En bild säger mer än tuden ord? Bull shit..

Ikväll och natt har jag tittat på en film som gett mig idén till bloggens titel och beslutet togs om den när jag såg ett salsauppträdande på youtube.
Bilder må säga mycket, men en film eller ett uppträdande med blickar så heta att de kan smälta diamant, vem säger emot det?
Med fakta i hand behöver inte allt handla om utmaning eller förspel, men tänk på hur du gör i Bulgarien när du vill ha något och enda vägen är att pruta när du hittat detta något, för att köpa det till ett rimligt pris?!!
(Okej, har man en duktig kompis/karl med sig så går det att ordna...)
Men ikväll har jag observerat "blicken".
Såg en film tidigare, "Twilight" (http://www.imdb.com/title/tt1099212/) kolla vilken blick han använder för att titta på henne, huvudkaraktären.
Den som inte blir till sig, säg till eller köp filmen "burn the floor"..

Hur som haver, jag är van att dessa ögon kan hjälpa vilken tjej som helst någon gång emellanåt när det behövs... Men efter att sett dessa blickar... Ja då lär man banne mig träna :)

Natti natti!

Min bachelor - snart i elektronikhimlen!

Här är han, straffet för alla synder man gjort, min trogne men jäkligt eländige vän när dammråttorna samlar sig för attack, även känd som "snabeldrake" i grannkvarteret..



Är han inte stilig?? Jag vet inte om man ser det på denna bild men irl kan jag säga att han stolt bär ärr från våra strider ihop, vi mot världen eller vi emellan.
Lite olika det där, det beror på mitt humör.
Hur som haver, senaste timmen har detta elände lyckas reta gallfeber på mig.
Skaft och slang rasar från ursprungligt läge näst intill ÖVER den äldsta tiken som bokstavligen lämnade närmsta två rum på en nanosek och pälsen låg kvar som en våt fläck på plats, katterna har prickat av dammisen och inser två kattcm från närkontakt att detta är deras värsta mardröm och försöker rivstarta på den eller spöa den och inte nog med att katterna också inte tål den!!
Jag har snubblat över den inte en... inte två... utan flertalet ggr!
Va fan, folk har blitt galna för mindre.
Inte nog med att jag inte tål den, den gnisslar, slangen är seg och vrider sig inte så det blir väck en gång och jämt, munstycket lossnar stup i kvarten och funktionen som håller sladden i utdraget läge har för länge sedan checkat ut...
Ja, jag förstår att det finns värre saker att genomlida och att jag är lyckligt lottad som "bara" dras med en plastkarl som går undercover dammsugare (Kom igen, varenda kvinna som har en bångstyrig dammsugare VET JAG kan hålla med mig...! ;-) men faktum är att vi är vardagskollegor som måste fungera!
Om inte vår relation upprätthålls och sköts om kommer ett hem att förfalla.
Och vad händer sedan?!

Ja, om inte någon tänker fylla ut med svaret för den lämnar vi det ämnet till alla psykologiska experter som kan rulla runt i teori efter teori.
I regel är det inte så skrytsamt positivt är väl det enda att fastslå.
MEN!
Till saken hör att det är skillnad på stök och stök också!
Jag känner massor med människor som inte har det kliniskt rent hemma, men ändå så är det helt ok att lite saker ligger framme, någon blöt sko torkar upp i ett hörn, nått katthår på smörbyttan och kanske lite smutstvätt här och var i liten skala där man inte är flitigt.
Det är känslan i hemmet som är den dominanta delen och vem fasen sätter då skulden i trasan som ligger på bänken, ciggpaketet på högtalaren eller kollegieblocken och räkningarna som campat på köksbordet i två dar?????
Jag trivs med det, vi är inte mer än människor och det viktiga i livet är att må bra (Så länge dammsugaren sköter sig så hemmet inte blir en sanitär olägenhet...)
Eller? Du kanske hellre har det fläckfritt men lever i social misär helt och hållet?
Nej trodde inte det heller...

Men för att återgå till det rätt så normala livet.
Idag har jag och småflickorna tagit det lugnt, mestadels.
Vi fick det lite väl tråkigt en sväng tidigare så en liten dummie togs fram.
Fan vad livet är roligt då!
Ett par kast till vardera vovve och det gick riktigt bra.
Något bristande avlämnande hos minsta tjejen första gången, men de andra två var fantastiska!
Jag är så stolt över båda!
Men mest över den lite äldre.
En period var hon så påverkad av mig att hon knappt vågade behålla apporten i munnen på vägen tillbaka, hon är vek till sin natur och jag är grön på apportträning och uppenbarligen för hård, eller, var vill jag nog säga.
Stundvis verkade det nästan som att hon skulle få spö när hon kom in med den???
Iaf så är ju inte detta ett sätt man vill påverka hunden på så jag fick tänka om och med resultatet nu så bär hon stolt och kommer hela vägen hem med dummien för att, näst intill jämt, släppa den i mina händer.
Det är lite annars ute men apporten i sig tränas absolut mest inne.
Hon är kanonduktig min lilla ängel!

