Transparant

Likt fjärilsvingarnas löfte till eviga äventyr
Sitter hon och tittar ut genom sitt fönster och låter fantasin ta friska vingtag ut i världen
Svävandes fram över oändliga vidder

Inga löften står skrivna
Ingenting lämnas och framåt är hennes väg
Hon beundrar naturens logik
Beundrar färgspel och kanske ett och annat djur

Hon funderar, drömmer och känner
Andas ängars blommor, skogens magi och världens skönhet

Sittandes på en gren kan man se de vackraste av vingpar
Omsvepta av en markant ram och bakom dessa, sprudlande färgliv

Hon vaknar upp ur sina dagdrömmar och påminns om distansen till andra sidan av ett transparant hinder.
Något som innebär att hon alltid kommer sitta säkert i sin vrå, för att skåda det som händer utanför.


Som anhörig till en sjuk släkting har vi nog alla en handikappande transparant mur som håller oss tillbaka på ett eller annat sätt.
En sorglig och energikrävande sanning som bäddar för många tårar och sömnlösa nätter.
Belöningen kommer när man ser vad ens närvaro och hjälp bidrar till.
Ett leende, en kram eller värmande ord utrotar för stunden de klor man låter härja inombords och någon gång omsänder låter ställa till skada.

Detta är den absolut största händelsen i mitt liv som både är idylliskt vacker i rätt ljus och lika väl kvävande i ens eget mörker.
Balansen är varierande, men så länge man har näsan ovanför vattenytan klarar man det.

Tack alla vänner och familj för det ni ger mig i ork och styrka.
Ni är mitt livselixir.

Blogginlägg...

Med Marc Anthony i öronen och en död längtan efter att sova så sitter man här i norrlandsmörker och väntar på att gäspningar samt torra ögon ska dyka upp.
Så är inte fallet just denna kväll.
Antar att man får fortsätta tråna...

Hur som haver, har läst en del bloggar och funderar innerligt vilket behov dom uppfyller?

Jag kan förstå de som behöver en dagbok, men sällan är det människor som memorerar i ord och vill att andra skall läsa denna personliga skrift.
Oavsett om man är fjorton eller fyrtiofem.
Är "bloggen" född utifrån ett behov där man har en önskan att synas och höras eller är det bara privatlivets styrande där man önskar att andra läser utan att man informerat om att man har en cyber dagbok?

För min del stillas åtminstonde behovet av att jag finns och tycker, oavsett om någon läser eller ej för den delen bekymrar mig (konstigt nog) inte mycket.

Skriv i frid gott folk

Blod är tjockare än vatten

Ikväll har jag erfarat vad familjeskap kan betyda.

Jag är så oerhört stolt över vem jag är, den familj jag har, släkt omkring mig och till sist de vänner jag håller närmast om hjärtat.
Hörde tidigare ett samtal inom blodsbands gränser som handlade om livet, alltet, ingentinget och allt där emellan.
Att utifrån skåda människor på denna nivå som med kroppen talade och lät det verbala språket komplettera ett samtal som i helhet utgör livets plåt i form av livsgrund, vunnen erfarenhet och trygghet i varandra under tider då livet inte är så lätt - är ett mirakel i sig.

Jag växer oerhört av att vara en tyst del i detta faschinerande samspel.
Samspel i form av ord, kroppsspråk och värderingar.
Att få se och uppleva att man inte alltid behöver vara med varandra utan bara delar i bitar av sitt liv med nära anhöriga kan utgöra en helhet i sig... Ja som sagt, jag är så lyckligt lottad.

Har utan tvivel universums underbaraste släkt, familj och vänner!

Bara så att ni vet.

Natti natt

Hoppsan sa!

Ikväll hände det, för en av första gångerna i mitt liv stavade jag lösenordet hit rätt.
Det är ju fantastiskt.
Funderar på att börja dagen (Sen när jag vaknar) med en lott!

Har tänkt mig in till Piteå och se till att utöka paketskaran.
Synd bara att det ska vara så jädrans dyrt, mutter.
Är helt övertygad om att man inte är ensam om att känna ungefär likadant.
Såg att södra sverige har fått snö ikväll, lika gäller Skellefteå.
Prövade snön lite genom att trolla ihop en snöboll som min mors hund fick pröva. Hämta, kuta efter, käka upp, döda. Ja något i den stilen.

Jag har spenderat mina senaste dagar med att försöka stå ut med arbetslösheten och bristen på personlig utveckling.
Står mest still och dammar vill jag lova.
En av mina mest desperata försök till återupplivning var att tillsammans med syster skriva ihop en lista på vanliga/tokiga/galna/sinnessjuka punkter att avklara mellan två bestämda datum.
Stolt och smått utskämd kan jag i efterhand redovisa att jag vann med 5 uppfyllda punkter mot 4.

För övrigt har jag spanat på nätet för att lista ut vilket recept som ger den ultimata julkänslan i kakväg.
Har inte än hittat någon smaklöks-orgasm dessvärre.

Ser också att sista tiden har tempot här i stan ökat, kan tänka mig att en smäkta stress så som julklappar halverst tar kol på stan!
Klockade Fredagskön i stan för någon vecka sedan och stod nästan 8 min i kö vid ett jäkla rödljus! DET ÄR SANSLÖST!

Undrar vart norrland är på väg?! Magsår variant blödande big time var min spontana tanke vid det där rödljuset...

Hur som haver, för att stå ut med morgondagen ska jag nu dejta tv nån halvtimma och efter det uppsöka bäddan.

Sleep tight!

Nu för stunden är jag instängd.
Är på det där humöret när man inte kommer åt sig själv.
Det är delade meningar huruvida det är bra eller dåligt.

Jag rannsakar.
Vad värdesätter jag i mitt liv, hur kommer jag åt det just nu och vad blir nästa steg efter det.
Det är tyvärr jävligt nyttigt att utsättas för denna gränd i livet lite då och då.
Besvärligt dock att ta sig tid till det!

Försöker genomsyra den där surkärringen inom mig med lite positivt tänkande.
Försöker glädja med en tanke eller 10 på min blivande man, Bruce Willis i Die Hard.
Han är lagom gammal i den filmen!
Försöker också tänka på hur mycket de två byrackorna man har betyder.
Just för stunden står dessvärre en av dom inte högt i kurs.
Att vara duktig och kompostera är ingenting att rekommendera när hundfan lärt sig få upp dörrar och är väldigt hungrig...
Kan säga att vad som hittades i köket här i Skellefteå var en bitterljuv blandning av laxbitar, kaffesump, gamla tomater och annat smarrigt! (Om man har smaklökar som en gam vill säga...)

Men som med allting annat så kan inte allt vara på topp eller underbart jämt.
Försöker komma ihåg att det är sorgen som gör djupet i glädjen...
Just nu handlar det iofs inte om sorg, men andra komponenter som gör glädjen i livet värd så mycket.

Nä, fortsätta leta efter något meningsfullt här då kanske!
Ett rent köksgolv, glädjekänslor eller varför inte en mer tillförlitlig livsvilja?!

Hundjäkel..!

Saknad

Alla har vi väl vart där?
Man tänker, känner och nästan hör en människa fast man vet att dess närvaro inte finns?
Inatt är det min tur.
Nära anhöriga gör sig troget påminda hur lite man än vill det.
Besvärligt när åren hopar sig efter sista tydliga minne.
Min drog och tröst för detta blir att fixa med håret.
(Något åtminstonde jag inte ledsnar på!!!)
Lillasyster ska ha dreads och jag har hela natten på mig, så det blev de spikade planerna.
Förhoppningsvis kan detta nöje driva iväg demonerna en liten stund till...
Jag hoppas...

Välkommen härliga kväll!

Gud förbannat, sktidagarnas skitdag är precis över och kvällens mörker söker sig in över Skellefteås gator denna härliga eftermiddag.
Har glömt så mycket denna dag och mer kommer det väl bli är jag rädd.
Funderar på att gotta mig genom att slå fart på bastun här i hemmet!
Inget är väl smartare än att lura sig själv till att glömma att glömma det man glömt?
Eller hur det nu blir, lite värmeslag kan då inte förvärra något...
Jag är inte en människa som älskar värme på det viset för övrigt, men just nu skulle det sitta jävligt fint.
Lite plåster på såren som tröst till att man överhuvudtaget vaknade och steg upp idag (Misstänker att det var där allt började... Haha) :)

Läste lite tänkvärt också hos läkaren här om dagen;

ACCEPTERANDETS SVÅRA KONST

Att ödet negligera
att icke acceptera.
Att teoretisera
att gärna dementera.

Det är ett mänskligt drag
att söka efter gammalt jag.
Att någon enda dag
ej känna sig så svag.

För att sanningen uppnå
måste du förstå;
Att nu är nu och då är då,
vad du än vill föreslå.

Att förlika sig med det som gäller
till kravet som ditt liv nu ställer.
Sluta vara en som gnäller
över livets bagateller.

Om nya spår dig aktivera
och pånyttfödd du avancera
och du kan även få briljera;
Då kallar jag det acceptera.

Conny Örnberg



Denna dikt återfanns i ett häfte där man fick kännedom om Parkinsons sjukdom.
Jag läste, funderade och läste igen.
Detta upprepade sig några gånger och man inser sakta men säkert vilken blådåre man är som stressar genom livet utan att stanna upp, titta sig omkring och njuta av förmånen att få leva, vara frisk och innerst inne må bra.
Något åtminstonde jag är duktig på att glömma.
Men alla har vi förmodligen en liten dassig idiot som tittar fram emellanåt på gott och ont.

Just idag hur som haver, så försöker jag fokusera på något bra.
Min genväg blev, som ovanstående, bastun.
Man ska trots allt göra något värdefullt av var dag, det kan vara den sista och det vill jag dra nytta av.

Till omvärlden! Ta hand om varandra och njut av vad livet innebär, det har kunnat vara värre ;)

Roadtripp!

