denna dikt återfanns i ett häfte där man fick kännedom om Parkinsons sjukdom.
Jag läste, funderade och läste igen.
Detta upprepade sig några gånger och man inser sakta men säkert vilken blådåre man är som stressar genom livet utan att stanna upp, titta sig omkring och njuta av förmånen att få leva, vara frisk och innerst inne må bra.
Något åtminstonde jag är duktig på att glömma.
Men alla har vi förmodligen en liten dassig idiot som tittar fram emellanåt på gott och ont.

Just idag hur som haver, så försöker jag fokusera på något bra.
Min genväg blev, som ovanstående, bastun.
Man ska trots allt göra något värdefullt av var dag, det kan vara den sista och det vill jag dra nytta av.

Till omvärlden! Ta hand om varandra och njut av vad livet innebär, det har kunnat vara värre ;)

Roadtripp!

Minuterna kryper förbi och här sitter man utan att kunna göra något.
Ska uppsöka södra breddgrader.
Var ett tag sedan man kollade läget i Enköpingstrakten.
Den långa resan gör en inte så exalterad direkt, men målet gör mödan värt!

Jag kommer få tid till att grunda över så många frågetecken och lyckan att åka med härligaste bruden i stan; Bettan.
Hon har också lite business att uträtta nere i sthlm:s krokar.
Lite spännande ska det allt bli och mycket hinner hända på ca 9 timmars bilresa!

Nu återstår sista småsakerna innan man far... Måtte minutrarna skynda sig så man får åka!

Hej hopp!

Får jag lov?

Så spännande och som man har väntat!
Ikväll drar nybörjar buggen igång och det är inte en dag försent.
Har verkligen saknat buggen och teknikbiten behöver definitivt putsas på...
Bättre chans än en "nybörjarbugg" finns väl knappast??

Har försökt slå ihjäl dagen på bästa sätt, rännt med hundarna i var hand runt om hela skellefteå-området känns det som.
Först nu har man hittat hem igen.

Måttligt trött i skallen är vad man blir och med tanke på att ena skräcködlan har konverterat till blodhund i ca 2 veckor till så lär det behövas måttliga mängder med mental träning för min del.
Kanske till och med passiv passivitet samt någon form av aktiv passivitet.
Ibland är känslan i min kropp att det var så mycket lättare som barn, drömmer mig tillbaka många gånger och kan nästan känna golvet under bara fötter, ett varmt täcke under armen och se soffan där jag tänkt sätta mig tillsammans men tv som surrar på.
Det är så spännande det där, att hjärnan kan ge en doft man minns, liv i den stund man sitter uppslukad i dessa tankar.

Men från trevliga barndomsminnen och mens hundar till dansgolvet och alla dess harmonier!

Solstrålar och termosmuggar

På blå himmel strålar solen högt.
Det är så vackert, fridfullt, man riktigt känner hur helgen rotar sig tryggt runt om en.
Det är fantastiskt.
Ett andetag fyller var cell i kroppen med ny energi, formar en rofylld aura runt om min kropp och öppnar ögonen för vad som omkring händer.

Jag växer och stärks i varje sekund som passerar.

Hundarna likaså, trots uvi hos minsta damen..
Hon har dock svarat bra på den kur hon fått, trots att endast ett dygn gått.

Hur som haver, dagen kommer avnjutas i naturens skönhet med en kopp varmt kaffe och med åtminstonde ena tiken (Känns inte snällt när hon inte är fullt frisk) Men har en Doglas som säkerligen vill följa.

Härlig Lördag till allihopa!

Det var en gång...

Det här är historien om min nyvunna kärlek.
Igår hände nämligen något magiskt i mitt lilla liv.
En helt vanlig fredag i skellefteå resulterade i livsomvändande inköp.
Tack mor!

Länge har jag insisterat på att hon ska köpa en så kallad Coatking.
Om man tänker att hunden är en höstgräsmatta så är Coatkingen en kratta och tar bort löv.
Under-ull! Hej då!

När min mor hittade denna finurliga lilla pryl på affären förstod hon inte alls varför hon skulle köpa den (Ibland måste man verkligen koppla på charmen och den där rösten och språket när man låter så klok.) men med facit i hand är hon nog inte så missnöjd!
Igår kväll krattade jag Dogge, mors hund, och hux flux hade hon två hundar!
Den ena var Doglas som hoppade och studsade runt och det andra var en plufsig doglas som var jävligt bra på sitt och stanna kvar (hårhögen alltså ;) Ordentligt är det mista man kan säga, som förklarande ord till hur resultatet blev.
Menar då ordentligt på ett riktigt bra sätt!

Var däremot inte direkt älskad av Dogge när jag var klar, men skinka verkar lösa de flesta kärleksbekymmer, haha.

Filippa och Winni hamnade under Coat-kingens gaddar idag och oj så fina dom blev.
Istället för ca 5 tovor / hund ligger snittet nu på ½, perfekt, eller hur???

Och mina planer är inte att dejta huggtänderna men däremot en dusch och en kam.
Jäklar vad skönt det ska bli!

