Ung och dum

... Ja att man aldrig lär sig?
Öl, cider, drink och annat flytande med procent brukar sällan resultera i en underbar morgondag.
Så var fallet även idag!
Kryssade med fantastiska människor sön-mån och nu sitter man här med en 90år gammal kropp som inte alls vill nått överhuvudtaget!
Hopplöst när man måste muta sig till att gå på toa?!?!
"... Jo men du får vila i soffan en extra kvart bara jag får kissa..." osv.

Förrutom det, ja, då mår man prima! (Tränar mig att ljuga för min hjärna!)
Vem trollar bort en bakfylla?!?!?!

Hundarna var då glada att återse den där gaphalsen som håller i andra änden snöret på promenaderna.
Trots att den där matten inte är så perfekt som hon lurar i sig att hon är så är man alltid gränslöst älskad och åter förlåten oavsett vad man gjort eller sagt.
... Dessutom är det en charm att bli överfallen i hallen när man kommer hem...

Nä... Hitta sängen och bli människa nån gång!

Natti!

Gamla rävar

Tillåt mig här presentera lilla Java, en gammal inneboende hos mig som numera bor hos ny husse i Skellefteå.
Java är en dam vars personlighet (eller ska jag skriva ödlighet?) fångade mig lite omsänder.
Till en början var vi inte överrens om just nått men med tiden fann vi varandra och hon övergick från att vara en skrämmande nåldyna till ett kärt återseende var gång man tittade in i hennes hem.
En liten skönhet, eller hur?

Vad hon gjorde för mig var att hon hjälpte mig ta tag i min lite väl stora respekt som angränsade till rädsla när det kommer till blodtörstiga nåldynor, och hjälpte mig övervinna den.
Detta är på många sätt helt otroligt tycker jag!

Men nu var det inte vad som rörde sig i mitt huvud med starkast inflytande till ett blogginlägg.
Idag har jag fått s.k "Nilla-semester", vad nu det ska vara bra för.
Fröken N är en granne som jag mer eller mindre har flyttat in hos i perioder.
Hennes kaffetermos är min främste vän X antal timmar i veckan i regel.
Sin topp nådde min "semester" när människan sände mig en bild på vad jag anser är en obligatorisk detalj i var chokladbollälskares liv!
Lattebiten.
Så, tack Jenny, antar jag.
Jäkligt mycket tack för att du lät mig köpa en sån på fiket! ;-)
Kommer nog alltid klandra dig för det, haha.
Vidare i mitt liv för att komma över denna ovanstående händelse så tänkte jag försöka göra något åt allt katt- och hund hår i lägenheten.
Precis!
Vaxa djuren!
Men innan jag överväger allt slit och alla riv- och bitmärken detta skulle innebära börjar jag med en rejäl städning...
Har för övrigt inte en tillräckligt tjock skinnjacka att gömma mig i heller för den delen!
För övrigt denna dag har jag beprövat morgonrockens fantastiska inflytande ända fram till klockan slog om till 14.30.
Vid var passage förbi en spegel konstaterade jag åter vilket vrak man såg ut som.
Visst är det fantastiskt att det är helt okej att få se ut som ett sådant efter tio timmars nattpass?!
Mascara under ögonen, håret i alla femtioelva väderstreck och bara nå slitna underkläder innanför morgonrocken.
Med ett par nålstick i armen skulle jag sett riktigt realistisk ut.
Men när man står där och inspekterar gestalten i spegelbilden kan jag inte annat än skratta.
Tänker på alla stora, tjusiga och högt uppsatta människor som spenderar arbetsdagarna i snäva kjolar, uppsatta hår, slipsar och kavajer.
Dom ser nog också ut som jag efter en slitig arbetsdag och halvrisig sömn på det.
(Om inte marcaran tvättas bort innan sänggående vill säga...)
Vi är inte mer än människor och det är charmen!
Jag älskar att vara en del av alltet där ute!
Och under alla tjusiga fasader är vi samma små dödliga människor, sittandes i samma båt. :-)