Minuterna kryper förbi och här sitter man utan att kunna göra något.
Ska uppsöka södra breddgrader.
Var ett tag sedan man kollade läget i Enköpingstrakten.
Den långa resan gör en inte så exalterad direkt, men målet gör mödan värt!

Jag kommer få tid till att grunda över så många frågetecken och lyckan att åka med härligaste bruden i stan; Bettan.
Hon har också lite business att uträtta nere i sthlm:s krokar.
Lite spännande ska det allt bli och mycket hinner hända på ca 9 timmars bilresa!

Nu återstår sista småsakerna innan man far... Måtte minutrarna skynda sig så man får åka!

Hej hopp!

Får jag lov?

Så spännande och som man har väntat!
Ikväll drar nybörjar buggen igång och det är inte en dag försent.
Har verkligen saknat buggen och teknikbiten behöver definitivt putsas på...
Bättre chans än en "nybörjarbugg" finns väl knappast??

Har försökt slå ihjäl dagen på bästa sätt, rännt med hundarna i var hand runt om hela skellefteå-området känns det som.
Först nu har man hittat hem igen.

Måttligt trött i skallen är vad man blir och med tanke på att ena skräcködlan har konverterat till blodhund i ca 2 veckor till så lär det behövas måttliga mängder med mental träning för min del.
Kanske till och med passiv passivitet samt någon form av aktiv passivitet.
Ibland är känslan i min kropp att det var så mycket lättare som barn, drömmer mig tillbaka många gånger och kan nästan känna golvet under bara fötter, ett varmt täcke under armen och se soffan där jag tänkt sätta mig tillsammans men tv som surrar på.
Det är så spännande det där, att hjärnan kan ge en doft man minns, liv i den stund man sitter uppslukad i dessa tankar.

Men från trevliga barndomsminnen och mens hundar till dansgolvet och alla dess harmonier!

Solstrålar och termosmuggar

På blå himmel strålar solen högt.
Det är så vackert, fridfullt, man riktigt känner hur helgen rotar sig tryggt runt om en.
Det är fantastiskt.
Ett andetag fyller var cell i kroppen med ny energi, formar en rofylld aura runt om min kropp och öppnar ögonen för vad som omkring händer.

Jag växer och stärks i varje sekund som passerar.

Hundarna likaså, trots uvi hos minsta damen..
Hon har dock svarat bra på den kur hon fått, trots att endast ett dygn gått.

Hur som haver, dagen kommer avnjutas i naturens skönhet med en kopp varmt kaffe och med åtminstonde ena tiken (Känns inte snällt när hon inte är fullt frisk) Men har en Doglas som säkerligen vill följa.

Härlig Lördag till allihopa!

Det var en gång...

Det här är historien om min nyvunna kärlek.
Igår hände nämligen något magiskt i mitt lilla liv.
En helt vanlig fredag i skellefteå resulterade i livsomvändande inköp.
Tack mor!

Länge har jag insisterat på att hon ska köpa en så kallad Coatking.
Om man tänker att hunden är en höstgräsmatta så är Coatkingen en kratta och tar bort löv.
Under-ull! Hej då!

När min mor hittade denna finurliga lilla pryl på affären förstod hon inte alls varför hon skulle köpa den (Ibland måste man verkligen koppla på charmen och den där rösten och språket när man låter så klok.) men med facit i hand är hon nog inte så missnöjd!
Igår kväll krattade jag Dogge, mors hund, och hux flux hade hon två hundar!
Den ena var Doglas som hoppade och studsade runt och det andra var en plufsig doglas som var jävligt bra på sitt och stanna kvar (hårhögen alltså ;) Ordentligt är det mista man kan säga, som förklarande ord till hur resultatet blev.
Menar då ordentligt på ett riktigt bra sätt!

Var däremot inte direkt älskad av Dogge när jag var klar, men skinka verkar lösa de flesta kärleksbekymmer, haha.

Filippa och Winni hamnade under Coat-kingens gaddar idag och oj så fina dom blev.
Istället för ca 5 tovor / hund ligger snittet nu på ½, perfekt, eller hur???

Och mina planer är inte att dejta huggtänderna men däremot en dusch och en kam.
Jäklar vad skönt det ska bli!

Over and out!

Boo Yaah!

Idag har många tankar passerat.
Jag har erkänt mitt onödiga blomintresse för mig själv till att börja med.
Inte lätt när man knallar omkring på blomaffär och inser att det är mer peppande än eroticshopen i stan! (Nått som var riktigt spännande när man var si så där 15-16 jordsnurr..)
Vidare från blommor hamnade jag och mor på djuraffär.
Hann på tio minuter drömma att...
* man köpte ett 3000 L akvarium
*införskaffade paroonhaj till att ha i detta akvarium
*sneglade åt marsvin
*Tittade på coat-king (Läs det inte på norrländska tack, var inte på en eskort-firma!)
*Drömde om en råtta
*Flirtade med två gulbukade sköldpaddor osv.. osv... osv...

Har faktiskt mina funderingar på att söka litet extraknäck på djuraffär?????!!
På gott och ont visserligen.
Nog om det.
Senare på väg från denna djuraffär och med målet stor mataffär spekulerade jag i skillnaden mellan en pappalös uppväxt för flickor resp. killar.
Vad är skillnaden? Tyvärr känner jag ingen kille som rakt upp och ner har haft den typen av problem, vad jag vet åtminstonde, men inbillar mig att uppväxten för respektive individ är en känslig fråga för könet oavsett kille eller tjej.
Hur som haver, käkade sedan två fantastiskt goda kok-korvar inne på detta ställe innan handlingen skred till verket.
Hade en trevlig stund där med, sved dock en smula när jag såg vilken värk min mor hade denna dag.

Sedan hemma åt vi tacos (Som förövrigt måste vara beviset på att gud älskar oss!) Så jäkla gott... Efter det har jag kampats med en kraftig paltkoma...

Detta, är en fantastisk Fredag..

Sov gott alla underbara!

Midnight blues

Galna dagar har följts av ännu galnare kvällar och nätter.
På ett bra sätt.
Härliga människor har förgyllt min omgivning och spännande äventyr har kryddat min verklighet.
Jag har städat, röjt förråd, sett lillasyster manekänga som någon typ av svartrockar-victoriassecret-jeansmodell från tidigt 70-tal.
Tur för henne att allt klär en skönhet...
Och en massa andra tokiga upptåg.
Lite kärlek har dessutom utövats i Märsta så finns det någon halvtokig springermänniska som vill ha tillskott rekommenderar jag att kolla Annicas kennelsida och hålla tummarna för puppor (Valpar på södersvenska...), En kennel jag kan rekommendera varmt!
Trogen rådgivning, fantastirika träningar, spännande tävlingar och läger samt en ordentlig drös "pepp-talk" när det behövs är en liten uns av allt som "erbjuds".


För vovvarnas del, för övrigt, har det blivit en del hundrastgårdsbesök, lite lydnadsträning och en jäkla massa frisering!
Friseringen var utan tvekan det mest behövda under dagarna med tanke på att min kära mors hund såg ut som en våldtagen, gigantisk vileda-mopp.
Tack och lov är det något man kan få bukt med....

Nu återstår en ljuv skål för denna fantastiskt mysiga kväll.
Min babe Jessica är mitt sällskap ikväll tillsammans med ett glas vin, vi peppar varandra till morgondagen och allt vad den bjuder.
För min del en ordentlig date med Ajax-flaskan (Medaljens baksida när 3 hundar bor under samma tak) och för hennes en skrivning i etik som rör människan och allt där till.
Men va fasen, vi lever bara livet en gång och då är det vår plikt att göra varje dag minnesvärd.
På gott och ont ska man nog vara lite ego, ta hand om sig och umgås med de "tokar" som gör allting värt mödan att hålla näsan ovanför vattenytan.

Önskar hela världen ett riktigt härligt godnatt!!!

Inkvarterad i mitt hjärtas hem

Fortfarande har jag inte begripit att jag är hemma, i Skellefteå, på samma ställe som jag spenderat största delen av mitt liv.
Jag gick omkring på en parkering vid lunchtid i Skellefteå i går, andades och blundade.
Anammade i de sekunderna alla influenser jag kan hitta i skellefteåsyret jag drog in.
Kände värmen i mitt hjärta, lyckan i min själ och tårar fyllde mina gröna.
Jag öppnade sedan ögonen och såg mig omkring.
Samma sak som jag skådade från mitt fönster i Enköping utanför på parkeringen såg jag här.
Människor som passerade, ibland med en kasse eller två och i vissa fall ingen.
Några var stressade, andra skrattade och nån mamma höll sitt barn i handen och pekade på en mås.
Äntligen känner jag mig hel igen, aldrig ska jag behöva leva med en klump i magen att jag snart ska åka.
Aldrig ska jag behöva skiljas från mitt Skellefteå igen, Jag vet visserligen med mig att jag kommer flytta härifrån och inte bli kvar för alltid, men jag njuter för var sekund av att jag tagit ett stopp i skellefteå för en tid, på livets resa och det är mirakulöst.

När kosan styrdes mot nordligare breddgrader hade jag en hund som tyckte livet var jobbigt.
Filippa satt på helspänn alla mil så jobb för hennes del lär det inte bli på ett par dagar.
Lilla svarta faran däremot sov näst intill hela vägen.
Ska tina upp lite rapphöna här i dagarna så nått blir gjort.
Tjejerna hade stenkoll på att matte packade ner en sån nämligen... :-)
Men innan äventyr med rapphöna erbjuds så ska vi jobba med dummie en sväng, förhoppningsvis kan man ta med den lilla redan imorgon ut i skogarna!

Nu så väntar överraskning för min mor, duktiga döttrar som jag och syster är kommer vi se till att hon kommer hem till ett ställe som luktar ajax och i köket står en inköpt platta öl för mysiga kvällar och kanske lite bastu.

