Filosofisk och Varmhjärtad

... I en människas liv finns vissa faktorer som utgör en balans.
För den som är påläst så vet man att det är grunden i en lycklig och harmonisk människas liv.
Jag älskar min balans och det som utgör det.
Jag har mina vänner.

Vänner är på sätt och vis de benen man står på i alla situationer.
För mig, åtminstonde.
När jag vart övertygad om att jag inte vill vakna mer efter att en gång ha somnat så är det dom som gjort att man ändå ställer klockan, går på jobbet och ger järnet om det är vardag.
Är det helg så är det dom man vaknar för, eventuellt städar och donar lite för, men det väsentliga - för dom som man vill finnas för... Ja dom stiger man upp för oavsett dag!
(Fan att jag är så duktig på att försova mig, men ni förstår!)

Länge och väl - än idag, mer om möjligt, så finns det inga människor jag är mer stolt över än mina vänner! (Familjen i det fallet är självklar!)
Inte bara innehar dessa människor ett affektionsvärde som är större än något annat och ovärdeligt, de är bäst.
De stärker mig, utvecklar mig och får mig att växa som människa var dag som går.
För allt i världen, om än jag är dålig på det, så vill jag finnas där i den utsträckning som går just för att dessa människor är de dem är och ger mig det som de ger!

Ibland händer tunga saker, ibland händer spännande och roliga saker och ibland händer ingenting alls... Men jag finns där och vill alltid finnas.
Om inte annat på himlen bland stjärnorna där jag har min mötesplats med alla långväga vänner.
Skulle jag ta en kula för något så är det utan tvekan för de jag håller närmast.
Det är självklart, jag vet.
Men ibland behöver man som vän höra det, eller i detta fall - läsa det.

Vänner! Jag älskar er och håller av er.
Finns inga människor jag sätter högre.

"Vänner, Ni är som stilla änglar som lyfter upp mig igen när mina vingar glömt hur det är att flyga"

Puss och kram!

Stor men liten

Jag vet att jag inte är ensam om att ibland försvinna in i tankarnas värld där en skrikande tystnad ofta bemöter en på gott och ont.
En mänsklig undanflykt som är så vanlig men ack skriven i så små bokstäver.
Inte något någon säger något om någonsin mer eller mindre - oftast.

MEN! Just i detta nu utgår mitt resonemang från den känslostämning jag har i kroppen för stunden.
Den är... Inte magisk, men fångad av den mystik som mörkret klär natten i utanför mitt fönster.
Detta kan locka fram så oändligt mycket känslor och tankebanor i mig.
Världen utanför är många gånger mitt bränsle. (Antar att det därför är viktigt att välja sina vänner med omsorg.)

Just ikväll, Måndagsnatten till den 10:onde Augusti 2010, kommer jag på mig själv med att tänka på barndomen.
Det kommer jag inte gå in på mer än vad som nämnt, men detta drar upp känslor som ansluter en till den mjuka delen i jag:et.
Till exempel har min mor vart borta i ca 3 veckor och trots att jag må klassas som vuxen på papper - så är en dotter alltid dotter till sin mor och i.o.m det är man inte hel när hon är "borta".
Eller, jag är inte kanske man ska säga.
Likväl som när "gänget" vilka det än är den tidsperioden, splittras för semestrar, affärsresor eller dyl, ja det kan sätta mig i en liten obalans oavsett om jag vill det eller inte.
Då hittar man styrkan i det som finns omkring en.
Kanske bara det är jag eller så kör andra på det också, men trygga grunder gjuts på bra människor omkring en och med erfarenhet av livet vill jag påstå att det kanske inte alltid är samma människor som innebörden innefattar, utan känslan de människorna ger mig (och då kan individerna växla - men känslan vara den samma.)

Äh, nu surrar man bara.
Spyr ordbajs ut i virtuella rymden.
Jag har en liten lista för denna vecka och för att jag skall fixa detta så offentlig-gör jag den nu.
- Få ner ena tiken åtminstonde 2 hekto
- Lära mig en låt till på gitarr
- Försöka sluta minst en timme efter 16.00 på jobbet (!!!!!)
- Pösses nalta
- Måla en men förhoppningsvis två tavlor till mitt sovrum
- Ta en syndig kväll med två starköl
- Bråka med minsta syster

Så, nu återstår bara genomförandet.
Wish me luck!

Natti natti.

Kapitel avslutas och nya föds

På oändligt många sätt kan en oförskämt livlig fantasi ge livet så många skepnader.
Detta är både en styrka och en svaghet hos mig kan jag uppleva.
Tanken att livet liknar en bok är dock återkommande.
Man börjar med tomma blad, fyller dom med allt mellan himmel och jord i den form eller text som passar.
Dessa, i sin tur delas in i kapitel.