... Nu har jag beklagat mig över min bachelor, berättat om hundarnas och min morgon...
Och just det ja!
Mina vänner, nära som långt bort!
I´ve got something for ya...

~ Ni är fantastiska och jag är en oerhört lyckligt lottad människa som fått er i mitt liv och ni som låter mig vara en del av erat i olika skala!
Ni ger mig energi, en anledning att stiga upp på morgonen, någon att känna trygghet i när livsgnistan inte är vad det brukar vara (Med eller utan eran vetskap om tomheten jag ibland känner.) Och någon att se fram emot att träffa, prata med eller bara tänka på.
Kan ni förstå erat värde???
Kan ni begripa hur oerhört viktiga och underbara ni är?!
Vilken energi ni ger, vilken styrka jag känner i er, vilken betydelse ni har för saker jag gör och hur magiskt duktiga ni är på att få mig glömma elände och hjärnspöken när det verkligen behövs?!!!!

Vet ni varför det är så?

För en gång var första gången jag träffade var och en av er och den gången hände något.
Jag mötte någon jag mådde riktigt bra av oavsett mina och era små brister.
Det jag kände då går bortom små brister och annat som folk blir gallrade för.
Denna människa gav mig något mer, något som det egentligen inte finns rättvisa ord för.
Och när man känner hur en människa får min egen person att växa, bara genom sin tillgänglighet och person... Ja då jäklar.
Det är just den lilla, jättestora och viktiga detaljen som gjort att ni är den ni är för mig.
En liten riddare som skyddar mitt innersta mot mig själv när man inte ser allt.
Ni har en plats i mitt hjärta där ingen någonsin kommer kunna påverka er person för mig.
Jag vet vad jag känner och hur jag mår med er, det är vad som spelar roll när allt står en upp halsen.

Tack för att ni finns, det är ni som utgör mitt livs mirakel. ~

Ingen nattaro...

Du vänder dig.
Tittar in i väggen.
Tänker på dagen som vart.
Kvällen.
Vad som ska göras imorgon.
Måste orka, måste hinna, måste hålla.
Vänder på dig igen.
Andas.
Hör dina egna hjärtslag lika väl som en idiot som drämmer på baskaggen i ett trummset.
Vänder igen och fluffar till kudden.
Beklagar dig i tanken för dig själv över att du inte kan somna.
Känner stressen skjuta i höjden.
Andas.
Sparkar till i sängen för att hitta ett skönt läge.
Vänder dig igen...

Nästa hjärnspöke kommer...

Jag borde hinna städa den där timmen mellan bla bla och bla bla.
Skulle hinna kolla den där försäkringen egentligen.
När kommer skatten mån tro.
Och tvätta, hur kunde jag glömma att jag måste det?
Fan, min kusin fyller jämt om 3 dagar, vad ska han få?
Och tanka bilen, attans....

Du vrider dig igen, det är liksom en mardröm man genomlever fast i vaket tillstånd...

Sedan går tankeförloppet in på nästa dilemma...
Vänner, familj, bekanta...
Man räcker inte till men vill så gärna vara till hands...
Känner sig samtidigt inte uppskattad för det lilla man gjort...
Samtidigt som man kommer ihåg att man glömt bort sig själv...

Jag har hunnit igenom allt det där en eller två vevor ikväll.
Frustrerande när man inte kan slappna av.
Egentligen vill jag inte påstå att det ligger så mycket personlig vikt i någon av tankarna denna tid på dygnet när allt man vill, är att somna.
På något sätt är det svårt att försöka komma ihåg det när hjärnan löper amok i stilla mak.
Läste tidigare det där mejlet som kretsar om att "någon du inte träffat, älskar dig", "Om det inte vore för dig skulle någon inte vara i livet idag" osv.
Stämmer det?
Tror du att det stämmer?
Jag är lur på att det ligger mer sanning i det än man kanske vågar tro, men att det inte är 100% korrekt.
Hur som helst, det är en sån där sak man läser som åtminstonde inte jag kan låta bli att påverkas av.
Visst är det tillåtet att ta åt sig av, egentligen, massmejl som svärmar runt till allt och alla men ändock ett sådant mejl som innehåller uppskattning och värde mellan raderna?
Jag tar iaf åt mig.
Blir på något knasigt vis lite starkare och gladare av det.