Over and out!

Boo Yaah!

Idag har många tankar passerat.
Jag har erkänt mitt onödiga blomintresse för mig själv till att börja med.
Inte lätt när man knallar omkring på blomaffär och inser att det är mer peppande än eroticshopen i stan! (Nått som var riktigt spännande när man var si så där 15-16 jordsnurr..)
Vidare från blommor hamnade jag och mor på djuraffär.
Hann på tio minuter drömma att...
* man köpte ett 3000 L akvarium
*införskaffade paroonhaj till att ha i detta akvarium
*sneglade åt marsvin
*Tittade på coat-king (Läs det inte på norrländska tack, var inte på en eskort-firma!)
*Drömde om en råtta
*Flirtade med två gulbukade sköldpaddor osv.. osv... osv...

Har faktiskt mina funderingar på att söka litet extraknäck på djuraffär?????!!
På gott och ont visserligen.
Nog om det.
Senare på väg från denna djuraffär och med målet stor mataffär spekulerade jag i skillnaden mellan en pappalös uppväxt för flickor resp. killar.
Vad är skillnaden? Tyvärr känner jag ingen kille som rakt upp och ner har haft den typen av problem, vad jag vet åtminstonde, men inbillar mig att uppväxten för respektive individ är en känslig fråga för könet oavsett kille eller tjej.
Hur som haver, käkade sedan två fantastiskt goda kok-korvar inne på detta ställe innan handlingen skred till verket.
Hade en trevlig stund där med, sved dock en smula när jag såg vilken värk min mor hade denna dag.

Sedan hemma åt vi tacos (Som förövrigt måste vara beviset på att gud älskar oss!) Så jäkla gott... Efter det har jag kampats med en kraftig paltkoma...

Detta, är en fantastisk Fredag..

Sov gott alla underbara!

Midnight blues

Galna dagar har följts av ännu galnare kvällar och nätter.
På ett bra sätt.
Härliga människor har förgyllt min omgivning och spännande äventyr har kryddat min verklighet.
Jag har städat, röjt förråd, sett lillasyster manekänga som någon typ av svartrockar-victoriassecret-jeansmodell från tidigt 70-tal.
Tur för henne att allt klär en skönhet...
Och en massa andra tokiga upptåg.
Lite kärlek har dessutom utövats i Märsta så finns det någon halvtokig springermänniska som vill ha tillskott rekommenderar jag att kolla Annicas kennelsida och hålla tummarna för puppor (Valpar på södersvenska...), En kennel jag kan rekommendera varmt!
Trogen rådgivning, fantastirika träningar, spännande tävlingar och läger samt en ordentlig drös "pepp-talk" när det behövs är en liten uns av allt som "erbjuds".


För vovvarnas del, för övrigt, har det blivit en del hundrastgårdsbesök, lite lydnadsträning och en jäkla massa frisering!
Friseringen var utan tvekan det mest behövda under dagarna med tanke på att min kära mors hund såg ut som en våldtagen, gigantisk vileda-mopp.
Tack och lov är det något man kan få bukt med....

Nu återstår en ljuv skål för denna fantastiskt mysiga kväll.
Min babe Jessica är mitt sällskap ikväll tillsammans med ett glas vin, vi peppar varandra till morgondagen och allt vad den bjuder.
För min del en ordentlig date med Ajax-flaskan (Medaljens baksida när 3 hundar bor under samma tak) och för hennes en skrivning i etik som rör människan och allt där till.
Men va fasen, vi lever bara livet en gång och då är det vår plikt att göra varje dag minnesvärd.
På gott och ont ska man nog vara lite ego, ta hand om sig och umgås med de "tokar" som gör allting värt mödan att hålla näsan ovanför vattenytan.

Önskar hela världen ett riktigt härligt godnatt!!!

Inkvarterad i mitt hjärtas hem

Fortfarande har jag inte begripit att jag är hemma, i Skellefteå, på samma ställe som jag spenderat största delen av mitt liv.
Jag gick omkring på en parkering vid lunchtid i Skellefteå i går, andades och blundade.
Anammade i de sekunderna alla influenser jag kan hitta i skellefteåsyret jag drog in.
Kände värmen i mitt hjärta, lyckan i min själ och tårar fyllde mina gröna.
Jag öppnade sedan ögonen och såg mig omkring.
Samma sak som jag skådade från mitt fönster i Enköping utanför på parkeringen såg jag här.
Människor som passerade, ibland med en kasse eller två och i vissa fall ingen.
Några var stressade, andra skrattade och nån mamma höll sitt barn i handen och pekade på en mås.
Äntligen känner jag mig hel igen, aldrig ska jag behöva leva med en klump i magen att jag snart ska åka.
Aldrig ska jag behöva skiljas från mitt Skellefteå igen, Jag vet visserligen med mig att jag kommer flytta härifrån och inte bli kvar för alltid, men jag njuter för var sekund av att jag tagit ett stopp i skellefteå för en tid, på livets resa och det är mirakulöst.