Fast måste poängtera... Trots min överväldiga lycka över att äntligen vara hemma saknar jag mina knaspottor i Enköping.
Vad ska jag nu göra om dagarna när impulsiva hundgårdsbesök, handlingar, tjejsnack och framförallt alla fika man gör inte längre är en självklarhet?

Sanningshalten i att medaljen faktiskt har en baksida erkänner jag långsamt att den blir högre och högre.
Inget är vackrare i mitt lilla liv än att jag nu är hemma, men priset jag betalar...
Gör att det rödaste blod blig grått när rosens taggar snuddat en.
Jag saknar er allihopa som gör Enköping till vad det är för mig!

Vi hörs snart när jag kommer ner!!!

Snart avresa

... Med blandade känslor packas nu bilen och strax ska en resa födas.
Jag sitter just nu med en liten stund ro innan det är dax.
Hur detta bestämdes och varför det egentligen genomförs är för mig i nuläget en avlägsen fråga då jag inte begriper nått.
Är inte kapabel till att känna just nu antar jag.

Utanför skiner solen, folk kommer från parkeringen med matkassar, några är på väg till bilen iförda arbetskläder och en del cyklar förbi mot, för mig, okända mål.
Jag ser, men mitt inre tillåter mig inte att göra så mycket mer.

Jag saknar mitt Skellefteå, älskar det innerligt och längtar verkligen hem.
Priset på detta är att min grund i Enköping jag varsamt byggt läggs på is.
Riktigt känsliga sekunder kan jag till och med känna att jag vänder alla ryggen.
Men fallet är inte så, man måste ibland vara egoistisk.
Jag gör detta för att må bra och för att hitta nya vägar till nya äventyr och möjligheter i vad vi kallar livet.

Önska mig lycka till, nu åker jag!

Systrar för alltid

T.v Jag (Evelina) Och t.h Syster Emelie

Idag var jag med om en av livets få "Wow".
I en riktigt liten och underbart charmig bil var jag påväg till en by 7 mil ifrån startdestination och för första gången på länge laddade jag ur.
Det lustiga var egentligen att svar jag febrilt sökt, så många herrans år, hörde jag mig själv idag berätta om och svara på spontant och gissa om man känner sig förvirrad då?
Detta är inte ett inlägg om att vara egoistisk på något vis utan en av de där gångerna när man stannat upp i livet, trampat vatten och förtvivlat inte vet hur man ska fortsätta, samtidigt som svaren och lösningarna ligger där, rakt framför en utan att man egentligen fattat vad som egentligen hänt eller sagts?
En process som kan ta dryga timmen i vissa fall, flera år i andra fall.
Denna magiska stund delade jag med en oerhört makalös kvinna som är... Minst sagt fantastisk.
Hennes närvaro spelar vid eftertanken större roll än de ord hon valde trots en fantastisk innebörd. (Kan uppenbarligen aldrig sluta faschineras av ordens betydelse, styrka och människans individuella betydelse i sig kontra det sagda av denne.)
Är så glad att denna stund delades med just henne.
Det är oerhört få människor jag stöter på i min vardag som jag ger den respekt jag kan ha för dessa, SPONTANT, och inte till andra som man gärna för hobbyns skull lägger ner på människor (Man har nog allt blivit lite kräsen genom åren.).
Hur som haver, detta var ett fantastiskt genombrott som toppas av en ännu ljuvligare grädde.
Snart kommer någon bild dyka upp här på princessan som fotades idag!

Tidigare var jag iväg med mitt lilla rövargäng till Cia och detta blev resultatet;

Filippa

Winni
Utbölingen Bamse, lånad av grannen
Hasse, även kallad "Snorpan" (Hon hade inga kulor när hon växte upp tydligen...)


Knut


Och Frodo

Denna kvinna (Cia) Kämpade på och stod ut dessa timmar, något du ska ha en stor och varm eloge för!
Hon är fantastisk!
Mina kattjäklar var (Jämfört med vad dom brukar) Lugna och harmoniska hela vägen, det är en fröjd att jobba med denna kvinna och ens egna små "barn".
Tusen åter tusen tack Cia för ett enastående jobb!

Alla övriga i världen önskar jag nu ett stort och varmt god natt!

Dagarna blir inte bättre än man gör dom!

Dessa är de bilder som ryms.
Filippa och Winni längst upp sedan Izzy och längst ner Bamse.
Vi tog en gemensam promenad till Ica idag, Nilla, Jenny, Carro och jag med hundar.
Känns så härligt att dela början på en dag med dessa människor.
Man strosar till Ica och tillbaka hem till Nilla och hinkar kaffe (Något som kommer bli en sjujävla svår vana att bryta! Och snart ska man flytta, shit!) man bara trivs med de här tjejerna.
Jag upplever att man blir glad och stark av att spendera tid med dom.
Tänk vad många år, sammanlagt ur sitt liv man lagt ner för att hitta människor som påverkar en så?

Hittade efter många om och men hem sedan.
Vad var det första jag stötte på?
Jo, två ruggitgt feta flugor som körde runt i köket som två Jas:en!
Bara att ducka så man inte åker på hjärnskakning när dom passerar.
Misstänker att katterna jagat dessa korkade monster för dom är helt slutkörda.

Senare på dagen bjuds jag på trevligt sällskap av Snabbis och hennes knoddar som ska iväg och jag ska få följa!
Studsbollarna hänger också med så det kommer bli en riktig tjej-raggar-runda!

Senare på kvällen ska det hejjas på SAIK då vi möter Luleå.
Derbyt drar igång 19.00 och därefter är jag okontaktbar.
Go Skellefte!!!

Min kung..

Den vackraste som finns, ett litet mirakel på många sätt, är vad han är.
Vi hade hela lilla djurfamiljen igår en riktig myskväll.
Det är inte så svårt när denna kille kommer och kryper tätt intill...

Nu! Promenad med Nilla och lilla skrutt...

I´ll be damned!

Jaha, åter ett inlägg här då.
Livet som har vart så lugnt och härligt utan bloggen.
Jag har på min bloggsemester prövat;

- Lydnadsmässigt få någon som helst bukt på monsterhundarna
- Haft så kul man bara kan med syster
- Druckit kaffe så ofta man hunnit med min älskade sambo, nej, det heter ju granne (Sorry familjen mintkväka!)
- Spekulerat kring livet i sin helhet och försökt bli klok på ett
- Bråkat med Akassa och andra tråkigheter

Osv...

Jag infann mig på Dyltabruk för en jaktkurs (Låter riktigt bra, kan bara inte ta till mig att MINA av alla vovvar faktiskt fixade det riktigt bra!!) Och för att säga sanningens ord måste jag erkänna att allihop som utgjorde resten av gruppen fixade kursen med gallans dom med!
Fasen vilka underbara och duktiga hundmänniskor man har runt om sig!
Och för alla som inte vet kan jag säga att Winnis syskon... Ser till att deras mattar och hussar har lika mycket att kämpa med som jag och "Matte-light" har.
"Matte-light" är ett nytt begrepp som på fornsvenska betyder
"Ägaren på papper, när den praktiska matten enbart har hundskrället på foder".
Men, jag skulle på en oskyldig nivå vilja anklaga minsta tiken för att vara något otrogen.
Det finns en man i hennes liv som uppenbarligen får henne att glömma allt omkring bara hon får vara med honom.
Vi kallar honom i detta stycke för "Kjelle".
Kjelle är, i mina ögon, den livsnjutande typen som bara finns och som man inte kan tycka illa om hur mycket man förmodligen försöker.
Denna karl är en jäkel på att greja med vatten och Winni är hans högra hand i hantering av vatten, eller disk om fallet är så, ifall hon får bestämma.
Efter de dagar som hon spenderade med denna spektakulära skapelse kan jag säga att det räcker med att nämna hans namn för att byrackan ska börja vifta på svansen och gå igång som en rymdraket.
Tänk vilken inverkan en enstaka människa kan ha på ett djur?! Helt fantastiskt!

Förrutom Winni och "Kjelle" så måste jag även skryta om en oerhört fantastisk och magisk människa som, liksom jag, försöker slå ihjäl dagarna med att vända tillbaka hemmet från in-och-ut läge, dricka kaffe, träffa en behövd skara människor och röka lite mellan varven som faktiskt ska vara med på TV!
Okej, det är inte direkt så att det är bästa sändningstid i ett av Sveriges kändaste program, men hon ska debattera och synas, vara folkets röst i publiken kanske man kan säga.
Är så fruktansvärt stolt över denna fantastiska brud!
Go tjejen, ge dom vad dom tål och debattera för "vår" sak!
Du är bäst och störst och vackrast, kom ihåg det när nedräkningen börjar!

Och nu fasen, jag kom av mig.
Hittade för övrigt en dikt från tidiga tonår som jag vill dela med mig av!
(Läs eller kryssa bort rutan med bloggen, your choice ;)

"Sådan är jargongen
att livet spelar hårt
om kärleken gör sången
blir allt ditt vårt

Om du tiger och bedrar
ditt öde krokar ben
fäller dig uppenbart
kanske inte nu, men sen

öga mot öga
och en tår för en tår
kärlek och värme förtjänas
medans lögner kvarstår

Ingen nåd, nej ingenting
du faller kallt och hårt, tag din väska varsegod spring!
Ingen bryr sig, ingen ser,
för du raserade termen "vårt"

ihåliga försvar och onda sår
är vad du själv skapat
vad ditt hjärta säger med var tår
är allt vad dina lögner kapat

Jag talade sanning
och tog den smäll
som raserade allt
över en kväll...

Du förstår mitt liv är som det är
jag bär på djupa svek
men samvetet är rent jag svär
och tack och lov är det inte för lögnerna jag vek

idag är livet bättre
min lycka slog sig fri
jag fick en ängel som värmer allt kallt
och mitt helvete förvandlas till ett älskande vi".

Inte illa för att vara lite dryga 14 bast va??
Blev inte bedragen i den åldern, var bara djup och skrivsugen.
Då är detta resultatet!
Är lite stolt i hemlighet.
Hittade den ikväll när jag för övrigt städade hemmet som en freakin´idioto!