Där måste jag smygskryta lite eftersom jag är stolt över min fantasibok.
Dessvärre tror jag att få skulle kunna tyda den eftersom den är fylld med så mycket krumilurer och färgblaffor.
Ibland när jag tänker bakåt i tiden, i bild, så kanske du kan tänka dig en linus-på-linjen linje där linjen i sig är olika tunn och tjock.
Detta står då för om jag haft en period med mycket händelser eller känslor (Positiva som negativa) samt om jag inte haft det.
En tjockare bit är händelserik, en tunn inte... Detta är "fakta-about-eves-syn-på-livet-for-dummies bok".
Alltså den "bekväma" beskrivningen.
Nog om den saken.
Kapitel är intressanta.
Jag har en syn på människor som står en nära och deras liv, de - en annan.
Helt naturligt, absolut, eftersom vi tolkar alla olika, men samtidigt så oerhört utvecklande.
Många kapitel jag skrivit eller ritat i livets bok, är baserade på andra människors tanke- och synsätt i erfarenheter dom beprövat - som jag lånat.
Kanske man kan säga att Eve är en erfarenhets-tjuv?
Hur som haver, detta utbildar en ordentligt i livets eviga utveckling och är synnerligen intressant just på grund av att en själv kan ha så stor nytta av andras erfarenheter!
Bara man är lyhörd och jobbar med en enorm fingertoppskänsla... :-)

Men hur många gör det?
Inte är jag själv, men många gånger kan jag tänka mig att man har lite stängda öron för omvärlden.
Ibland funderar jag på om man är avlad på en mamma plus en tampong, för den uppsugningen har man bitvis när det kommer till det som händer omkring (Samt att jag är säker på att jag har en mamma.).
Hur som haver, jag har häft ur mig lite, det känns bra.
Försökt förklara den vilda skildringen som var minut sker i mitt mentala jag och trötthet hägrar.
Med detta önskar jag förmodligen en smått förvirrad värld god natt...

Eftertänksamhet

Ikväll har jag undrat hur varför uppkommer, när och i vilket sammanhang - egentligen.

Så många frågor har skenat genom mitt händelserika huvud utan anledning, då jag undrat av vilken anledning detta kan komma sig?
Jag är inspirerad av så otroligt många människor att hälften vore nog.
Både nya och gamla "kontakter" har blommat denna vår.

Jag antar att åldern gör sitt och i o med det tankesättet (man i stunden har), bemötandet till tankesättet samt uppföljningen tillika är något som faller visdomen i händerna.
Jag påstår inte att man blir klokare, det är väl sällan man blir, men kanske lite mer fingertopps-känslig för situationer kontra teori.

Egentligen, vad vet jag? 24 jordsnurr gammal och ger sig in i dessa tankemönster men på något sätt finner jag detta oerhört intressant!
Kan tänka mig att ålder inte spelar någon roll för detta intresse, enbart livssituation.
Nå väl, god natt världen!! Nu skiter jag i detta med att vara vaken!

Rubrikelände

... Detta verkar alltså vara mitt senaste tillskott i problem-högen.
Jag har sedan en tid tillbaka problem med rubriker!!!!
Mejl... Kort... Dagbok... Blogg... You name it.
Krasst, jag som annars besitter norrlands mest breda fantasi tror jag.
(Det är inte lätt alla gånger att hålla sig närvarande vill jag lova!)

Any how, än en gång är jag fortfarande imponerad över hur kul man kan ha på sitt jobb och hur ofantligt stolt jag är över alla mina kollegor på Medborgarskolan!
Folkbildning är ett samlingsnamn för bättre livskvalitét, bredare kunskapskälla och vidare syn än vad gårdagen erbjöd.
Man är så lyckligt lottad över det jobb man har att man näst intill borde skämmas :)

Från det ena till det andra så har jag dessutom vart dog-free ett tag nu.
Lite väl länge...
Har gått upp 5 kilo sedan byrackorna avlämnades i södra Sverige.
Hur detta gått till är jag inte medveten om.
Har mina teorier om en allt för skön soffa, för mycket egentid och för god mat satt sina spår...
Men å andra sidan håller jag med dig som läser - det låter lite väl otroligt.
Inte kan det vara så heller!

Senaste dagarna i mitt liv har gått åt till en inre resa för övrigt.
Jag har tänkt på vikten, håret, gått igenom alla mina vänner och deras betydelse (Vilket är lika underbart fantastiskt varje gång!), gett mig tid att minnas värdefulla stunder i livet osv.
Detta har genererat i - om möjligt - mer energi!
Kan man ha ohälsosamt mycket livsenergi förresten?
Känner du till detta tillstånd??
Jag sätter denna känsla i jämförelse med exakt samma fast helt tvärt om.
De där stunderna man sitter på farstukvisten, köksstolen, ligger på golvmattan och glor i taket, raderar det där en gång så avgörande mejlet... Och försöker bli klok på varför allting alltid ska vara en vågskåls-liknande energikarusell.
De gånger man ifrågasätter ens egna insatser, betydelsen av ens existens, meningen med mig i någon annan människas liv på ett eller annat sätt.
De inre dagar då enbart ett tungt, grått moln fyller det som annars är en idyllisk känsla och syn.
Det enda svaret jag hittills kommit fram till är att den abstrakta konsten är den känslomässiga förmedlingen till ett mänskligt öga som förklarar jämförelsen mellan dessa två motpoler på ett ädelt och rent sätt.
Det mest intressanta är att det som kommer till dig när ditt öga skådar detta motiv och dansar mellan härliga färgharmonier - är en ordlös sanning som är lika klar som en fullmånes himmel.
Man bara vet.

Visst är det häftigt?

Ordlös handling.
Ordlös tolkning.
Ordlös sanning.

Detta är för mig skäl nog att bekräfta det faktum att ord många gånger är överflödiga.
Med en lyhörd inställning till livet och allt som kommer där till, finner sig ovanstående helt naturligt.
Man får det på köpet.