JO! Förresten, hade viljat möblera om också för fasen!
Och... Jag kommer se till att det blir så.
Utnyttjande av syster är väl ok i det fallet????
Som det sägs på TV när nyår står i dörren! "Ut med det gamla och in med det nya".
I mitt fall slänger jag ut gamla energin och känslan i rummet för att ersätta den med en ny peppande en som ska göra det riktigt jäkla kul att sitta där inne och betala räkningar eller kolla på bilder i fotoalbum.
Jag är alltså ute efter en behaglig arbetsmiljö samtidigt som den ska angränsa till en själslig oas.
Spännande! Eller hur :)
För att riva upp stämningen i rummet är allt jag kommit på att det stora, bökiga katträdet ska stå i mitten på rummet men mot väggen givetvis.
Med tre vildar rivandes upp och ner i detta självmordsträd, ja då borde den stämningen där inte bli så själsligt oasig att man somnar eller smiter från arbete på mentala genvägar till bekvämlighet!
Väldigt pyskologiskt. (Felstavat med mening ;-)

Medans katterna ligger som små korvar nu i köket ska jag skrida till verket.
Finns inget bättre än att slå igång dammsugaren och bli hatad för den städmani jag för tillfället besitter.
Det underlättar dammsugningen i sig när jag lätt blir tvärförbannad på att den inte kan köra som den ska utan tar både karmar, mattkanter och hälsenor.
Sadistdammsugare.

Så... Nilla, jag hoppas du satte Lattebiten i halsen ;-) Och till resten av världen...
Simma lugnt, nu ska jag lägga i turbon!

Tjohoo! Det bästa som finns!

Nu kan det bara bli bättre!

Evvestatus;
Väntar; På att quinoan ska börja koka!
I stekpannan: Fläskfilé
Sås; Bearnaise
Sallad: En fantastisk en med sharonfrukt, spenatblad, majs, purjolök, tomat och groddar...
Mmmmm!!!
Och under tiden jag väntar med att sätta igång denna makalösa smaksensation ska jag sätta färg i håret.
Vad som väntar är att bli proppmätt och efter maten skölja hår, raka sig, smörja och bla bla bla.
dvs allt annat tjejer grejjar med före, i och efter en dusch.

Anledningen till detta är att jag firar att Evve åter är i nattjänst för en stund.
Det är så härligt,!
Lite spökhistorier, mystiska ljud och dov, lugnande stämning.
Hela pensionärshemmet riktigt pustar ut, tar igen sig efter dagen och laddar för nästkommande.
Det är magiskt, man kan nästan ta på stämningen många gånger och att tassa runt i mörker på tå för att lyssna till djup sömn i var lägenhet... Ja det är något speciellt med det.
På något sätt så njuter jag som mest när detta inträffar.
Då menar jag varje gång nattjobb infaller.
För min del tankar jag själen med alla människors sinnesstämningar.
Och det är så vackert. Att stå i dörren och se en gammal människa som för en stund slipper krämpor, problem och se sig själva i spegeln med vetskapen att man aldrig kommer bli bättre eller yngre och för var dag som går behöva hjälp med att få på sig sin deodorant.
Ja dom andas tungt, lugnande och snarkar till någon gång omsänder, räddade av drömmens fantastiska värld där jag inte behövs som extra hand utan den efterlängtade situationen att vara sin egen herre är triumfen.
Många som jag jobbar med har förlorat sin andra hälft och så länge styrkan finns att ta hand om sig själv finns det i dessa människor fortfarande ett mål och en mening med allt.
Jobba och kämpa för att nästa vecka också kunna ta på sig en vanlig stickad kofta till exempel.

I mitt jobb händer det också att det larmar till på nattkvisten och man möts av våta, röda ögon när man kommer in.
Som ung upplever jag många gånger svårigheter i att bemöta dessa ögon.
Det är i regel 50/50 om man gör nytta eller ej.
Vissa tycker att flickebarnet som står i dörren har hela livet framför sig, knappt ens upplevt det och liten ynka livserfarenhet i bagaget... Ja hur ska då någonsin någon som jag kunna förstå smärtan i att förlora sin kärlek på livets höst?
Känslan av att känna sig värdelös som inte ens kan borsta egna tänder?
Slåss mot konstant smärta, värk och stelhet i varje millimeter av muskelmassa och leder?
Samtidigt som min närhet andra gånger är allt som behövs.
Inte ens ord är nödvändiga till och från.
Kanske för att orden inte finns för att rättvist måla känslan eller sorgen, och andra stunder kanske för att tystnaden säger allt som någonsin behövts för aktuell situation.