Nä, nu hoppas jag att bloggläsare och övrigt folk är nöjda - Evve har skrivit en snutt!

Sov gott nu för fasen! :)

En bild säger mer än tuden ord? Bull shit..

Ikväll och natt har jag tittat på en film som gett mig idén till bloggens titel och beslutet togs om den när jag såg ett salsauppträdande på youtube.
Bilder må säga mycket, men en film eller ett uppträdande med blickar så heta att de kan smälta diamant, vem säger emot det?
Med fakta i hand behöver inte allt handla om utmaning eller förspel, men tänk på hur du gör i Bulgarien när du vill ha något och enda vägen är att pruta när du hittat detta något, för att köpa det till ett rimligt pris?!!
(Okej, har man en duktig kompis/karl med sig så går det att ordna...)
Men ikväll har jag observerat "blicken".
Såg en film tidigare, "Twilight" (http://www.imdb.com/title/tt1099212/) kolla vilken blick han använder för att titta på henne, huvudkaraktären.
Den som inte blir till sig, säg till eller köp filmen "burn the floor"..

Hur som haver, jag är van att dessa ögon kan hjälpa vilken tjej som helst någon gång emellanåt när det behövs... Men efter att sett dessa blickar... Ja då lär man banne mig träna :)

Natti natti!

Min bachelor - snart i elektronikhimlen!

Här är han, straffet för alla synder man gjort, min trogne men jäkligt eländige vän när dammråttorna samlar sig för attack, även känd som "snabeldrake" i grannkvarteret..



Är han inte stilig?? Jag vet inte om man ser det på denna bild men irl kan jag säga att han stolt bär ärr från våra strider ihop, vi mot världen eller vi emellan.
Lite olika det där, det beror på mitt humör.
Hur som haver, senaste timmen har detta elände lyckas reta gallfeber på mig.
Skaft och slang rasar från ursprungligt läge näst intill ÖVER den äldsta tiken som bokstavligen lämnade närmsta två rum på en nanosek och pälsen låg kvar som en våt fläck på plats, katterna har prickat av dammisen och inser två kattcm från närkontakt att detta är deras värsta mardröm och försöker rivstarta på den eller spöa den och inte nog med att katterna också inte tål den!!
Jag har snubblat över den inte en... inte två... utan flertalet ggr!
Va fan, folk har blitt galna för mindre.
Inte nog med att jag inte tål den, den gnisslar, slangen är seg och vrider sig inte så det blir väck en gång och jämt, munstycket lossnar stup i kvarten och funktionen som håller sladden i utdraget läge har för länge sedan checkat ut...
Ja, jag förstår att det finns värre saker att genomlida och att jag är lyckligt lottad som "bara" dras med en plastkarl som går undercover dammsugare (Kom igen, varenda kvinna som har en bångstyrig dammsugare VET JAG kan hålla med mig...! ;-) men faktum är att vi är vardagskollegor som måste fungera!
Om inte vår relation upprätthålls och sköts om kommer ett hem att förfalla.
Och vad händer sedan?!

Ja, om inte någon tänker fylla ut med svaret för den lämnar vi det ämnet till alla psykologiska experter som kan rulla runt i teori efter teori.
I regel är det inte så skrytsamt positivt är väl det enda att fastslå.
MEN!
Till saken hör att det är skillnad på stök och stök också!
Jag känner massor med människor som inte har det kliniskt rent hemma, men ändå så är det helt ok att lite saker ligger framme, någon blöt sko torkar upp i ett hörn, nått katthår på smörbyttan och kanske lite smutstvätt här och var i liten skala där man inte är flitigt.
Det är känslan i hemmet som är den dominanta delen och vem fasen sätter då skulden i trasan som ligger på bänken, ciggpaketet på högtalaren eller kollegieblocken och räkningarna som campat på köksbordet i två dar?????
Jag trivs med det, vi är inte mer än människor och det viktiga i livet är att må bra (Så länge dammsugaren sköter sig så hemmet inte blir en sanitär olägenhet...)
Eller? Du kanske hellre har det fläckfritt men lever i social misär helt och hållet?
Nej trodde inte det heller...

Men för att återgå till det rätt så normala livet.
Idag har jag och småflickorna tagit det lugnt, mestadels.
Vi fick det lite väl tråkigt en sväng tidigare så en liten dummie togs fram.
Fan vad livet är roligt då!
Ett par kast till vardera vovve och det gick riktigt bra.
Något bristande avlämnande hos minsta tjejen första gången, men de andra två var fantastiska!
Jag är så stolt över båda!
Men mest över den lite äldre.
En period var hon så påverkad av mig att hon knappt vågade behålla apporten i munnen på vägen tillbaka, hon är vek till sin natur och jag är grön på apportträning och uppenbarligen för hård, eller, var vill jag nog säga.
Stundvis verkade det nästan som att hon skulle få spö när hon kom in med den???
Iaf så är ju inte detta ett sätt man vill påverka hunden på så jag fick tänka om och med resultatet nu så bär hon stolt och kommer hela vägen hem med dummien för att, näst intill jämt, släppa den i mina händer.
Det är lite annars ute men apporten i sig tränas absolut mest inne.
Hon är kanonduktig min lilla ängel!

... Nu har jag beklagat mig över min bachelor, berättat om hundarnas och min morgon...
Och just det ja!
Mina vänner, nära som långt bort!
I´ve got something for ya...

~ Ni är fantastiska och jag är en oerhört lyckligt lottad människa som fått er i mitt liv och ni som låter mig vara en del av erat i olika skala!
Ni ger mig energi, en anledning att stiga upp på morgonen, någon att känna trygghet i när livsgnistan inte är vad det brukar vara (Med eller utan eran vetskap om tomheten jag ibland känner.) Och någon att se fram emot att träffa, prata med eller bara tänka på.
Kan ni förstå erat värde???
Kan ni begripa hur oerhört viktiga och underbara ni är?!
Vilken energi ni ger, vilken styrka jag känner i er, vilken betydelse ni har för saker jag gör och hur magiskt duktiga ni är på att få mig glömma elände och hjärnspöken när det verkligen behövs?!!!!

Vet ni varför det är så?

För en gång var första gången jag träffade var och en av er och den gången hände något.
Jag mötte någon jag mådde riktigt bra av oavsett mina och era små brister.
Det jag kände då går bortom små brister och annat som folk blir gallrade för.
Denna människa gav mig något mer, något som det egentligen inte finns rättvisa ord för.
Och när man känner hur en människa får min egen person att växa, bara genom sin tillgänglighet och person... Ja då jäklar.
Det är just den lilla, jättestora och viktiga detaljen som gjort att ni är den ni är för mig.
En liten riddare som skyddar mitt innersta mot mig själv när man inte ser allt.
Ni har en plats i mitt hjärta där ingen någonsin kommer kunna påverka er person för mig.
Jag vet vad jag känner och hur jag mår med er, det är vad som spelar roll när allt står en upp halsen.

Tack för att ni finns, det är ni som utgör mitt livs mirakel. ~

Ingen nattaro...

Du vänder dig.
Tittar in i väggen.
Tänker på dagen som vart.
Kvällen.
Vad som ska göras imorgon.
Måste orka, måste hinna, måste hålla.
Vänder på dig igen.
Andas.
Hör dina egna hjärtslag lika väl som en idiot som drämmer på baskaggen i ett trummset.
Vänder igen och fluffar till kudden.
Beklagar dig i tanken för dig själv över att du inte kan somna.
Känner stressen skjuta i höjden.
Andas.
Sparkar till i sängen för att hitta ett skönt läge.
Vänder dig igen...

Nästa hjärnspöke kommer...

Jag borde hinna städa den där timmen mellan bla bla och bla bla.
Skulle hinna kolla den där försäkringen egentligen.
När kommer skatten mån tro.
Och tvätta, hur kunde jag glömma att jag måste det?
Fan, min kusin fyller jämt om 3 dagar, vad ska han få?
Och tanka bilen, attans....

Du vrider dig igen, det är liksom en mardröm man genomlever fast i vaket tillstånd...

Sedan går tankeförloppet in på nästa dilemma...
Vänner, familj, bekanta...
Man räcker inte till men vill så gärna vara till hands...
Känner sig samtidigt inte uppskattad för det lilla man gjort...
Samtidigt som man kommer ihåg att man glömt bort sig själv...

Jag har hunnit igenom allt det där en eller två vevor ikväll.
Frustrerande när man inte kan slappna av.
Egentligen vill jag inte påstå att det ligger så mycket personlig vikt i någon av tankarna denna tid på dygnet när allt man vill, är att somna.
På något sätt är det svårt att försöka komma ihåg det när hjärnan löper amok i stilla mak.
Läste tidigare det där mejlet som kretsar om att "någon du inte träffat, älskar dig", "Om det inte vore för dig skulle någon inte vara i livet idag" osv.
Stämmer det?
Tror du att det stämmer?
Jag är lur på att det ligger mer sanning i det än man kanske vågar tro, men att det inte är 100% korrekt.
Hur som helst, det är en sån där sak man läser som åtminstonde inte jag kan låta bli att påverkas av.
Visst är det tillåtet att ta åt sig av, egentligen, massmejl som svärmar runt till allt och alla men ändock ett sådant mejl som innehåller uppskattning och värde mellan raderna?
Jag tar iaf åt mig.
Blir på något knasigt vis lite starkare och gladare av det.

Vad betyder glädje för dig?
Hur olika är vi i vårat sätt att tänka?
Jag uppskattar ett leende många gånger mer än en bukett blommor eller en låda choklad.
Ett leende är något som för mig äter sig innanför skalet och rotar sig i områden som annars kan vara en smula grå och eländiga.
En miniatyr av energibomb.
En detajl man många gånger behöver mer än man tror.

