Stor men liten

Jag vet att jag inte är ensam om att ibland försvinna in i tankarnas värld där en skrikande tystnad ofta bemöter en på gott och ont.
En mänsklig undanflykt som är så vanlig men ack skriven i så små bokstäver.
Inte något någon säger något om någonsin mer eller mindre - oftast.

MEN! Just i detta nu utgår mitt resonemang från den känslostämning jag har i kroppen för stunden.
Den är... Inte magisk, men fångad av den mystik som mörkret klär natten i utanför mitt fönster.
Detta kan locka fram så oändligt mycket känslor och tankebanor i mig.
Världen utanför är många gånger mitt bränsle. (Antar att det därför är viktigt att välja sina vänner med omsorg.)

Just ikväll, Måndagsnatten till den 10:onde Augusti 2010, kommer jag på mig själv med att tänka på barndomen.
Det kommer jag inte gå in på mer än vad som nämnt, men detta drar upp känslor som ansluter en till den mjuka delen i jag:et.
Till exempel har min mor vart borta i ca 3 veckor och trots att jag må klassas som vuxen på papper - så är en dotter alltid dotter till sin mor och i.o.m det är man inte hel när hon är "borta".
Eller, jag är inte kanske man ska säga.
Likväl som när "gänget" vilka det än är den tidsperioden, splittras för semestrar, affärsresor eller dyl, ja det kan sätta mig i en liten obalans oavsett om jag vill det eller inte.
Då hittar man styrkan i det som finns omkring en.
Kanske bara det är jag eller så kör andra på det också, men trygga grunder gjuts på bra människor omkring en och med erfarenhet av livet vill jag påstå att det kanske inte alltid är samma människor som innebörden innefattar, utan känslan de människorna ger mig (och då kan individerna växla - men känslan vara den samma.)

Äh, nu surrar man bara.
Spyr ordbajs ut i virtuella rymden.
Jag har en liten lista för denna vecka och för att jag skall fixa detta så offentlig-gör jag den nu.
- Få ner ena tiken åtminstonde 2 hekto
- Lära mig en låt till på gitarr
- Försöka sluta minst en timme efter 16.00 på jobbet (!!!!!)
- Pösses nalta
- Måla en men förhoppningsvis två tavlor till mitt sovrum
- Ta en syndig kväll med två starköl
- Bråka med minsta syster

Så, nu återstår bara genomförandet.
Wish me luck!

Natti natti.

Kapitel avslutas och nya föds

På oändligt många sätt kan en oförskämt livlig fantasi ge livet så många skepnader.
Detta är både en styrka och en svaghet hos mig kan jag uppleva.
Tanken att livet liknar en bok är dock återkommande.
Man börjar med tomma blad, fyller dom med allt mellan himmel och jord i den form eller text som passar.
Dessa, i sin tur delas in i kapitel.

Där måste jag smygskryta lite eftersom jag är stolt över min fantasibok.
Dessvärre tror jag att få skulle kunna tyda den eftersom den är fylld med så mycket krumilurer och färgblaffor.
Ibland när jag tänker bakåt i tiden, i bild, så kanske du kan tänka dig en linus-på-linjen linje där linjen i sig är olika tunn och tjock.
Detta står då för om jag haft en period med mycket händelser eller känslor (Positiva som negativa) samt om jag inte haft det.
En tjockare bit är händelserik, en tunn inte... Detta är "fakta-about-eves-syn-på-livet-for-dummies bok".
Alltså den "bekväma" beskrivningen.
Nog om den saken.
Kapitel är intressanta.
Jag har en syn på människor som står en nära och deras liv, de - en annan.
Helt naturligt, absolut, eftersom vi tolkar alla olika, men samtidigt så oerhört utvecklande.
Många kapitel jag skrivit eller ritat i livets bok, är baserade på andra människors tanke- och synsätt i erfarenheter dom beprövat - som jag lånat.
Kanske man kan säga att Eve är en erfarenhets-tjuv?
Hur som haver, detta utbildar en ordentligt i livets eviga utveckling och är synnerligen intressant just på grund av att en själv kan ha så stor nytta av andras erfarenheter!
Bara man är lyhörd och jobbar med en enorm fingertoppskänsla... :-)

Men hur många gör det?
Inte är jag själv, men många gånger kan jag tänka mig att man har lite stängda öron för omvärlden.
Ibland funderar jag på om man är avlad på en mamma plus en tampong, för den uppsugningen har man bitvis när det kommer till det som händer omkring (Samt att jag är säker på att jag har en mamma.).
Hur som haver, jag har häft ur mig lite, det känns bra.
Försökt förklara den vilda skildringen som var minut sker i mitt mentala jag och trötthet hägrar.
Med detta önskar jag förmodligen en smått förvirrad värld god natt...