Många gånger väljer jag därför att bara stryka "min pensionär" i pannan och över håret, sätta mig på sängkanten och nynna eller tyst sjunga någon visa.
Att sedan säga godnatt och titta människan i ögonen för att bli bemött med tacksam blick, det är dessa stunder som åtminstonde jag förstår vad det är med mitt jobb som är så oerhört beroendeframkallande, enkelt, vackert och fantastiskt.
Att andra gånger stå i dörren till ett sovrum och låta sig svepas med av känslan från en stilla aura eller ljudet från lugna andetag, ja det är lika magiskt.
Detta är vad som för min del aldrig heller kan förklaras, efter att man upplevt det så är tystnaden just det enda som starkast kan tala om för någon hur euforiskt det målar ens egna liv för en stund...

Åh herregud vad jag är hungrig.
Dags att börja fira!

BON APPÉTIT!

Snoppar och fusklappar

Tänkte imorse på en historia jag hörde av en vis, äldre kvinna en gång.
Egentligen borde den idealiska resväskan vara gjord av snoppmaterial.
För oss tjejer skulle detta betyda att vi hade en praktisk, enkel liten väska för läppstift, plånbok och parfym och när vi strök på den skulle vi döpa om den till resväska med utrymme för massor av kläder, smink och annat tjejigt.
Att ingen tagit denna idé och gjort något av ett?

Förrutom att snoppen kan vara både ett tortyr-redskap eller en njutnigngskälla till fantastiska resmål, borde den också kunna utgöra perfektion för tjejer när det kommer till förvaringsmöjligheter en krogkväll eller utlandsresa.

Den där omtalade lemmen är väl ändå en av historiens mest centrala punkt för problem eller utnyttjande?!!!
Med problem menar jag givetvis allt elände den kan ställa till med, allt ifrån barnbidrag och 18 års slit till att den lurar in flickor i fördärvet.
Vi kan inte alltid leva med den, men absolut inte utan.
Faktum är att många av oss är så "beroende" att vi till och med gömmer undan kopior i garderober eller sängbordslådor.
Eller som samerna skulle kalla dom; "Fusklappar".
Utnyttjande är nästa problem, när vi introduceras och blir fast.
Det är givetvis fler aspekter som spelar in när det kommer till att stanna, men det är nog få som kan komma och säga att den inte spelar någon roll...
Om inte storleken alltid är tillfredställande så behöver det inte bottna i att man inte blir nöjd.
I det fallet är en karl rakt upp och ner, så in åt helsike smart, samarbetsvillig och målinriktad att vem som helst skulle luras till njutning!
Dom är, när dom vill, så fulla av tekniker och uppfinningsrikedomar att dom skulle skulle fått internationellt pris varenda en av det släktet!
Alltså små snusk-einsteins allihopa...
Vilket ligger oss flickor till fördel givetvis!
Synd bara att den där heta, vilda kämparandan stannar i sovrummet och inte hittar till städskåpet ;)

... Så länge leve karlar!

Pumpade steroidfiskar och uppätna brev!

Mitt nya projekt!
Har som sagt träfasad i mitt akvarium och några fiskar har en tendens att hitta åt miniatyrhålen som uppenbarligen finns.
Var därav och ordnade lite "fläskapådig"foder till firrarna.
Få se om det tar någon fart på deras storlek...

Förrutom det projektet har jag jobbat en sväng, svurit åt mina djur lite samt druckit den största kopp kaffe jag någonsin fått.
Gällande svärandet åt mina djur rör det problemet "katt-och-hund-jobbar-i-maskopi".
Fick ett väldigt trevligt brev idag som innehöll någon chokladboll fick jag veta, när jag fann brevet (Lite här och var i lägenheten) satt hundar och katter och slickade sig om munnarna, belåtna så in i bombens.
Rart med djur va???
Måste därav ge en eloge till avsändaren som inte bara tänker på mig utan passar på att skämma bort odjuren i hemmet bakom mattes rygg! Bra gjort faktiskt :-)
I och med den händelsen så började jag spekulera i värdet av de små handlingar man ibland skäms bort av.
Just det faktum att så lite betyder så mycket.
Ofta i mitt liv när jag vill göra någon glad så är det sällan pengar som ställer sig i vägen då den enklaste vägen till en väns hjärta går genom känslan min handling eller vad det nu må vara, förmedlar.
Har jag fel?
Minns till exempel när jag fyllde 20 år.
På kvällen visste jag att det skulle firas men inte av vilka.
Den kvällen, när jag blev av med ögonbindeln och tittade på de människor som stod framför mig var jag färdig att gå sönder.
Just de där ögonblicken, känslan som fyller upp en vid starka situationer, det kostar inte pengar.
Men är värt så oändligt mycket mer, och stannar som minne hela livet.
... Och just rörande de festligheterna på kvällen då man blev 20 - de människorna var där för att de ville fira detta med mig!
Den lilla människan som inte är någon märkvärdig i världens ögon.
Men uppenbarligen har skapat sig plats i några människors hjärtan.
Förstå vilket värde det ligger i den saken!
Är det inte fantastiskt?
Och just med detta brev också, är rakt upp och ner väldigt (!) förvånad, men det är ett av de finaste brev jag fått.
Varför???
Lätt.
Någonstans har en liten människa lagt ner sin tid på att göra något fint åt mig, bara mig.
Bara den saken, kan stanna tiden en liten stund och höja livets värde för vem som helst.