Ja, livet är bra mycket till mirakel.
And i just love it!

Hjärn-bajs

Senaste tiden har jag ägnat åt att fundera på sakers innebörd.
Meningen med dem, lärdomen av dem osv.
... Och jag kommer ärligt talat inte fram till ett skit.

Det hela började lite smått när jag fick det bästa jobb man kan ha (Förutom äldreomsorgen) men stort när jag till sist hade "mitt eget" i lya-väg.
Länge tyckte jag att lyx i livet var att ha det man ville ha och då menar jag materiellt, men efter senaste 6-8 månaderna sitter det inte längre i sakerna man omger sig av.
Numera tycker jag att en människa som är rik är någon som är balanserad och har tak över huvudet, värme omkring sig och mat på bordet.
Tänka sig vad man kan omvärdera pga yttre påverkan??

Nå väl, som sagt har jag flyttat till eget, träffat oerhört inflytelserika personer, har ett jobb som jag älskar innerligt och kämpar med mig själv för var dag som går.
Med "att kämpa med sig själv" menar jag givetvis, försöker lista ut i detalj vem den där "jag" är. Somliga dagar kommer jag långt, andra inte en jävla centimeter men när jag tittar omkring mig inser jag att detta är något som alla tampas med i skov.
Det mest spännande är att åldern, om man då tänker yttre påverkan på jaget, spelar inte någon som helst roll!
Det räcker med ett kraschat förhållande för de flesta för att fundera på vem "jag" är, till exempel.

Det är fascinerande vilken inverkan såna faktorer kan ha, för att inte tala om ens egen inverkan på en själv?!!

Ja det där må vara den mest egoistiska meningen jag någonsin författat!

Med det, Natti natt.

Framsteg och hundar..!

... Ja som sagt, ibland är inte energin på topp.
Som ikväll och då talar jag för både mig och små vovvar.
Filippa har sin månadslånga tjejvecka, Winni är på gång in i den och jag är bara allmänt trött.
Vi är nog inte det mest fascinerande gänget med tanke på omständigheterna.
Som matte har jag bjudit på sympati-promenader, dvs att jag vart ut med de små 4benta odågorna för att jag måste medans gensvaret från dom vart "matte för fan, måste vi verkligen, nu igen??".
Men vad gör man inte?
Kattlåda är inte nått alternativ, har jag försökt förklara.
Det hör man ju redan på namnet :)

Annars då...?
Försöker vara duktig med mitt jobb, det är för underbart... Man är bara lite grön än, men så fort det är över kommer det bara rassla till i min lilla personliga "betyda nått stege".
Nog för att demensvård och jobb inom äldreomsorgen vart fantastiskt spännande, utvecklande och insiktsfullt på så ofantligt många vis, likväl är det inom folkbildnings-sektorn!
Jag vill absolut inte säga att det ena är bättre än det andra utan kan stolt meddela att båda inriktningarna är lika fantastiska!
På så oändligt många sätt bara.
Det är såna här gånger jag älskar att leva.
Att få uppleva två vackra verkligheter i så olika världar.
Är det inte snudd på magiskt när man får se och vara med om en sådan sak?
På ett eller annat sätt vågar jag mig nästan på att lova.... Att vi vanliga dödliga haft en liknande upplevelse att härleda till!
Jobb-byte, barnafödande... osv osv.

Som sagt, livet är ett mirakel (Och det är jag säker på att mina 4benta också tycker, speciellt när dom provade på första viltspåret, första pippin... Osv!!!)
Det är till för att njutas...

Med det ska jag nu inta horisontalläge och njuta av allt underbart som mig bjuds!
Natti natti gott folk :)

Påskdagar och Löptikar

livets typiska 4-vägskorsning.

1. Åt helsike för sen kväll
2. Måste sova, jobb snart
3. Löpande hund som tar tid och låter
4. Stora ideér men lite tid

Nån som känner igen sig? (Om man räknar bort löp-tiken)
Berömda "FyllePippa" (Filippa) har fått för sig att ha tjejvecka i en månad drygt.
hon har haft PMS, problem med kisseriet och nyligen kommit på att hon avskyr matte. Typiskt tonåringar...
Jag kan ärligt bekänna att jag aldrig sett så många hörn så långt bort från mig som möjligt i ett 4-kantigt hus!
med en hand på hjärtat ljuger jag inte när jag påstår att hon hittat åtminstonde 11 nya hörn för att kunna komma mesta möjliga långt bort bort som möjligt från mig.
Börjar tro att jag stinker karl (Jävla Charlie... Systers Vovve...!)

Annars då för er?
Jag har inte en jäkla aning men för mig har det vart en vild lugn helg med kvalitet i centrum, god mat i ytterkant och miniäventyr som krydda.
Förrutom den beskrivningen av påsken har jag haft ett inre äventyr, mer påverkande än något annat.
Äntligen har man vart "man" nog att ta itu med lite gamla spöken som jagat en nattetid.
Det är godo härligt när man har allt för gott om den varan, något jag eftersom märker att jag inte är ensam om.
Skönt det.
Många gånger känner man sig så ensam i sin värld men är man klok och öppnar ögonen så är det relativt uppenbart att fler lever i en smått jobbig bubbla.
Tråkigt för mig OCH för dom, men samtidigt en trygghet. (För mig, hur man nu säger det på ett bra sätt...)
ursäkten för mig att vara inlåst med jäkligt uppstudsiga tankar och känslor är att man bara är människa tack och lov!