Att människor går genom med- och motgång genom livet med bara en tjock aura av lycka som strålar är också något jag avundas.
Men kan man verkligen må bra av det?
Tänk efter, till och med ett vanligt batteri mår bäst av total urladdning och sedan fyllas igen.
Jag vet inte om man ska se upp till de människor som kör sitt race med stenfasad, eller om jag ska tycka synd om dom.
Jag upplever det lite som att man inte är riktigt ärlig mot sig själv??

Tål att tänkas på...

Natti natti

Picknick!

Och härliga solstunder!
Här i sällskap med mina allra härligaste grannar!

Damn me!

Jag har ikväll försökt pratat vett med mitt inre jag.
Det går åt helvete för den där inre Evve vill inte lyssna.
Är det inte hopplöst när man vet att beslut MÅSTE fattas pronto och att det är av viktiga varianten emellanåt, men någonstans mitt uppe i allt inser man att istället för att försöka komma fram till något då tänker på blommor, glass och stränder???
Detta driver mig till vansinne.
... Och uppmuntrar inte direkt till en snabb lösning.
Jävla mentala idioti man har i sig!
Ostyrbar som en bångstyrig och finnig tonåring.
(Fördelen är väl att man fortfarande har kvar nån typ av barn i sig??)
Hur som helst, jag har ett problem som jag verkligen måste ta tag i och där ett beslut måste komma snarast och helst igår.
Varför flyr man???

Och inte nog med det, min inspiration till att blogga är bortblåst.
Det är en rätt trevlig bisyssla till livet it self tycker jag, så att lusten inte finns är lite märkligt.
Kan inte heller skylla på huvudvärk? :-)
Förrutom att jag då frenetiskt försöker få ordning på mig själv, problem-lösnings-mässigt (Vilket ord, suck.) och att jag är inspirationslös (Herregud, ytterligare ett.) så har jag lyckats åstadkomma en bra sak senaste tiden.
Lilla skatan, eller.. Springer spanieln, storlek liten, i hemmet här är nu titulerad!
SVCh :-)
Sista spåret mot championat gicks i Fredags, ursäkta men gicks?! Va fasen, jag blir knäckt på min svenska! Iaf, det spåret klarades utan större problem och sista ettan spikades.
Lite fart var det i minsta tiken men största bristen ligger nog hos matte... Eftersom hundfan tar sig fram där det behövs och där hon vill men jag?!
Far runt mellan träd och grenar och snavar som en tvärhalt struds på europeisk jäkla värsting isbana.
Är i det fallet lite avundsjuk på den svarta lillskiten, hon må verka osmidig eftersom hon tillhör elitklassen och topp tre där, när det kommer till att vara i vägen hemma.
Gärna också då matte har lite PMS och dåligt morgonhumör.
Men när det krävs, ja jag lovar att den donnan skulle kunna krypa genom ett nyckelhål trots den fysiska omöjligheten, för ett stycke lammfiol.

Checklista...:

- Mitt inre omöjliga jag
- Rutten inspiration
- Winnis championat
JA JUST!
- Examensfest
- Syster har vart här
- Övrigt

Så, tack för att du väntade.
Var tvungen kolla checklistan om något är glömt att skriva om och det var det!
Snabbis!
Grattis till examen, du är numera också titulerad! Inte SVCh men USK och det är jäkla bra det med! Grattis än en gång och tack för en fantastisk examensfest!
(Vilken jäkla smörgåstårta förresten! Den som tycker sex är det bästa som finns har inte smakat din skink och rostbiffs smörgåstårta!)

Förrutom att min vän lyckats göra något av sig själv :-) Så har syster vart och hälsat på.
Som vanligt har vi nu löst världsproblemen, pratat om de flesta karlar vi mött, kysst och levt med samt tagit någon öl och rökt otalet cigaretter.
Livet är så skönt och med rätt människor så är det ännu bättre!

Nu väntar nog sängen, bloggandet tröttar ur och jag har fortfarande inte något beslut taget.
Känner att jag slingrar mig ytterligare undertiden man skriver, damn me!

Natti natti, hela världen!

BDB...

Så nu har man halkat ner i träsket! Bilddagboksträsket...
Har lite bilder som borde laddats in, men har inte hittat kamerasladden...
Fy på mig..
Förrutom mitt lilla bdb-dilemma och ingen kamerasladd what so ever så har dagen, tjaahh, rullat på kan man väl säga.
Vaknade äckligt positiv och glad vilket snabbt togs ur mig.
Jag var i kontakt med någon som, vad jag fattade, var lika bekymrad som mig.
Det är så jäkla skönt ibland att känna att man inte behöver ta åt sig av allt som händer runt ikring (Ett eget val...). Men samtidigt, ligger förståelse en nära, ja så har man lika fullt ett problem.
Jag vet inte ifall det är en oerhört naiv ursäkt eller helhjärtad förståelse som ligger bakom ett:
"- Ja, men jag förstår precis."
För mig är det knuten i själva problemet jag sätter mig in och har vid öppna ögon inför, men huruvida den andra parten ställer sig inför "problemet" är en helt annan sak.
Hur som haver, jag räknar med att detta är ett mänskligt fenomen som hjälper till att bygga inte bara oss själva, utan även tilliten och styrkan i kommande scenarion människor emellan.
Många gånger är det enbart styrka och lite tjurskallighet som behövs för att göra krokiga linjer räta, men andra gånger även mer.
Och beroende på vad det gäller är det viktigt att markera dessa, men det har inte riktigt med mitt ovanstående uttalande att göra.

Från det ena till det andra, jag har blivit brädad i Chicago ikväll BIG TIME, tyvärr.
Jag är inte bara en dålig vinnare (Vann första omgången) Utan tyvärr också en oerhört dålig förlorare...
Tjoar, kaxar och är drottningen i världen när något går till min fördel i (åtminstonde..) kortspel!
Tänk om detta drabbar vovvarna?!!
Hur fasen skulle det egentligen se ut?!
Winni slänger sig på gräset och berättar för alla vilken praktbitch hon är som levererar en pippi prickfritt på vattenprov, förslagsvis..?!
Givetvis kommer hon göra det om matte får som hon vill ;-)
Men just tanken på att hon skulle vara lika dålig vinnare som matte... Jag hurvas!
... Och just idag har hon rastat tre karlar som behövde lite sol, givetvis med hjälp av sin främste kumpan Filippa.
Dom har vart lite här och var i stan och nu på kvällen var dom så däckade att det till och med fanns tid till att smita iväg till en mindre grilltillställning här i kvarteret :-)

Det var oändligt mysigt och ett fantastiskt folk var samlat, men förrutom det var stämningen på topp!
Alla var glada och skrattade.... Och för mig är det inte så väldans vanligt.
Jag gillar mindre tillställningar när man kan käfta, skratta, skämta och må bra utan att bli dömd på något värre vis.... Men detta är petitesser som förstorats efter att man flyttat ner och börjat umgås med folk från södra sverige.
Hur som helst, den stunden var underbar!
Och till alla er som läser detta och var med på den lilla kvällen den stunden man närvarade vill jag säga att jag hade det fruktansvärt trevligt! Helt underbart!!!!!

... Och till den där Mintkväkan som man fick med sig hem... ;-) Jag hade verkligen hoppats att Sverige skulle tatt sig längre!
Och P är omöjlig att vara till lags efter dina naglar, kvinnoskrälle! ;-)
(Nästan så det känns riktigt rätt att vara otrogen MED grannen för kaffet!!! ;-P )

Natti natt.... //E

Gud för-jävla-bannat!

(... Om jag idag skulle jobbat som vägnisse, skulle det sett ut så här!)


Men nu gör jag inte det... Är bara drabbad av skandal-liknande otur som fan inte liknar nått annat!

Men lite positivt finns...
Stod här hemma denna fantastiska & lugna natt & njuter av ett städat kök & tittar mig omkring.
Detta anser jag är ok att göra eftersom jag snart ska jobba natt igen & har ingen lust att vrida tillbaka dygnet för den sakens skull.
Vad jag då gjorde istället för att bara fundelera & njuta var - jag tänkte brygga lite kaffe!
En strålande idé i mitt tycke, tills jag såg att det var slut kaffe!

FAN FAN FAN!

Sitter nu & gnager på inventarier i avreaktion för morgonen som jag ska vakna i.
Jag ger mig fan på att detta har något att göra med att middagen blev jäkligt god, riktigt sjujäkligt god.
Karman igen.
DAMN KARMA!
Jag är risig på alfapet, helt oduglig med tärningar i handen för en omgång yatsy, trampar en gång & jämt på hundben, slår tårna i karmar, slår skallen, skickar sms fel, har en inavlad dammsugare för att inte tala om min egenäga bil?
Jag riktigt hörde hur den hostade ur sig, harklade loss & loskade på grannens XC90 i samma veva som jag skrivit ut efternamnets sista bokstav på ägare-kontraktet för skiten.

Detta kan banne mig inte bli värre nu!

God jäkla natt

Äntligen!

... Åhh.... Vilken fantastisk doft som sprider sig i lägenheten....
Den ligger i ugnen med västerbottensost, massa grädde och pasta som verkligen är al dente...
Jag kan knappt vänta tills det är klart.

Vet att jag tidigare påstått att det bästa i livet är gratis... Men det är fel.
Först kostar detta bensin till skogen, nån krona på skottet, en jävla massa jobb för att slakta skiten, ytterligare bensin för att få köttet hem osv...
Men resten av det bästa i livet - det är gratis ;-)

Åh, nu kan jag inte skriva längre...

ÄNTLIGEN KLART!

Taktiksnack!

... Brukar ibland ha en vinnande jargong.
Under senaste promenaden så pratade jag och tjejerna om det.
Jag tog ut dom separat så dom skulle lyssna extra mycket, detta var då resultatet;





En förförande bild i mitt tycke, två lulliga springer spanielbrudar i viloläge.
Vi diskuterade om mattes kommande städning som sätter fart efter detta inlägg.
Eftersom jag gärna vill ha så lite hår som möjligt överallt när middagsfrämmandet kommer så får dom fan se till att hålla sig lugna, hundarna alltså för främmandet vet jag redan har lite springer spaniel i sig omän dom är homosapiens! ;-)
Dom gick med på att öva och än så länge går det klockrent.
Får dock se, sen när folket dyker upp.
Det brukar vara plattan i mattan och sedan ska man ha tur om ljuset i dess hastighet kommer ikapp...