Visst är det viktigt?
Det där lilla extra som i det stora hela är så enkelt men för oss som små människor så otroligt fint, stort och ovärdeligt.
Tänk efter lite, alla har vi våra små "Nämen!" inom oss, vad som är lite tråkigt är att det förkastas av många.
Vi glömmer i livets hast bort att komma ihåg den där guldkanten i tillvaron.
Det där som vi plockar fram när du och jag inte kan gå eller ta hand om oss själva längre.
Eller för den delen är så fördärvad av hjärtesorg att man inte orkar med allting för en stund.
Alla har upplevt det också, vi är trots allt inte mer än människor.
Vi orkar inte allt, men guldkanten underlättar oerhört eftersom den påminner oss allihopa om allt det lilla, vackra och stora med livet.

Carpe Diem!

Skinkstek och Arlanda

Skinksteken tog mig slutligen till arlanda!
Avnjöt en ytterst delikat middag ikväll, spelade sedan kort (Åhå, än en gång är det bevisat vilken ruggigt dålig vinnare jag är...) och avslutade med en färd till Arlanda.
En av systrarna mina skulle visst ha hämtning.
Det var snabba ryck hem sedan för att hennes karl skulle få överraskas.
Något vi inte räknat med dock var att han tidigare under denna dag besökt akuten för tryck över bröstet...
Fördelen var att dom släppte hem honom och då borde det hjärtat klara av återträffen av syster.
Besvärligt som hjärta måste det vara när den som det slår för hastigt dyker upp efter att det strulat lite, hjärtat alltså.
Jaja, ska inte förvilla mig i hjärtats gåtor!
(Fan, låter som att man angränsar till att surra djupt!)

Så varför inte?!!
Jag vet att det finns människor som inte kan komma in på min blogg och just av den anledningen vill jag lova att en av definitionerna på en riktig vän INTE (!) Är att introducera exempelvis mig för potentiella älskare till mina smaklökar! När det kommer till mina kaffestunder.
Detta har hänt och som läsare av denna blogg borde DU inte ha undankommit att den eftertraktade Lattebiten nu prövats och anlitats som våt dröm i en het kaffevärld, eller ska jag säga "min värld".
Jenny heter den hemska och numera hjärtlösa människa som fått mig förlorad i dessa kaloribomber.
Tror att det finns andra som också kan skriva under på vilket mörker hon dragit in i våra liv ;-)

Men positiv som man är kan jag inte heller neka till att jag numera bedyrar henne högt för att hon presenterat mig för denna extasiska nya värld som lattebiten tar mig till.
Jenny, du är fantastisk!

Förrutom Lattebiten så har det vanliga rullat på i mitt livs lista för dagen.
Haft djupa, ingående samtal med mig själv om allt och ingenting, sovit lite mer än jag kanske borde, samtalat per mobil med fantastiska människor, jagat lite jobb, svurit åt djuren för att dom ser till att varenda matta i lägenheten sitter i taket och skakar av rädsla.
Hundarna naggar lite på fransarna deras och dödar märgben så brutalt som en springer spaniel bara kan, katterna å andra sidan har en tendens att rivstarta på varenda mattj*vel så dom sitter som ett spett i varje vägg och dörr.
Dom kryper under mattan medans någon annan katt sitter på den och sedan försöker de riva och äta upp varann.... Och någon gång omsänder snubblar matte i hemmet över mattstackarna och då får de minsann höra vilka eländiga uppfinningar de verkligen är.
Något i stil med att dom är straffet för allt ont man gjort osv...

Så nog ska man kanske vara glad att man dras med lite LBA (Latte-bits-abstinens) och inte lever sitt liv som matta i Evves lägenhet.
Oönskad och oälskad men samtidigt utnyttjad konstant!