Men förresten, vad hade jag tänkt med detta?
Jo just jävlar, glad påsk , jul och annandag i sista stund alla härliga människor!

... Och natti natti! :)

Finfrämmän fra Mensträsk

... Har dykt upp, sagt tjo hej och åkt igen.
Antar att detta väsen snart hittar tillbaks hit igen.
Trevligt!

Just nu sitter jag med en nöjd, något hullig kisse, i knät och skriver.
Vi hade för en stund sedan mysa pysa i köket med kokt skinka.
2 Missar och 2 vovvar.
Jag förstår dessa stunder varför djur har en så viktig del i icket-allergiska människors vardag och liv.
Att bli missbrukare är inte att undgå när det kommer till ens djur och då menar jag missbrukare på Oxytocin (Länken ger en hint om människors påverkan till varann, men när det kommer till djur är beröring lika med effekt också! För ökad förståelse om detta fantastiska hormon).

Från barnsben har jag inte bestämt att jag skall ha djur omkring mig, det har mor och far skött.
I närmre släktkretsar har hund och katt också alltid funnits.
Hamster, fiskar, chinchillor osv.
Enbart ett par år av mitt 24-åriga liv har vart djurfria.
Jag antar att min första hamster ställde till det så att jag inte ville leva djurfri igen.

Många människor hävdar att djur begränsar ens friheter vilket jag inte kan säga ett smack om.
Visst är det så, har du hund till exempel måste den ut ofta liksom alla övriga kategorier djur kräver sin vård.
Men för mig blir detta en livsstil när min frihet ligger mellan passen som består av djur.
Klart jag inte kan göra vad som helst, men det bekommer mig inte heller.

När jag tänker efter så vill jag inte kunna göra vad som helst heller, i synnerlighet inte när jag har ett mer kvalitativt liv tillsammans med djuren.

Har du djur?
Hur har det påverkat ditt liv?

Jag vet att jag formodligen aldrig, om jag får välja, kommer gallra ut djuren om det inte ligger sjukdom eller dyl bakom.
Men så länge jag lever, då skall deras hjärtslag vara mitt livselixir.

Vad säger du?

Ha en härlig Lördag.

Klickers & Hjärtattacker

... Och återigen gjordes misstaget för dagen...
Jag startade den.
Men med facit i hand så var det inget större fel i det faktiskt!
Har vart en dag full av stress, telefontid, problemlösning..
Ungefär som vanligt i mitt o-organiserade lilla liv vill jag påstå.

En märklig sak hände mig under dagens lopp.
Jag hade bio i huvudet för mig själv (Gillar inte snokande människor nämligen därför bara jag som var med.) och försökte komma ihåg att inte glömma att värdesätta människor omkring mig.
Experiment har människan hållit på med sedan urminnes tider och jag gjorde det första på länge idag för mig själv.
Jag simulerade ett rum som ska föreställa min själ, en jätteduk som för mig är en "påhittad" framtid (En som jag innerligt hoppas INTE stämmer!) med olika människor i min närhet.
Jag tänkte mig att dessa försökskaniner, som hade en kortfilm var på min duk, fick en hjärtattack.

Hoppsan, hon verkar lite väl skruvad den där Evelina!
.. Kanske du tänker, och kanske är fallet så, men vad jag med detta ville få ut var att tänka efter hur jag skulle reagerat om det verkligen hände...

Hur fungerar du och hur skulle du agera i din tanke?

... Vad var det sista jag sa, när var det sist jag hälsade på, ringde, mejlade eller skickade ett kort? Något som på något sätt representerar en tanke från mig till dig alltså, ville jag analysera.
I mitt dåvarande "nu" framställde jag situationer där allt ifrån att:

- Själv hitta min bekanta...
- Få veta...
- Vara närvarande när det händer...

... Var den aktuella situationen.
Och det ruggigt otäcka med detta var när jag insåg att jag var tveksam till hur jag skulle agera.
Någonstans inombords inbillar jag mig att det spelar roll att man är mentalt inställd på hur man skall agera, tänka och sedan prestera.
Det må säkerligen låta som en petitess men när skarpt läge i denna kaliber hänger i luften och några minuter är vad man har till godo för att rädda någon annan anhörig, vän eller människa, ja då tror jag banne mig att man går tillbaka instinktivt och handlar utifrån en mental att-göra-lista.
Eller åtminstonde har den mind-mapen i bakhuvudet som man jobbar utifrån.

... Jag erkänner att jag är måttligt rädd att stå som ett mähä rakt upp och ner utan att veta vart man skall börja, om något ovanstående inträffar.

Vad tror du?
Spelar tanken någon roll i detta fall?

Hur som haver, vad jag beskrivit är på sin höjd 5 minuter av min dag.
Tänk vilket jobb den mänskliga hjärnan gör under en dag, för att inte tala om den uppsjö information den hämtar och lagrar som vi inte är medvetna om.
Fascinerande.

Och vidare under denna härliga Tisdag så har jag klickertränat små 4-benta odjur här i huset.
Varenda dag är räknad sedan man var i Hällefors på hundkurs där fattade jag tycke för vad jag hoppas är många hundmänniskors bästa vän - Klickern.