Tänkte bjuda dom på ungsgratinerat förspel, det kan väl inte smaka illa???
Älgfärs... grädde... grönt... Mmm, det kommer bli riktigt gott.
Och just det ja, är du hungrig så avstå att läsa det jag just nämnde ;-) Haha.

I går var en riktigt spännande dag.
Gick nämligen spår med Winni, som med min vanliga tur stötte två pippifåglar under resans gång.
Tjohoo säger Winni, Det bästa som finns!
Men hon gick snyggt på spår igen, jag var så stolt över henne när vi var klara.
Det var faktiskt ett roligt spår.
Eller, det tyckte jag tills man vaknade till liv i morse...

Nä fy fan, undrar om man ska sticka in ett öga i frysen och se om man hittar på någon älg.
Ha en riktigt trevlig kväll....

E

En snabbis...

Winni sitter i eget rum och får inte komma ut... Passar på att skämma bort Filippa med lite IQ-boll!
Hon njuter här i stora drag av hur underbart livet är med lite godis...

Bistra sanningen..

.... Usch, när jag vaknade idag efter en natts jobb så insåg jag något riktig jäkligt.
Jag är vanlig människa och dödlig.
Hur mycket jag än förnekar det så såg min diskbänk ut så här:





Gissar vilt att folk som har alla skruvar på rätt plats i besticklådan inte lägger upp en bild som denna, men jag kan nog tänka mig att flertalet som ser denna ärlighetens bild tänker;
"jo tack, det där känner jag igen, undrar vad det är för fel på vanliga diskbänkar!"
Och kanske du kan uppskatta att det finns folk (Läs då Evve) Som har det grisigare än du just idag.
Rätt skönt egentligen va, att se en bild som visar praktexempel på hur man inte vill ha det???
Hur som helst, efter lite våld fick jag ner nästan allt på denna bänk i hon och inom snar framtid kommer denna sanning vara ett minne blott.
Kan knappt vänta med att få dra fingrarna efter en skinande ren diskbänk, det är tjejporr i liten skala tycker jag!

Förrutom den där jäkla marskatten till disk (Som vetenskapligt bevisat, bara förökar sig) så har jag inte längre en helt vanlig, gräslig korkmatta att dammsuga och skura.
Jag har något som liknar en enorm twister-matta.
Tro mig, man vill inte spela eller leka twister på den när man känner till den kemiska sammansättningen av prickarna...
Läste någon framforskad, vetenskaplig formel;
springerO2hundmens30slafsa-överallt621
Någon som känner till den???

Eftersom jag slog upp mina gröna just efter 15 idag och vaknade med ett halverst irriterande leende på läpparna så måste jag göra något åt det.
Städning är därför idealiskt, med tanke på att min värld i regel rasar i minimerad skala när jag dammsuger med mitt stolpskott till sug, så tar det ner en på jorden.
Att sen skura så det luktar gott och sedan sätta sig i soffan med en kopp kaffe och i harmoni njuta av dagens verk väger upp den rasade världen sedan.
Enda skillnaden från en vanlig dag är att jag då urladdat :-)
Jävligt smart va?

... Och all hjälp man i övrigt behöver få man av hundarna och katterna.
winni går före och inspekterar samt att katterna har höjdhopp över dammsugaren när man kommer för nära.
Både nytta och nöje med andra ord.

Så med det får jag önska en trevlig kväll till omvärlden!

Hundhörnan!

Här är den! Klar äntligen!
Fick hjälp på traven med själva hyllorna, men att sedan få upp dom på väggen klarade jag gallant!
Det är säkerligen något som alla i själva verket kan, men jag är den där typen människa som köper tre hyllor när jag bara behöver två.
En kommer gå åt till andra, femte eller fjortonde utbrottet jag får medans skiten ska upp.
Nu kan jag i alla fall andas ut och tacka gudarna för att det "bara" ska upp några krokar också.
Är riktigt nöjd faktiskt.

När jag vaknade idag så kände jag åskmolnen hopa sig, en sån där otrevlig känsla.
Tittade ut och såg solen skina, på en något så när blå himmel.
Helvete, det var inte åska på G, Evve vaknade på den sämsta sidan man bara kan...
Och så har dagen sett ut.
Har fräst och morrat om någon så gott som tittat på en med ett välmenat leende.
Det har alltså vart en sån dag då man skäms att gå och handla för man önskar livet ur alla glada, leende jävlar som masat sig ut för att sprida sina lyckliga budskap!

Men å andra sidan är detta också en perfekt sinnes-stämning när någonting ska göras ;-)
Hundarna mår bra, katterna likaså, fiskarna kalasar på röda mygglarver (För övrigt läste jag om dessa röda mygglarver. Det är, enligt den informationen, nån typ av viagra för firrarna! Jag har en minibordell hemma på 500 liter :-O ..... )
Och sköldpaddan är samma turboturtle som vanligt.
Allting är som det ska alltså.

... Och nu tänkte jag gå och sminka mig. Ska strax iväg och jobba. Längtar så jäkla mycket! Saknar att kunna stänga in mig, lyssna på tystnad, smyga i pensionärernas hem för att kolla att allt är bra, hålla deras händer och nynna lite när de är oroliga, lyssna de där tio minutrarna när dom behöver surra av sig osv.
Den tiden är knapp på dagar och kvällar när personal tyvärr har häckarna så till den milda grad fulla att det är stunder då man inte hinner "pudra näsan" ens en gång.
Jag blir så besviken på politiker, kommuner och andra som påverkar arbetskraft och ekonomi för äldreboenden och hemvård (Mer känt som hemtjänst.).
Många gånger är jag så bristande i min förståelse för deras genomklubbade beslut.
Jag undrar om de människorna är medvetna om att det mest troligt kommer en dag när dom inte kan duscha själva, laga frukost, kamma håret eller ens torka sig själva i rumpan efter toabesök.
Det är en mänsklig rättighet att kunna få hjälp med allt detta utan att kastas mellan momenten för att tiden inte finns?!
Jag upplever också att såna saker som integritet pressas tillbaka något när det inte alltid finns tid till att lyssna fullt ut på vad personen i fråga vill.
Det är för jävligt.
Och dessutom är det inte dom kostymklädda människorna med skrämmande mycket makt och lön därefter, som ser detta?!
Olycksstatistiken talar emellanåt för sig själv när någon smart jäkel ser att det inte håller, men förrutom det då?
Man är inte så stor och kaxig när man nekar någon en dusch för att tiden inte finns!
Och att då få blicken dom ger, som svar.... Det kan jag säga, är ett större straff än hårda slag.

Lösenordselände...

Fan!
Jag har på tok för långt lösenord hit för att orka skriva var och varannan dag!
Satt för någon minut sedan och tänkte "tjaah, undrar just varför folk ber om ursäkt för att dom inte skrivit på länge... I SIN EGEN BLOGG?!?!!!!"
Jag kan rakt upp och ner klargöra för allt och alla att jag är emot presentationer och kommentarer som börjar med....;

- Jag är då en tjej från *oväsentligt* som vill berätta om mitt liv och.. bla bla.
Alla ni som har det - absolut, en presentation ska vara personlig och är den det för er så ska ni använda er av den! Jag tycker det är åt skogen för vanligt bara :-S

Eller...

- Ja nu var det då ett tag sedan jag skrev här... bla bla... och vad som hänt sen sist är... bla bla... Också något som är lite väl originellt i bloggarens heta värld.

Men vi är alla olika och en av de stora bristerna i medmänniskor och dyl är väl till och från förståelse??
Hur som haver, när jag vaknade i eftermiddags efter en natts jobb, var jag på så dåligt humör.
Kände för att klösa ögon och hjärtan ur grannar, affärsbiträden, förbipasserande och alla andra som vistas i samma stad som mig.
Hela dagen fortsatte i samma anda.
Jag kan tycka att man många gånger är expert på att lura sig själv till att vara glad, men fan inte idag!
Det enda som har fungerat är en extremt snäll variant av sitt-träning på minsta tiken (Och då var jag faktiskt på bättre humör annars hade det INTE blivit av...!)
Hon svarade riktigt bra, var snuskigt duktig och jag försökte förgäves tala om för henne att hon har börjat löpa och ska egentligen ge mig feta fingret för precis allt jag säger och gör.
Hon är lite rolig, för hon vägrade nog att förstå.
Alltså, det måste ha vart den förskönande sidan av PMS jag fick erfara!

Hur som haver, nu väntar sista natt-kissningen och det ska bli spännande att se vad den bjuder på!
Sedan... Natti natti, everyone!

Jaktkurs och myspys

Här är lilla pärlan som fick dras med en krävande matte hela tiden.
Är hon inte fin??
Nu ska det finputsas på sitt, stanna kvar och stoppsignaler sen jävlar.
Ska försöka göra mig själv och lillabus riktigt stolta över vad vi tillsammans kan åstadkomma.
Jag måste bara övertyga henne hur fantastisk jag är ;-)

Förrutom det har det konstaterats att hon har urinvägsinfektion.
Får imorgon, Onsdag, veta vilka bakterier hon har så rätt medicin kan skrivas ut.
Fy fasen, det är inte kul att gå till veterinären... Räkningen drar iväg :-S

Förrutom det har jag hunnit vända ut och in på detta hems förråd!
Färga hår och klippa naglarna på brudarna Winni och Filippa.
Nu väntar lite nattjobb... Ska bli så himla härligt.
Saknar mitt äldreboende! Det blir på något vis... Mer spökigt och magiskt nattetid.
Nånting som passar mig ypperligt!

Sköt om er där ute!

Giv vakt!

