Framsteg och hundar..!

... Ja som sagt, ibland är inte energin på topp.
Som ikväll och då talar jag för både mig och små vovvar.
Filippa har sin månadslånga tjejvecka, Winni är på gång in i den och jag är bara allmänt trött.
Vi är nog inte det mest fascinerande gänget med tanke på omständigheterna.
Som matte har jag bjudit på sympati-promenader, dvs att jag vart ut med de små 4benta odågorna för att jag måste medans gensvaret från dom vart "matte för fan, måste vi verkligen, nu igen??".
Men vad gör man inte?
Kattlåda är inte nått alternativ, har jag försökt förklara.
Det hör man ju redan på namnet :)

Annars då...?
Försöker vara duktig med mitt jobb, det är för underbart... Man är bara lite grön än, men så fort det är över kommer det bara rassla till i min lilla personliga "betyda nått stege".
Nog för att demensvård och jobb inom äldreomsorgen vart fantastiskt spännande, utvecklande och insiktsfullt på så ofantligt många vis, likväl är det inom folkbildnings-sektorn!
Jag vill absolut inte säga att det ena är bättre än det andra utan kan stolt meddela att båda inriktningarna är lika fantastiska!
På så oändligt många sätt bara.
Det är såna här gånger jag älskar att leva.
Att få uppleva två vackra verkligheter i så olika världar.
Är det inte snudd på magiskt när man får se och vara med om en sådan sak?
På ett eller annat sätt vågar jag mig nästan på att lova.... Att vi vanliga dödliga haft en liknande upplevelse att härleda till!
Jobb-byte, barnafödande... osv osv.

Som sagt, livet är ett mirakel (Och det är jag säker på att mina 4benta också tycker, speciellt när dom provade på första viltspåret, första pippin... Osv!!!)
Det är till för att njutas...

Med det ska jag nu inta horisontalläge och njuta av allt underbart som mig bjuds!
Natti natti gott folk :)

Påskdagar och Löptikar

livets typiska 4-vägskorsning.

1. Åt helsike för sen kväll
2. Måste sova, jobb snart
3. Löpande hund som tar tid och låter
4. Stora ideér men lite tid

Nån som känner igen sig? (Om man räknar bort löp-tiken)
Berömda "FyllePippa" (Filippa) har fått för sig att ha tjejvecka i en månad drygt.
hon har haft PMS, problem med kisseriet och nyligen kommit på att hon avskyr matte. Typiskt tonåringar...
Jag kan ärligt bekänna att jag aldrig sett så många hörn så långt bort från mig som möjligt i ett 4-kantigt hus!
med en hand på hjärtat ljuger jag inte när jag påstår att hon hittat åtminstonde 11 nya hörn för att kunna komma mesta möjliga långt bort bort som möjligt från mig.
Börjar tro att jag stinker karl (Jävla Charlie... Systers Vovve...!)

Annars då för er?
Jag har inte en jäkla aning men för mig har det vart en vild lugn helg med kvalitet i centrum, god mat i ytterkant och miniäventyr som krydda.
Förrutom den beskrivningen av påsken har jag haft ett inre äventyr, mer påverkande än något annat.
Äntligen har man vart "man" nog att ta itu med lite gamla spöken som jagat en nattetid.
Det är godo härligt när man har allt för gott om den varan, något jag eftersom märker att jag inte är ensam om.
Skönt det.
Många gånger känner man sig så ensam i sin värld men är man klok och öppnar ögonen så är det relativt uppenbart att fler lever i en smått jobbig bubbla.
Tråkigt för mig OCH för dom, men samtidigt en trygghet. (För mig, hur man nu säger det på ett bra sätt...)
ursäkten för mig att vara inlåst med jäkligt uppstudsiga tankar och känslor är att man bara är människa tack och lov!

Men förresten, vad hade jag tänkt med detta?
Jo just jävlar, glad påsk , jul och annandag i sista stund alla härliga människor!

... Och natti natti! :)