Skog och Mark!

Jajemän!
Gröna granar, blod, klöv, jag och en vovve!
Idag var vi ett gäng som åkte till skogs för att vara duktiga och spåra lite.
Det är härligt att pyssla på lite i lagom mån...
Voffarna är riktigt nöjda, matte trött som en lungsjuk ansjovis och bilen skitig efter skogsäventyret.
Hundarna ligger (observerar LIGGER!) här hemma som några döda fårskinn och smyckar golvet, ett relativt spännande, okänt och sällsynt ögonblick i en springer spanielägares liv.
Gäller bara att glömma bort och snubbla på dom!
Katterna verkar förövrigt på strålande humör dom med.
Förmodligen för att mina döda fårskinn är så lugna och fina.
En vardag här ser annars inte bättre ut än att katten blir jagad av en winni som har för avsikt att smaska i sig 9 liv av 9 (Tur att jag har stålkatter - dom mår prima trots unghunden i hemmet.)
Winni blir jagad av en matte som har för avsikt att dra tre varv gaffatejp runt munnen på na och spika upp vovven i taket och efter matte kommer en nyfiken Filippa som vill tjuvtitta från något hörn på vad som händer.
Sannolikheten för att Winni ska jaga katter och smaska och busa på dom borde minimeras då taket blir hennes nya bädda har jag luskat ut...

MEN! Å andra sidan är det väldigt olagligt att spika upp sina djur i taket.
Det är heller inte vidare snällt och jag tror människor omkring skulle bli väldigt konfunderade om dom hittade lilla Winni i taket.
Det innebär alltså att jag måste avsäga mig all kontakt med omvärlden om Winni ska upp brevid lampan.
Det innebär också ett problem när hon ska rastas.
Hon kommer troligen tjuta och yla, för att inte tala om när hon ska ha mat?!
Herregud, det känns nästan som att det trots allt är bättre att fortsätta drömma om tak-idén utan att göra något åt det.
Vilken tur för lilla busfröet att hon har en oerhört lat matte ;-)

... Sitter nu och funderar på om det börjar bli dax att inviga grillen för vår och sommar.
Har en flintastek som ömt viskar mitt namn.. Eller, jag viskar men tänker mig att det är den som verkligen vill att jag ska äta upp den.
Tänk att mat kan bli så magisk för en?!
Ett vanligt hederligt stycke kött som slängs på galler för att få lite färg så man kan slabba på en omgång potatissallad och sedan vräka i sig kalaset för att avsluta måltiden med evinnerliga svordomar över den paltkoma som uppträder och över dumheten att man aldrig, när det kommer till riktigt god mat, lär sig att lagom är bäst!
Det för mig till nästa fråga.
När man äter tills man inte orkar längre, det borde vara matens "lagom".
Men om lagom då är bäst, hur fan kommer det sig att man inte orkar röra på sig med rädsla av att spricka?
Eller kanske det bara är jag som vräker i mig för kung och fosterland som en 2 meters jättekarl.

Nå ja, kanske bäst att sätta igång med grillandet innan jag skrivit köttet till förruttnelse :-S
Det vore just lagom tjusigt.
Måsta slåss med maten för att sedan kunna äta den...

Hasta la vista!

... Tunga andetag...

Jag ser mig själv som stark, glad, positiv, energifull och många gånger till och med härlig nog att kunna påverka människor omkring mig på ett bra sätt.
För första gången idag så kunde jag inte hålla skenet uppe, detta var inte min egen sanning under Söndag Förmiddag.
Det känns.... Förnedrande, mörkande, melankoliskt och patetiskt.
Idag dog en katt i min närvaro.
Eller, den dog inte. Den var däremot väldigt väldigt nära.
Att människor omkring mig dör i mitt jobb är något jag klarar av, det är snudd på det viktigaste att klara av i mina ögon sett.
Men att se lågan i en liten katts ögon sakta brinna ut - speciellt när man själv har vetskap om hur livsavgörande den är i sin mattes ögon... Är mer än jag någonsin kan drömma om att orka klara utan att visa ett märkbart bekymmer eller en märkbar sorg.
Ibland kanske det är rätt visserligen, beroende på situation, men för mig att visa en sådan mjuk sida och ändå visa sig medmänsklig - är steget för överkurs i läran om livet.
Katten dog senare under dagen och mest stolt är jag över att min hjärna fungerade så bra att jag hade vett att ta fram handduk och vira in henne för att hon skulle få sin sista stund i sin älskade mattes armar.

Förrutom det har mitt hår bytt färg, en petitess i skuggan av en katts död må jag säga. Men sanningen är att jag i efterhand är glad över att jag åkte hem för att göra något för mig själv och lägga den tiden på något annat än ett återkommande grubbel.
Efter färgningen kände jag glädje, entusiasm och styrka nog att möta resten av dagen och människorna i mitt jobb med ett ärligt leende från botten av mitt hjärta.

... Och efter jobbet, med avslut ca 22 så kom jag hem för att äntligen få ta del av offentliga planeringar till världens härligaste (blivande) 70 åring!
Min mormor fyller snart!

Så med det vill jag säga... God natt gott folk!

Livet e bra härligt!

Så, ytterligare en vecka ihjälslagen!
Har jobbat så in i bombens på den punkten.
Slarvat i uppsala, weekend light i leksand, ätit en plankstek osv osv.
Är nu så lagomt söndagstrött och mysig i skallen.
Såg en bra film så humöret är på topp för övrigt!
Energierna som gör mig glad dansar som den mest lyckliga ängel i mig!
Till och med den vidriga råa fisk-lukten här hemma är något jag inte klassar som problem i klass med världssvälten!
(När kosan styrdes mot leksand, lördag mitt på dagen, så var ett öppet paket gravad lax kvar på bänken i köket här. Kan berätta att odören den avsöndrade är ingenting man vill komma hem till!)
Men va fan, det som inte dödar härdar. Kan stå ut med att det inte är värre!
Och som pricken över i:et måste kissarna ha vart väldigt lyckliga.
Vilken kanonmatte man är som lämnar lyx i denna klass bara för de tre små vildarna!

GÄSP!
Nu väntar sängen för min del.
Natti!

Upptagen?!!!

Ja men så in i helsike!

Har jag inte mig själv att hålla reda på så är det en hund.
Är det inte den hunden så är det en annan hund.
Är det inte den hunden så är det katten.
Är det inte den katten så är det andra katten,
och är det inte den katten så är det tredje fanskapet.
Är det inte dom så är det bara Evve som är virrig och inser att då är det jag som jag glömt bort att hålla reda på.
Och då har man missat en massa värdefulla minuter som man kunde lägga på en ansiktsmask, eller att raka benen, eller mata fiskarna, eller duscha eller nått annat spännande.
Minuterna är viktiga små ting.
Gör man inget av dom vaknar man plötsligt upp ur någon mystisk mental koma och upplever att man kastat bort år av sitt liv på ingenting.

Så, vad har jag ägnat min dag åt?
Klippa hundskrällen, våldgästade min uppfödare som alltid blir "drabbad" så fort man vill kapa lite päls på odjuren.
Har även skjutsat syster till Arlanda.
Stal där två tidningar i gaten, ärligt stulna. Dom har räddat några stunder ikväll :-)
Efter det gett en massage och annars inte ett jäkla jota.

Skönt. Lugnt. Harmoniskt.
Precis som jag vill ha det.
Nu väntar sängen.

Natti