Natti natt!

Långsemester!

... Från bloggen.
Så härligt med lite ledighet ibland :-)
Under tiden jag inte bloggat har jag prövat på massor av olika spännande saker!

-Kryssat
- Akvarieolycka
- Nytt akvarium
- Hundolycka (Inte ny hund dock :-)
- Jobb
- Hundträning
- Genomstädning av lägenhet
- Nageltrång
- Lattebit.

Lite kort presenterat.
Och på tal om Lattebiten. Den människa som tycker sex är det bästa som finns har garanterat inte upplevt Lattebiten!
Den smälter i munnen, blandar sig med harmoni i kaffeklunken man intagit och sedan är själva smaksexplotionen i hela munnen och resterande kroppen när man sväljer.
Så fantastiskt!

Förrutom den där omtalade lattebiten så har mitt liv vart ungefär lika fantastiskt som det brukar vara!
Hade en dag här i veckan då jag till och med njöt av solen! Vart glad och uppåt.
Inte det vanligaste, den är nog en av de anledningar jag gillar att svära på grund av.
Det lättar lite inombords.
Kände förresten det stinget av hatkänslan styrka light när jag här tidigare under kvällen skar mig i tandköttet på en bit vitkål.
Så onödigt, osannolikt och oturligt, lite som vanligt vill jag påstå.

Vovvisarna här ligger och snarkar som grisar, har så gjort hela dagen.
Vi besökte rasthage i eftermiddags med en riktig snygging som heter Ceasar, en svart jättetuss som tydligen egentligen heter schäfer/Terverens blandning.
Matte hans var också med och i bilen väntade stans näst snyggaste killar efter den där ceasar, nämligen hennes kärlek och Nillis lillskrutt.
Vi var före detta på hundcafé och då var dessutom Nillis och Bamse med vilket var ypperligt och väldigt trevligt!
N var lite snornäsa idag och hade lite för många plusgrader i kroppen så hon gav innan rasthagen upp.
Men hon kämpade på så länge hon orkade.
KRYA PÅ DIG NU TJEJEN! Saknar din bryggare... :´((

Ska dessutom se till att se fram emot en härlig middag med skinkstek och bulgur som infaller riktigt snart i mitt schema.
I det hemmet bor två riktiga skitungar som jag dessutom lovat glass.
Anledningen till att dom är riktiga små elakingar är att dom inte tänker sluta växa!
Dom tänker bli stora! Och vad händer då?? Jo, en annan ser genom dom hur gammal man sakta men säkert blir.
Visst är det skitungar då? Tyckr gott att man ska kunna pausa dom i sin barndom.
Förrutom den saken så är dom riktigt rara... :)
Ja så rara att ibland kan man själv känna lite abstinens efter dom, och ändå vill man inte ha egna?!?!
Nå ja, har ju hundarna, kan inte begripa att folk då skaffar bebis?!
Hund måste vara idealiskt då dom inte får äta choklad (Allt till mig, om det inte bor en liten tjyv i hunden vill säga...!) Hunden måste rastas, alltså tvingas man röra sig lite.
Du är alltid älskad, det är kul när du kommer hem och dessutom har man en trogen vän i soffan!
Att dom inte dammsugar eller diskar är dom ursäktade för, och har man tur får man otäcka räkningar upptuggade alltså ej existerande! ;-) Om det nu är en sådan hund.

Så nu ska jag och min minsta trogne hitta till sängen sedan somna brevid varann och sparkas hela natten.
Menar givetvis pysa pysa tills vi vaknar!

Snark!

DET ÄR SÅ FANTASTISKT ATT FÅ FINNAS!
Njuta av livet, älskas av familjen och uppleva livets förvirrande rätt- och orättvisa.
Det är så härligt!
Varje dag vakna och inse hur underbar denna dag ska bli!
Åh! Jag älskar att leva!
Trollade imorse bort mina vidunder till busar under arbetet.
Min granne var den stackars själen som fick stå ut med dom.
Vad skulle jag inte göra utan henne?! (Har sagt det förr och nu kommer det igen!)

Förrutom det, mycket att göra på jobbet. Många stackare sjuka.
En annan som aldrig förunnas att vara riktigt risig får sitt straff genom andras immunförsvar.
Antar att det är som man säger; "Life´s a bitch."
Men måste ändock erkänna, i det fallet kan bitchar vara riktigt underbara!

SOV GOTT!