Tack Marie förresten! Den var superduper fin klickern du skickade! Svart och gult är ju skellefteå AIK, att jag inte tänkte på att be om dom färgerna...! Du är ett geni :)

Tillsammans med lilla gul som är husets prakt-terrorist har jag fått in ett sitt med hastighet som blixten och ett ligg som är fullt acceptabelt på honom under en period på ett par minuter praktisk träning!
Sen att vi avslutade, jag kopplade bort hjärnan och hittade liten gul terrorist i kompostpåsen i full gång med att käka kaffesump, äggskal, torkade kryddor och gamla kycklingslamsor, ja det antar jag är ett annat kapitel.
Sånt är livet när man är med valp, 13 veckors vilde är inte att leka med. (Har aldrig haft en så trogen relation med husets dammsugare vill jag lova!)

Lilla svart, som jag har delad vårdnad på tillsammans med matte i kennel Curricos, har jag lärt ligga ordentligt på sidan (...Och dessutom kan jag tydligen välja vilken sida jag vill hon ska ligga på!!!!!) under ett förlopp av ca 2 minuter.
Förr visste hon att "när Eve gör si eller så med handen ska jag nått i stil med panikartat slänga mig åt nått håll så tassarna spretar horisontalt med golvet och sen se jävligt söt ut" - betyder "sida".
Nu ni, nu vet hon riktigt säkert vad jag menar!

Och stora damen alias "Gammtackan" har lärt sig att sitta någon deci ifrån mig och titta mig i ögonen (Steg 1) sedan att titta på mig och ta en godsak på näsryggen, vänta, och på signal titta i golvet så godisen landar nedanför och sedan på signal käka den(Steg 2).... På 2-3 minuter.
Allt tack vare klickern!
Och bara för Gammtackan att titta på mig när hon sitter så nära, är en fantastisk vändning!
Har jobbat på hennes självförtroende och att stärka banden mellan mig och henne som ekipage nå fruktansvärt hårt sedan jag kom från Enköping.
Oj så mycket kul vi haft för övrigt!
Och nu ger allt detta resultat.
Jag är extasisk över våra framsteg och att jag äntligen, efter 3 år, lyckats skapa en matte hon tycker det är kul att jobba med och utvecklas tillsammans med!
Det ni! Det är en belöning som inte pengar kan köpa eller ge.

Nu ska jag ut och traska ett varv eller 7 runt kvarteret få se om det finns några 4-benta som vill följa med.
Ha en riktigt, riktigt härlig kväll - Det ska då åtminstonde vi!

can you fil it?

Jag har sällan missbedömt någon så gravt som jag gjort med verum hälsofil.
Vilket mirakelmedel!
Ska aldrig köpa ett annat fil.

Har förövrigt gång efter gång försvunnit in i en dimma av tankar idag.
Det känns som att man bygger upp en värld av funderingar som ett spindelnät och minsta obalans i mitt tänkande så vävs jag in i en turbo-kokong.

Tänka sig vad dagar kan vara olika!

Men nu sängen.
Jag längtar.

Natti

Erik

Under mitt liv, hittills, har jag mött otroligt fascinerande människor som var och en på sitt sätt idag bidragit till min egen åsikt om saker och ting samt den människa jag ser som Evelina.
Men kanske du också känner igen att vissa berättelser, poänger, varningar och tillrättavisningar minns man bättre än andra och många kontentor i samtal eller berättelser etsar sig fast mer än vad vissa andra gör.
Jag har någon underlig teori som i dessa fall riktar in sig på att vad vi själva kan likna oss vid är vad vi lätt tar in och minns, eller det som intresserar oss djupt.

För min del är det en av de mest fast-etsade minnen från skolåren jag vill berätta om.
Detta var en vårdag för ett par år sedan i Uppsala där jag hade en kille i min klass jag här kallar Erik.
Erik är en udda person, med udda kläder, udda åsikter, udda tankesätt och förmodligen var allt annat om honom som person med - just udda.
På grund av allt detta udda kunde man inte undgå att tycka om honom!
Han var ingen speciell när man mötte honom i korridoren eller i klassrummen, men när han berättade något eller skapade en värld i bild/skrift, ja då var han allt.
Att bemästra bildens kunnande eller ordens magi är det inte många som gör nämligen...

Poängen jag vill komma fram till är en uppsats denna människa skrev som handlar om okända "möten", intensiv kärlek och förmodligen tjusningen att vara den man är i stundens hetta.
Han skildrade en bussresa där en blick kunde trollbinda 2 timmars bussande, ett hej kunde fånga en dag och där någon satt sig bredvid enbart med sin doft kunde förföra under de mest gräsliga förhållanden.
Han beskrev hur ett möte av en blick i 5-10 sekunder födde en intensiv kärlek som dog ut i samma veva den människans finger mötte bussens "stopp-knapp".
När man som lyssnare hörde orden som bygge den värld där man såg han smeka hennes ansiktsdrag med ögonen stannade tiden, ja då funderade jag hur man bär sig åt för att fånga människors öron så som jag ansåg att han med detta fångade mina.

... Vad jag denna kväll spekulerat kring är hur jag kunde spendera en ca 20 minuter som lyssnare, för att i korta drag höra:
"Hon klev på bussen, vi såg på varann, hon var söt, satte sig, 10 min gick, hon hoppade av...".
Än idag kan jag inte begripa vad som krävs av någon för att 30 pers ska sitta som en klunga barn på dagis under fruktstunden, och frenetiskt lyssna vidare till en handling som egentligen är så simpel?