På bild! Gårdagens stjärna som med en tjusig mössa och 7 hakor lärde sig salut.
Jag har alltid levt en liten okomplicerad bubbla då man gör som man ser på tv.
Inte gradantal och lutning på armbågen för att sedan hålla koll på handen och tummen som inte får synas, fötterna ställs på ett speciellt sett och sedan hållningen....
What da crap?
Och jag som vanlig dödlig ska alltså klara av allt det där? SAMTIDIGT?!
Okej, jag hör hur killarna tänker att tjejer ska ha simultankapacitet... Men hoppa från balkongen grabbar, för så är nödvändigtvis inte fallet!
För övrigt kan jag inte påstå att jag känner mig ensam när det kommer till att inte kunna göra flera saker samtidigt.
Tänk dig ett scenario där du sitter på bussen en fredagsem och femtonåringen i sätet framför svarar i mobilen.
Under samtalet berättar hon om alla förväntningar inför kvällens feta, våta fest som komma skall.
Där är ytterligare ett bevis på att ett flertal tjejer inte ens kan tänka OCH prata samtidigt....
Måste krasst bekänna att scenariona är extremt många när tjejer överlag inte kan tänka och babbla samtidigt.
Och förresten, när det kommer till att tänka!
Idag slog det mig vilka underbara människor jag känner och har i mitt liv, något som värdesätts ofta.
Jag läste för en tid sedan om en människa som skrev om sin vän och jag berördes.
Tänk att få vara den människan någon gång, som så illa behövs med bara sin närvaro?
Jag vet, när jag är hängig på energi-fronten, att det räcker med att rätt människa är nära mig för att jag ska må bra.
Inga ord behövs, bara att ha någon där...
Och att då läsa hur mycket detta kan betyda för andra är... så oerhört vackert när känslan är klädd i ärliga ord.
Jag avundas människor som står för att det är helt okej att man är åt helvete en period i livet, jag avundas också människor som med styrka kan se tillbaka på den temporära svagheten och på något jävla vänster vända detta till en triumf.
Triumf på så sätt att man lär sig nya saker och vinner styrka och känner tro i kommande situationer eller bara som människa.
Helt otroligt.
I alla fall, när man med egna ögon följer några människors berättelse om det ovärdeliga i deras människors existens känner jag att man själv är lite smått risig på att faktiskt tala om hur mycket någon betyder.
Jag vill med det säga;
Att oavsett ifall jag tiggt till mig lite kaffe, eller är bekymrad, eller väldigt ledsen i smyg och försöker skratta så lyckas ni som känner mig, få mig att må bra!
Ingen tycker om att inte känna sig värdefull och de människor som jag delar mitt liv med, i stort och smått, är hörnstenar som jag är så beroende av.
Ni är dom som gör mitt liv unikt och mitt välbefinnande exemplariskt!

Visst är det fantastiskt att så "lite" kan betyda så mycket?
En enorm sanning ligger det minsann i, när folk säger; "Det bästa i livet är gratis."
Jag kan nog inte hålla med mer om den saken.

Och fy fasen, snart stiga upp för att åka iväg på jaktträning.
Ingen som vill vikariera för mig??
Känner mig som den där antika, dammiga dassrullen jag skrev om i tidigare inlägg.

Men innan jag lägger mig vill jag skriva ut en sak som jag fick höra mången gång under mina tonår. Jag har en speciell person i åtanke som jag verkligen hoppas läser detta, någon som för mig betyder obeskrivligt mycket, och kanske - förhoppningsvis behöver höra detta.

"... Jag önskar att du med mina ögon kunde se dig,
att du fick förstå vad ditt värde är för mig.
Att du skulle få klarhet i betydelsen att känna någon som du,
att du skulle få känna den styrka jag tack vare dig känner nu...

Jag önskar att ditt leende skulle ligga dig närmre till hand,
än de tårar som för din lycka just nu sätter band.
Jag vet att du har styrkan till vad som än krävs,
oavsett tårar är inte du den typen som enkelt kvävs...

Jag önskar jag kunde trolla och allt tråkigt vore glömt,
Jag önskar allt ditt tråkiga, vore en miserabel dröm jag glömmer just efter jag drömt."

Natti natti!

Vilken kväll!

Gott att äta, snälla hundar och gott att dricka.
Med den karma jag blivit dragandes med kan man därför fundera vad i hela fridens namn det är som inte stämmer.
Jo, till saken hör ju nämligen att jag har katter också.
Katter som inte är små söta ljus 100% av deras vakna timmar.
Straffet för alla mina synder, dvs "Knut", är det lilla monster som inte kunnat hålla sig i skinnet ikväll.
Längst upp på bokhyllan vid datorn låg mina tavlor med ett diplom till en certifierad massageterapeut inramad i en fin tavla.
Den har inte kommit upp för att jag är född lat. Sjujäkla lat.
Detta såg Knut till att ta ifrån mig.
Han har på något vänster, mest troligt trollat, lyckats ta sig längst upp på den där bokhyllan och som pricken över i:et lyckats riva ner hela skiten.
Kort sagt kan jag bekänna att senaste halvtimmen har jag slitit mitt hår och inte alls vart speciellt glad på kattkräket.
Kan bara hoppas att tre liv av nio rök när han fattade hur snuskigt otäckt och livsfarligt det lät när tavlorna slant i backen.
Pälsen låg kvar på bokhyllan när kattfan var halvvägs till sundsvall...

Förrutom tavel incidenten och min dammsugare som är under all kritik har kvällen vart riktigt, riktigt mysig.
Lagom av allt och lugnet har kryddat stämningen.
Kan säga att detta är nog en av de bättre valborgsmässoaftnar jag haft, med handen på hjärtat!

Natti Natt

Holy ValborgsCrapMässoafton

Här i hemmet bjuds det idag på blod, öl och PMS i största allmännhet.
Minsta tiken har konverterat från Engelsk Springer Spaniel till blodhund.

I morse när jag kom hem från jobbet för att lägga mig så kan jag säga att det var då inte att tänka på.
Fröken mensmonster (Winni) verkade tycka att "nu jävlar, nu har matte vart borta en smärre evighet och ska ha alla pussar och businviter från tio timmar tillbaka, på 5 minuter."
Jag kan säga, den jäkel som lyckas somna intill en byracka med det tänket, ska ha en rejäl eloge.
Efter ett djupt samtal med winni då jag lugnt och sansat försökte förklara att jag kommer att spika upp henne i taket om hon inte skärper sig, så kom (nästan) vilan.
Vi enades om att jag tar ut henne för att kissa så hon får berätta att hon finns och vilket litet luder hon just nu är, mot att hon snällt nattar mig när vi är tillbaka inne.
Jag höll min del i avtalet, vem vill betta på att hon gjorde det?!!
Hur som helst, väl i sängen stupade jag förtjänt som en politiker efter ett viktigt möte och sov som... Ja... Vad sov jag som??
Kan tänka mig att Tutankhamun var mer levande än jag bitvis när jag låg i min förföriska remsömn.
Med tanke på att jag jämför min 23 åriga kropp med en dassrulle från år 1323 f.kr så måste det då vara jävligt illa.
Men med facit i hand tycker jag att jag gör en rättvis bedömning.
Tillbaka till blodhunden.
Kl 14.oo ringde min mobil GodMorgon och jag tänkte då i stilla sinne; Hahaa! God morgon - my ass! Sedan planerade jag lite snabbt med att dra mig i smyg en tio - femton min så att Winni inte misstänkte att jag var vaken.
Tror ni det lyckades?
Så snart min briljanta plan trädde i verket hände nått med hunden.
Jippi, Blodhunden blev en springer studsboll igen.
Efter en brottningsmatch för att ta sig ur sängen (Damen där vill gärna vara både före, efter, under och ovanför när man ska upp och det jäkligaste är att hon lyckas?!!) så hittade jag åt kläder och andra värdefulla detaljer för att man lagligt ska få vistas ute utan att få en bibel anmälningar i häcken.
Väl ute konstaterade jag och Winni att matte minsann var 50% sovandes och 50% dassrulle (Den där roliga tutt-typen med massa blingbling i graven).
Stannade upp i skogen, lyssnade och konstaterade att jag ville skjuta vartenda kvittrande fågelhelvete inom en km radie.
Vad hände med ett fridfullt uppvaknande, bedårande morgonsol och lite dovt kvitter i bakgrunden??
Idag var det våldtäckt för ögonen att vistas ute, fåglar gapade och skrek som en bunt miniPavarotti´s och det fridfulla uppvaknandet beskrivs bäst som en nära döden-upplevelse.
I alla fall avklarade vi promenaden fort, hobbyludret winni och jag.
Inne så avnjöt vi senare en frukost och kisskalas.
Lite besvärligt för lilla svart att löpa, hon vet ju inte riktigt vad som händer och det syns på na!

Med lite gotta i magen så satte man sig vid datorn och drog vanliga rajden på internet.
Lite porr och en kopp kaffe.
Mitt internetporr består av vänners bloggar, uppfödarens hemsida, norran.se och lite dansband.
Behändigt va? Jag gillar att ha tillgång till min porr när helst jag behöver, den gör mig glad.
Och lillasyster fyller idag!
Grattis på henne och present kommer senare.

Jag ska nu focusera på att försöka genomgå en kväll med vovvar och grillat för att sedan vira in mig så hårt i täcket att jag kan kalla mitt läge för puppstadie.
Åh, jag ser redan nu fram emot att somna...!

Önskar hela världen en fantastisk Valborgs och skänker en tanke till konungen som även han fyller idag.

Hojj!

Panicmode light

... Jag måste....
... och måste även det...
... och det...