Vad betyder glädje för dig?
Hur olika är vi i vårat sätt att tänka?
Jag uppskattar ett leende många gånger mer än en bukett blommor eller en låda choklad.
Ett leende är något som för mig äter sig innanför skalet och rotar sig i områden som annars kan vara en smula grå och eländiga.
En miniatyr av energibomb.
En detajl man många gånger behöver mer än man tror.

Att människor går genom med- och motgång genom livet med bara en tjock aura av lycka som strålar är också något jag avundas.
Men kan man verkligen må bra av det?
Tänk efter, till och med ett vanligt batteri mår bäst av total urladdning och sedan fyllas igen.
Jag vet inte om man ska se upp till de människor som kör sitt race med stenfasad, eller om jag ska tycka synd om dom.
Jag upplever det lite som att man inte är riktigt ärlig mot sig själv??

Tål att tänkas på...

Natti natti

Picknick!

Och härliga solstunder!
Här i sällskap med mina allra härligaste grannar!

Damn me!

Jag har ikväll försökt pratat vett med mitt inre jag.
Det går åt helvete för den där inre Evve vill inte lyssna.
Är det inte hopplöst när man vet att beslut MÅSTE fattas pronto och att det är av viktiga varianten emellanåt, men någonstans mitt uppe i allt inser man att istället för att försöka komma fram till något då tänker på blommor, glass och stränder???
Detta driver mig till vansinne.
... Och uppmuntrar inte direkt till en snabb lösning.
Jävla mentala idioti man har i sig!
Ostyrbar som en bångstyrig och finnig tonåring.
(Fördelen är väl att man fortfarande har kvar nån typ av barn i sig??)
Hur som helst, jag har ett problem som jag verkligen måste ta tag i och där ett beslut måste komma snarast och helst igår.
Varför flyr man???

Och inte nog med det, min inspiration till att blogga är bortblåst.
Det är en rätt trevlig bisyssla till livet it self tycker jag, så att lusten inte finns är lite märkligt.
Kan inte heller skylla på huvudvärk? :-)
Förrutom att jag då frenetiskt försöker få ordning på mig själv, problem-lösnings-mässigt (Vilket ord, suck.) och att jag är inspirationslös (Herregud, ytterligare ett.) så har jag lyckats åstadkomma en bra sak senaste tiden.
Lilla skatan, eller.. Springer spanieln, storlek liten, i hemmet här är nu titulerad!
SVCh :-)
Sista spåret mot championat gicks i Fredags, ursäkta men gicks?! Va fasen, jag blir knäckt på min svenska! Iaf, det spåret klarades utan större problem och sista ettan spikades.
Lite fart var det i minsta tiken men största bristen ligger nog hos matte... Eftersom hundfan tar sig fram där det behövs och där hon vill men jag?!
Far runt mellan träd och grenar och snavar som en tvärhalt struds på europeisk jäkla värsting isbana.
Är i det fallet lite avundsjuk på den svarta lillskiten, hon må verka osmidig eftersom hon tillhör elitklassen och topp tre där, när det kommer till att vara i vägen hemma.
Gärna också då matte har lite PMS och dåligt morgonhumör.
Men när det krävs, ja jag lovar att den donnan skulle kunna krypa genom ett nyckelhål trots den fysiska omöjligheten, för ett stycke lammfiol.

Checklista...:

- Mitt inre omöjliga jag
- Rutten inspiration
- Winnis championat
JA JUST!
- Examensfest
- Syster har vart här
- Övrigt

Så, tack för att du väntade.
Var tvungen kolla checklistan om något är glömt att skriva om och det var det!
Snabbis!
Grattis till examen, du är numera också titulerad! Inte SVCh men USK och det är jäkla bra det med! Grattis än en gång och tack för en fantastisk examensfest!
(Vilken jäkla smörgåstårta förresten! Den som tycker sex är det bästa som finns har inte smakat din skink och rostbiffs smörgåstårta!)

Förrutom att min vän lyckats göra något av sig själv :-) Så har syster vart och hälsat på.
Som vanligt har vi nu löst världsproblemen, pratat om de flesta karlar vi mött, kysst och levt med samt tagit någon öl och rökt otalet cigaretter.
Livet är så skönt och med rätt människor så är det ännu bättre!

Nu väntar nog sängen, bloggandet tröttar ur och jag har fortfarande inte något beslut taget.
Känner att jag slingrar mig ytterligare undertiden man skriver, damn me!

Natti natti, hela världen!