Har du en människa i bagaget som tagit samma plats jag just beskrev att denna Erik gjorde?

Efter detta blev min kärlek till svenska språket enbart större.
Ofta går jag ut och läser bloggar till höger och vänster.
Det är inte så många som bemästrar vårt modersmål nuförtiden.

Natt natt

Terroristsjäl eller var det kanske Charlie?

Igår kväll blev jag med valp för ett gäng timmar.
Han heter Charlie.
Detta är en bild på rasen som senaste 15-16 timmarna vart mitt sällskap.
Brudarna har dejtat min mor och kjell under tiden.


Lite besvärligt har det faktiskt vart.
Jag har fått stå ut med en 4bent varelse som har oförskämt vassa tänder som måste gnaga på allting.
Tjejerna har sett skidor med mor och K.
Hela resterande kvällen... Natten... Morgonen har sett likadan ut.
Men till hans fördel så kan han vara go också.

Det är intressant med näsan hans, hur han jobbar.
Spanieltjejerna som man lever med är lite bekväma av sig och letar gärna med ögonen i första hand.
Charlie använder näsan och vänder på en 5öring om han får upp någon form av antydan till doftspår.

Det är en fröjd att se honom.

Vi har faktiskt lekt lite med sitt och dyl nu på förmiddagen (Vad gör man inte, ska man ha koll på honom får man vara hålla sig i närheten hela jäkla tiden. Suck, valpar).
Han snappar saker bra fort, givetvis när han vill.
Men satans Amalia, vilken skillnad det är på spaniels & Shiba!

Nu till nya äventyr med lilla bus.
Ha en härlig Söndag!

Break thru!

Hej Kompis!

Vilket tragiskt leende du har!
Och så hängig du ser ut.
Trötta ögon.
Sorgsna ögon.
Sömnbiten för övrigt av de få timmar natten erbjuder att blunda till.
Och förresten borde du gå ner i vikt.

Alla känner vi nog igen den spegelbilden och tankesättet.

Nästa dag är den första lik, men nu kläs vålnaden med ett leende.
Så himlalikt vackert, ett leende som stannar tiden.
Detta upprepar jag gång efter gång tills jag i tristess går med på att tro det.
Letar i garderoben efter hyffsat tjusiga kläder.
Jävlar vad snyggt de satt! Midjan ser mindre ut, rumpan lagom ätbar, hållningen perfecto för att inte tala om håret idag!

Tar dagens första kopp kaffe som stadig frukost, klockan är 11.30, går sedan förbi spegeln igen och inser vilken lögn jag lever i.

Någonstans i livet kommer vi till ett vägskäl då vi tvingas välja om vi skall ge upp eller kämpa för en ljusare framtid.
Någon som känner igen sig så här långt?
Uppenbarligen halkade jag någonstans in på alternativ nummer två, hur fasen nu det gick till.
Härligt är det i vart fall.

Idag avverkade jag första dagen på min praktik.
En otroligt inspirerande dag som kommer förändra mitt liv för all framtid.
Sakta men säkert hittar man alltid en väg åter till livet och mitt under den resan tillbaka (Som kan vara svårt att hitta efter en tärande arbetslöshet) så inser man att alla motgångar i närmaste dåtiden nu gör mig värd vackrare steg mot framtiden!

Vilken tjusning livet är.
Så snuskigt logiskt egentligen...
En motgång uppvägs av en medgång.
Balans är ett nyckelord.

Länge leve livet.

Natti natti

... Och sedan vaknade jag.

Vilken härlig sommardag, vad kul jag har med mina hundar, så skönt det är att ha friheten till att gå barfota..

Sedan hör jag något som låter för jävligt och konstaterar halvgroggy att det är min väckarsignal som väcker hela kvarteret.

Lyckades efter många om och men ta mig upp i sittande läge och fundera hur jag nu ska slå ihjäl denna dag.
Sen minns jag, det finns inget att slå ihjäl (Förresten, jo då, mobilen som skrålar!) dagen är späckad.

Har lansat runt i stan mellan alla möjliga ärenden för att kunna stryka prick efter prick på min "att-göra-lista".
Har lyckats peta i mig ett par korvskivor jag kallar middag och funderade under tiden vad jag ska hitta på för något med hundarna.
Det blir en näve korv och en pipa i skogen, nu jäklar ska det putsas på dressyren!
Kläder på och sticka iväg!

Tjo flöjt!

Tripp to Skelleftea!

Femtioelva promenader, 75 mil, otalet kisspauser, x liter kaffe och miljoners ord senare så har jag äntligen tagit mig hem till härliga Skellefteå.
08.30 startade bilen och tio timmar senare anlände packet till bestämd destination.
Filippa har inte tyckt om att resa, Winni spenderade nog mesta dels av tiden till att sova.

Den en och en halva veckan i södra Sveriges regioner har resulterat i en omvälvande resa i den delen av mig som heter "innerst".
Många insikter, många nya tankegångar som föder inspirerande idéer och allt är baserat på "hundkunskap".
På många sätt känner jag mig inte intresserad av mitt eget djup eftersom det inte är där jag har min intressepunkt för tillfället, men det är väl någon form av personlig vinning som man uppnått.
Fler som känner igen sig?