När kosan styrdes mot nordligare breddgrader hade jag en hund som tyckte livet var jobbigt.
Filippa satt på helspänn alla mil så jobb för hennes del lär det inte bli på ett par dagar.
Lilla svarta faran däremot sov näst intill hela vägen.
Ska tina upp lite rapphöna här i dagarna så nått blir gjort.
Tjejerna hade stenkoll på att matte packade ner en sån nämligen... :-)
Men innan äventyr med rapphöna erbjuds så ska vi jobba med dummie en sväng, förhoppningsvis kan man ta med den lilla redan imorgon ut i skogarna!

Nu så väntar överraskning för min mor, duktiga döttrar som jag och syster är kommer vi se till att hon kommer hem till ett ställe som luktar ajax och i köket står en inköpt platta öl för mysiga kvällar och kanske lite bastu.

Fast måste poängtera... Trots min överväldiga lycka över att äntligen vara hemma saknar jag mina knaspottor i Enköping.
Vad ska jag nu göra om dagarna när impulsiva hundgårdsbesök, handlingar, tjejsnack och framförallt alla fika man gör inte längre är en självklarhet?

Sanningshalten i att medaljen faktiskt har en baksida erkänner jag långsamt att den blir högre och högre.
Inget är vackrare i mitt lilla liv än att jag nu är hemma, men priset jag betalar...
Gör att det rödaste blod blig grått när rosens taggar snuddat en.
Jag saknar er allihopa som gör Enköping till vad det är för mig!

Vi hörs snart när jag kommer ner!!!

Snart avresa

... Med blandade känslor packas nu bilen och strax ska en resa födas.
Jag sitter just nu med en liten stund ro innan det är dax.
Hur detta bestämdes och varför det egentligen genomförs är för mig i nuläget en avlägsen fråga då jag inte begriper nått.
Är inte kapabel till att känna just nu antar jag.

Utanför skiner solen, folk kommer från parkeringen med matkassar, några är på väg till bilen iförda arbetskläder och en del cyklar förbi mot, för mig, okända mål.
Jag ser, men mitt inre tillåter mig inte att göra så mycket mer.

Jag saknar mitt Skellefteå, älskar det innerligt och längtar verkligen hem.
Priset på detta är att min grund i Enköping jag varsamt byggt läggs på is.
Riktigt känsliga sekunder kan jag till och med känna att jag vänder alla ryggen.
Men fallet är inte så, man måste ibland vara egoistisk.
Jag gör detta för att må bra och för att hitta nya vägar till nya äventyr och möjligheter i vad vi kallar livet.

Önska mig lycka till, nu åker jag!

Systrar för alltid

T.v Jag (Evelina) Och t.h Syster Emelie

Idag var jag med om en av livets få "Wow".
I en riktigt liten och underbart charmig bil var jag påväg till en by 7 mil ifrån startdestination och för första gången på länge laddade jag ur.
Det lustiga var egentligen att svar jag febrilt sökt, så många herrans år, hörde jag mig själv idag berätta om och svara på spontant och gissa om man känner sig förvirrad då?
Detta är inte ett inlägg om att vara egoistisk på något vis utan en av de där gångerna när man stannat upp i livet, trampat vatten och förtvivlat inte vet hur man ska fortsätta, samtidigt som svaren och lösningarna ligger där, rakt framför en utan att man egentligen fattat vad som egentligen hänt eller sagts?
En process som kan ta dryga timmen i vissa fall, flera år i andra fall.
Denna magiska stund delade jag med en oerhört makalös kvinna som är... Minst sagt fantastisk.
Hennes närvaro spelar vid eftertanken större roll än de ord hon valde trots en fantastisk innebörd. (Kan uppenbarligen aldrig sluta faschineras av ordens betydelse, styrka och människans individuella betydelse i sig kontra det sagda av denne.)
Är så glad att denna stund delades med just henne.
Det är oerhört få människor jag stöter på i min vardag som jag ger den respekt jag kan ha för dessa, SPONTANT, och inte till andra som man gärna för hobbyns skull lägger ner på människor (Man har nog allt blivit lite kräsen genom åren.).
Hur som haver, detta var ett fantastiskt genombrott som toppas av en ännu ljuvligare grädde.
Snart kommer någon bild dyka upp här på princessan som fotades idag!

Tidigare var jag iväg med mitt lilla rövargäng till Cia och detta blev resultatet;

Filippa

Winni
Utbölingen Bamse, lånad av grannen
Hasse, även kallad "Snorpan" (Hon hade inga kulor när hon växte upp tydligen...)


Knut


Och Frodo

Denna kvinna (Cia) Kämpade på och stod ut dessa timmar, något du ska ha en stor och varm eloge för!
Hon är fantastisk!
Mina kattjäklar var (Jämfört med vad dom brukar) Lugna och harmoniska hela vägen, det är en fröjd att jobba med denna kvinna och ens egna små "barn".
Tusen åter tusen tack Cia för ett enastående jobb!

Alla övriga i världen önskar jag nu ett stort och varmt god natt!