Just det ja! Så ser mitt liv ut.
För stunden är det väl hundarna som är problemet.
För aldrig är det väl jag som förare heller?!
Jag menar, intresse för fågel exempelvis måste ju definitivt vara något som jag tränat in, jag som har springer spaniel!
Därav ett makalöst, suveränt resultat! Eller hur??
Eller så inte och precis DÄR kommer min "suuuck" in.
Det är nog på följande vis;

PROBLEM:

Matte börjar inse SMÅTT vad som krävs och vetskapen om att hunden antingen kan och jag måste lära mig eller att anpassad träning i små doser ger resultat, är smärre knäckande.
Knäckande på ett sånt sätt att jag gärna kryper ner i soffan med hunden och kelar i hopp om att dagen efter gå ut på plan och prestera mästerverk, framför att slänga hundburen i hunden och koppel på det för att sedan köra iväg till skogen och kasta katten som apport! (Det är super, den har ju nio liv! ;-)
Nej vänta, så var det ju inte. Kan för guds skull inte sätta koppel på hundburen!
Men för att hålla någorlunda nivå på detta vill jag påstå att man emellanåt är lat och lite naiv samt att okunskap håller en tillbaka och därmed inte till fullo nyttjar det sunda förnuftet.
Jag är dessutom duktig på att ibland glömma bort att ha kul på vägen...
Tur att hundarna påminner en!
Tror inte det är så svårt att få hunden som man vill ha den, det gäller bara att ha nära till värmen inom, nära till skratt och ta till en gnutta allvar mellan varven.

... Och på tal om ingenting...
Var förövrigt iväg på fiskeäventyr i lördags så jag börjar med bilder från då.
Första visar Filippa som snällt höll koll på precis alla femtioelva fiskare, vars dom stog, vad dom sa, vad dom gjorde och antalet uppdragna fiskar! (Ger mig fan på att hon höll räkning!)



Förrutom den svartvita Filippa (Som faktiskt ser skötsam ut...) hade jag även med mig charmtrollet (HOST!!) Winni som prövade två gånger att rymma.
Första gången för att halsbandet gett efter lite och andra gången för att hon komplett hade sönder det!
Varför sitta vid ett träd fast i ett halsband av andra sortering (Uppenbarligen, mutter) När man kan leva livet i backen eller ofreda fiskegrannarna!
Här är lilla bus:
Söt va?
Men efter fiskeäventyret var fröken måttligt trött i mössan och bara råkade smälla av i farten på en leksak... Det händer även det ibland...Sedan var det lugnt fram tills Tisdagen då kosan bar av mot Flen för FART-test.
Ett arbetstest för fågelhundar alltså...
Här ser ni en lugnt och sansad hund som sitter fint och lugnt...
Nej fan, fel kort :-O
Det var visst den mer ärliga varianten av Winni!
Full fräs i ett av momenten i testen. Livet har väl aldrig vart bättre??


Nedan; Matte Light och Busmonster koncentrerade! (Samtidigt?! Kan inte vara möjligt...)

Tar mig friheten att lägga upp en bild från en kullsyster till Winni från samma moment som "flaxöra gigant" andra bilden ovanför.
Slående likhet va? Tycker farten fångats bättre på båda bilderna än kvalitéten på bilden under..
Söt som socker kan jag meddela att damen under här, är!!!

... Och denna bild avslöjar min egen huvudsysselsättning under resterande dags ekipage.
Var måttligt trött de sista två hundarna som gick, men kan inte påstå att man höll på att somna för det heller.
Hur kommer det sig?
Gäspa gäspa men ingen egentlig trötthet?!!
En människa kanske inte måste vara specialistläkare för att begripa det, men jag hör då med all säkerhet inte till den kategorin människor smarta människor.
Är nog snarare (För stunden efter en heldag i Flen) IQ=badboll med en hastighet av snigel.
Ärligt värre.

Åh, ge mig en smäll någon - nog om hundar nu.
Jag har många gånger under livet, eller åtminstonde sedan mobiltelefon införskaffades, hört att snabbheten i svar av sms inte är den snabbaste eller bäst utvecklade sidan hos mig som människa.
Hur som helst, jag har ikväll kommit på varför det är så in åt skogens bra att man känner någon som inte är "sms-snabb".
När jag får "klagomål" att jag inte är snabb nog att svara (dvs, en ram av ca 2 dygn...) så är det nämligen som så...
... Att människor omkring borde vara jäkligt glada över harmonin i livet! Förrutom att dom känner mig då... För irriterar det faktum att jag inte är snabb nog att svara, har man inte större problem som tar energi och lägger den då på petitesser som exemplet ovan.
Är inte det hur härligt som helst?!
För min del kändes det som en lampa tändes i skallen när jag kom på detta.
Jag tar absolut inte åt mig eftersom jag känner till iaf den bristen hos mig själv och jag vet att "mina" människor är rejält inkörda, men gör jag egentligen inte dom som reagerar, en tjänst???
För att ingen av er jag känner ska ta åt sig (Eftersom jag inte vill vara sarkastisk på något sätt!) kan jag faktiskt säga att jag många gånger, när man irriterar sig på småsaker, känner en enorm lättnad att livet inte är värre än det är när man lägger energin man har, på småsaker.
Man kanske använder det tänket som en undanflykt visserligen, men är fallet så kan man inte gömma sig bakom egna skapade "lögner" om att livet är lätt, hur länge som helst.
Det jävligaste, genom hela livet, är väl möjligtvis att verkligheten och sanningen så småningom kommer ifatt en.

Ja, jag kanske har konstiga metoder rörande analys av mitt eget känsloliv... Och möjligtvis alla andra som jag brutalt drar över en kam...
Men så vill jag ha det och på det sättet tänker man gentemot andra.
Hjärnans makt!

.. Och för att avsluta med lite kloka ord väljer jag detta, som en nära vän sagt och som inte har ett dugg med ovanstående att göra;

"Kvinnans list övergår mannens förstånd...
MEN (!) kvinnans list övergår när mannen får stånd!"

Jag vet inte om man som tjej kan försvara det med något i stil med...
Att varje kvinna är ett luder - i rätt mans händer??
För ingen kan väl neka till att det måste vara sant på något sätt?
Sexualitet är trots allt lika naturligt som instinkten att överleva...

Nä fasen! Tyst på mig! Nog om "klokheter"! :-)
Nu väntar sängen för min del och jag ska snusa som en gris på kudden...
Natti natt

En sån dag!

Det är inget speciellt med denna dag egentligen.
Ville bara ha en överambitiös titel på den.
Jag har inte gjort något märkvärdigt.
Inte tänkt på något annorlunda mot för andra dagar.
Inte städat, inte sprungit, inte gormat...

MEN!
Jag vet, eftersom det var en uppkörning idag, att en av mina vänner klarat detta!
Fortfarande inte ett enda grattis till dig, men jäklar när du fixat skrivningen! ;-)

... Och jag funderar på att ge min sköldis mat.
Han psykar mig ordentligt här jag sitter genom att köra ett grand turismo-race i hans 100L akvarium.
Jag kan garantera att ifall han fått sig ett hamsterhjul bland stenarna skulle fästanordningen mellan själva hjulet och stången hjulet sitter i, vara så nött till den milda grad att den inte ens skulle duga som byggvirke åt en myra!
Jäkla sköldpadda.
Det stod aldrig i köpesavtalet att det var en turtleturbo, 2,3as räser millenium med extra klös!
Och förrutom den där miljöskadade sköldferrarin på fyra ben och simhud så har katterna levt rövare här på eftermiddagen.
Vad kan man mer begära som djurägare än lugn och harmoni någon enstaka minut under dygnets till synes femtioelva timmar???
Har tre katter.
Katt ett; Surkärringen, kallas SK
Katt två: Fläskis
Katt tre: Kork
(Märk väl att detta är smeknamn i vad jag strax ska förklara.)
Scenatiot lyder: (Koppla på fantasin och bilda en sammanhängande kortfilm för ditt inre öga!)
SK sitter i kökets gröna fina klätterträd då Fläskis kommer och vill säga hej.
SK morrar och fräser, utan någon som helst förvåning från fläskis sida (Bitchen låter jämt så... KVINNOR!!!) Fläskis bereder sig på en smäll från SK eftersom hon inte drar sig från att misshandla familjen.
Fläskis tänker få lite fart och fläkt så istället för att hålla sig ett trappsteg ner gör han ett utfall och studsar upp där SK sitter vilket resulterar i ett sjujäkla liv!
SK tvärförbannad och spöar på honom så in åt bombens att säkerligen 6 av 9 liv rök på plats.
Jag har för övrigt aldrig tidigare sett en katt slåss och fräsa under ett hopp från katträdet.
Väl på väg mot golvet från högsta toppen på det 1,50 cm höga katträdet står Kork och väntar ihärdigt på att få fortsätta jävlas.
Detta upptäcker SK i hoppet och slutar därav inte fräsa utan ökar decibellantalet väsentligt när hon inser att detta inte var lösningen på problemet med en skitjobbig Fläskis i hälarna.
Kork intar busställning allt eftersom golvet närmar sig SK, eller tvärt om kanske.
När sedan kattfan landar på golvet studsar hon förmodligen snudd på lika högt upp igen för att komma över Kork och kunna fly.
Detta förutser Kork som vänder på klacken och flyger efter SK.
Något man senare också lätt listat ut då mattan satt hopriven i ett hörn och skakade...
Sedan fortsatte detta scenario om och om igen och katterna avlöste varandra i jakten på SK.

Kul med katt va?!?!?!
Jag är numera officiellt flintis då matte slet sitt hår i ängslan över att ett mirakel inte verkade vilja inträffa.
Och den bittra sanningen i denna berättelse ur mitt lilla verkliga liv är att detta händer så fort någon av Kork eller Fläskis är på bushumör.
Det handlar alltså inte om att katterna försöker ha ihjäl varann (Mer än bara lite ibland ;-) då dom fungerar felfritt tillsammans på alla andra punkter.
Men alla människor som prövat på livet som kattägare är säkerligen insatt i dessa ovanstående beteenden.
Vill katter busa, då är det så. Vill dom sova, jo männ visst, då är det inte mycket att göra åt saken.
Hundar har hussar och mattar, katter har personal.
Så sant som det är sagt vill jag påstå!

Nä, Jaga lite katter sedan ta sig ett bloss...

Kurr kurr!