Min privata historik lyder:

Hur som haver upplever jag livet lekande underbart.
Trots sina motgångar så har det sin karismatiska charm!

"DET ÄR SORGEN SOM GÖR DJUPET I GLÄDJEN."

... Var det en vis människa som sa till mig en gång.
Efter det uttalet ändrades mitt liv en smula, för med den insikten vaknade även en insnöad Evve.
Jag lät det inspirera mina möten med vänner i all sin glans, privata tankegångar och social förmåga, detta kryddade mig till tusen för att vara ärlig, och det fantastiska i kråksången är att det påverkade min hundhållning också.

Men åter tillbaka till relativ nutid.
Under denna hundcampus helg så talade jag med några om detta som rör Dåligt samvete jämnt emot våra 4benta hundvänner.
Alltid drar vi människor på oss detta dåliga samvete!
Det är en otroligt mänsklig bit som jag delvis anser att vi borde skippa, men samtidigt är inte en människa en människa - utan just medmänsklighet.
Jag tycker vi borde kunna tala om för hundarna någon gång att dom borde ha dåligt samvete över att dom käkat upp klackarna som tillhörde de där tusenkronors snygga stövlarna (Alla hundägande tjejer har nog prövat på att bli ofrivilligt, skomässigt-offrande när det kommer till valp-klack-kannibaler med vassa tänder...) eller den där tjusiga toppen för att inte tala om den sexiga BH:n!
Har en liten svart fara här hemma vid namn Winni som av någon underlig anledning utvecklat en liten form av kärlek till bågarna i BH:n (Möjligtvis substitut för Dummies?), då ICAs otroligt peppande variant av underkläder en kort stund av våra liv fyllde underklädeslådan.
Idag är det dock lite bättre, hon apporterar inte längre söndertuggade underkläder utan föredrar pippi eller ekonomiskt nog: dummie.
Nått har jag lyckats med - men hur lämnar jag nog åt experterna.

Har för övrigt lämnat min hjärna till den biten av omvärlden som enbart innehåller vår egen värld, men med utomståendes individers kroppar och personligheter inlånade.
Detta tar mig för det första till hundcampus otroligt underbara dammsugare på andra våningen som luktade tjära (Älskar på något knasigt vis bäckolja-stuket i lagom mängd.) och för det andra till sista stunden jag spenderade på detta berömda hundställe.
Lilla svart (Winni) har alltid haft en klar favorit i sitt liv med människor, nämligen en "Kjelle".
Ingen potentiell husse kan konkurrera med denne man.
Dom busar ihop, diskar vid sjön ihop och allt annat där till som infaller för Winni (Misstänker jag! Matte har lärt henne allt hon kan, karlar har nästan ingenting att säga till om...!) .
När vi var på detta omtalade hundcampus så stannade hon bryskt mellan två trappor (entréplan) och började streta frenetiskt.
Jag, människa som man är, tänkte "Oj oj, stackars krake, hon må vara godo skitnödig."
Sagt och gjort, jag och lilla svart började dra oss mot dörren, den fan till dörr som höll sig stängd för övrigt... Winni borrade in nosen i springan och drog ett otroligt djupt andetag... Väl genom dörren så fullkomligt kastar hon sig febrilt ut, då jag tänkte "Åh fan, det var det värsta va hon måste behöva..!" ... Tills jag ser denna omtalade Kjelle.

I samma ögonblick vävs mina senaste sekunders intryck ihop och ger kvitto på helgens nosövningar.
Winni var överlycklig och hade mer än gärna hälsat på resten av flocken "också" som satt i bilen, nämligen hennes mor och Bruno men det fick bli en annan gång, det var ju trots allt den där Kjelle hon spårat upp.
När vi väl kom in i byggnaden igen så gick jag och en komplett tillfredställd hund återigen (Tänka sig vad en Kjelle och massa pussar och springer-studs kan göra!) till rummet för att förhoppningsvis anamma någon som helst form av vila innan det var dags för avresa!

Jag tycker det är så fantastiskt kul att se vad en liten svartis till springer spaniel-skitunge kan tycka om livet och hussar, men jag kan nog inte klandra henne.
Både Annica och Kjell är väl beprövade sedan valp-ben och dom om några borde vara härdade...

För övrigt fick vi träffa några av resterande familjen och för hoppningsvis vänner av återseende!:

Classic (Från Curricos)
Diesel (Från Curricos)
Noona (Från Curricos)
Java (Syster till Winni från Curricos)
Easy (Också syster till Winni)
Nellie (Otroligt go tik från Big Brazzel)
Salsa (Från Curricos)
Hjärta (Senaste kullen från Curricos)

Med detta... God natt världen!
Ni missade något fantastiskt i helgen!

Hundhelgen

Ända sedan Torsdags kväll har jag upplevt mer och mer den där Alzheimers light:en besöka en.
Bättre är det inte i närheten av just nu.

Vi var ett gäng som hamnade på hundcampus för att lära oss massor om hundar vilket resulterade i vad förmodligen alla hundintresserade människor är överens om, att man än en gång fick kvitto på hur lite det är man vet.
Det är återkommande ord men ack så sanna.
Vi har nu verktygen som kan leda oss till stor framgång, var, när och hur vi vill.
Jag är så stolt över oss allihop som är så otroligt duktiga, inte nog med att man lär sig av egna teorier, tester och idéer, jag får äran att vara mitt upp i alltihop som mina fantastiska kursare också leker, jobbar och utvecklas med och till.
Det är fantastiskt att se!

