Snön faller, lämnade äro vi

Livet har tagit ut sin rätt
Du fortsätter nu ditt liv i evigheten
Kvar sitter vi
De människor du skämt bort med det som är du

Dödens snöflingor faller på din gård
Din själ återfinns i vart löv, var kvist och sten som där ligger
En tår faller mot din mark
Och den pusselbit du satt i mitt livs pussel är viktigare än någonsin förrut

Den gård där pulsen för alltid nu tystnat
Fylls tomheten med ett vakuum, oförklarligt smärtsamt
Den värld där du levt
Är en självklar koordinat på min karta

Jag är ledsen men mitt löfte till dig är
Att jag skola aldrig acceptera, den mening som dig tilldelats
Jag kommer aldrig förstå
varför tiden inte blev längre

Om jag möter dig någon gång igen
vet jag inte vad jag egentligen skulle göra
det enda som är säkert är det
att du skulle förstå hur det känns att vara saknad och älskad

Det är tomt, det gör ont och allt är skit
tårar rinner och bröstet värker
det är ensamt och skrämmande att se hur de andra reagerar
fördelen med dina människor är att du blir deras styrka, indirekt även min

Jag är glad att ha mött dig
glad att se din inverkan och ditt minne i människor som blottats idag
jag är stolt att bära en del av detta jag också
Livet må vara grått i detta nu men någon gång kommer du hjälpa mig att omvandla sorg till skratt och styrka.

Jag skall leva som att var dag är den sista
Jag skall vara lyhörd och uppskatta alla de små saker man annars inte alltid ser
Mitt minne av dig skall jag bära i mitt hjärta och nyttja
Ty var dag är en skatt och människor av godo är det starkaste vi har, vår egen rikedom

Tack Mårten.

Med saknad och sorg

Evelina