Dagarna har vart späckade med teoretiskt hundande, praktiska övningar, skratt, otalet kaffekoppar och otroligt roliga med- hundar och människor.
Kan man förgylla en helt mer än så?
Detta är den berömda guldkanten på livet som så många jagar.

Sedan jag och tjejligan kom hem så kalasades det på kyckling och pasta.
Tänka sig vilka fantastiska diskmaskiner som gömmer sig i generna på våra 4fota vänner.
Winni talade om för hela världen hur fantastiskt, magiskt duktig hon var (Fick ett smärre frispel med inkluderat skall) och Filippa däckade så fort alla fyra passerat tröskeln.
Men bästa vän som hon är så samlade hon ihop alla krafter för att hjälpa mig med kycklingen.

Några timmar senare i skrivande stund har Winni äntligen fattat att även hon är trött, så hon har intagit horisontalläge i soffan och snarkar som.. Ja ärligt talat vet jag inte vad.

Själv funderar jag också på bädden.
Det var ju ett tag sedan man sov nu..

Tack alla underbara som var med på denna helg.
Den har vart fantastisk!

Natti natt

Och sen kom snöstormen!

Vi sitter här... Jag, Doglas, Filippa och Winni.
Ute viner det och träden viker sig motvilligt för den tunga vinden.
Enligt rapport är det stormvarning, ett faktum vi fyra inte säger emot.

Jag har denna morgon som vanligt tampats med min vanliga tur.
Lönen kommer inte som den ska, min efterlängtade resa verkar vilja skita sig (En sanning jag tänker jobba för in i det sista för att den inte skall stämma!), ett sängbord som är på alla andra ställen än det ska vara och 3 hundar som jag lovat att fara till skogen med.

Stormen gör alltså sitt, det är inte en dröm direkt att ta sig ut och försöka åstadkomma någon form av träning med vovvar när man för det första inte kan stå still för att det blåser, för det andra "sabbar" sidvind för hundarna i arbete och för det tredje skänker väldigt spännande kast vid en dummieapportering, rent av åt skogen för spännande kast.

Hade tänkt mig att vi skulle putsa på sittet vid signal mot retning.
Just denna dag är vädergudarna då inte för spanielträning! Slänger jag dummien får väl hundarna lubba till byn 3 mil bort och skulle jag lägga ett sök hamnar dom väl i Umeå för där är vittringen på döda pippin jag lagt ut (som i själva verket då ligger i Skellefteå.).
Så, härliga dag, den började inte bra.

Det ska bli ytterst spännande att genomleva den och se vars denna Onsdag slutar.
Jag håller tummar och tår för att den åtminstonde är så pass lugn att man kan somna innan midnatt ikväll och då utan magsår!

Har flyttat ur lägenheten jag fått låna och nu hamnat hemma hos min mor.
När man är 24 år och prövat fria vingar är det inte drömmen, men en tänkbar lösning.
Så till min mors förtvivlan har jag fördelat en hel lägenhet i lådor samt ett halvt förråd i hennes vardagsrum.
Tar man sats från hallen och lägger på en smula fantasi har vardagsrummet nu förvandlats till ett litet Boda Borg!
Stackars mor, får hon inte en hjärnblödning på mig snart då tror jag allt hon är odödlig.
Men som hon säger "-Vad gör man inte för sina barn" sen kan det tillkomma något diskret mutter. ;-)

Huvva ligen, kaffet blev äntligen klart.

Nu återstår uppladdning för dagen och sedan väntar en jävla massa jobb!

Vänner!

... Är ett kapitel för sig.

Vi har nog alla prövat på alla olika kategorier.
-Trogna lyssnare
-Egoistiska svin
-Lögnaktiga mesar
-Gamla godingar
-Exet som blev vad det kanske från början egentligen skulle blivit
-Den som avslutar ens meningar
-Dom som bara finns

Och

-Dom som älskar oss för att vi är den vi är.

Givetvis finns det säkert en uppsjö andra alternativ i kategorier av människor man valt.
Det mest spännande är att dom i grund och botten alltid fyller någon typ av funktion för oss som väljare.
Jag söker människor som får mig att öppna ögonen, erbjuder ett tänk "utan för boxen", får mig att utvecklas på diverse personliga plan, ger energi, får mig i harmoni och balans med blotta närvaron osv.
Alla är vi speciella!
Och om man tittar på människorna som runt om som valt oss så är vi också en viktig del i deras vänkrets, på ett eller annat sätt samt för stunden eller på lång sikt.

Jag hade ikväll besök av en människa som nog är en av mina äldsta vänner, samt en av de mer inspirerande.
Kollade senare runt på internet bland Facebook-sidor och bloggar.
Känslor och känslostämningar är nog det hetaste och mest aktuella ämnet i genomsnitt.
Fast!
I och för sig är det nog ett orättvist påstående då fruktansvärt mycket i den virtuella personligheten i bloggande och twittrande exempelvis baseras på det.

Eller vad tror du?

Tråkigt nog så kan sånt utvecklas i oändlighet och Det finns ingen tid till det nu.
Tangokurs senare idag och man måste vara smärt och smidig tills dess!
Får med detta önska en god natt...