WIII!

... Precis, prövade det idag!
Hemma hos min älskade mintkväka, hennes skrutt och stortok :-)
Det var inte på långa vägar så genant som när jag occuperade nintendo Wii på noliamässan i Piteå för en tid sedan.
De stackars små barnen stod snällt vid sidan av och brann av längtan.
Barn är så duktiga när dom själva vill!

Hursom helst så har jag hittat tillbaka till vardagslunket.
Riktigt skönt efter alla rasade växellådor, magsjuka mekaniker, allmänna frågetecken och gruvande för att åka ner till Enköping igen.
Ingenting går upp emot att ladda batterierna hemma där själen helas och växer med en själv!
Fantastiska Skellefteå.

Hundarna däremot har aldrig vart lyckligare över att få komma hem och busa med missarna igen.
Katterna däremot är väl inte riktigt lika lyckliga. Vilken fantastisk tur att dom har enorma klösträd att rasa på eget bevåg i.
Winni, minsta trollet har också blivit en riktig soffpotatis förresten.
Stortiken har vetat att soffan är det skönaste som finns en längre period men efter att lilla skrutt kom på att man får kli på magen så länge tvn är igång, ja vem kan då neka sig själv den fantastiska känslan?!
Ibland glömms dessutom någon popcornbit eller dyl på bord eller golv. Perfekt! Tänker Winni, bara för mig!
Dom är bra charmerande de små djuren...

Natti!

Avresa. Snart.

Har ikväll tagit hjälp av min Filippa när det kommer till packning av saker.
Diverse fynd gjordes iom packningen och Filippa tyckte jag var eländig som tvingade med henne runt hela Skellefteå för att samla ihop alla saker.

Det är hemskt att lämna det ställe som sätter kvalitet till mitt liv på det vis som mitt underbara Skellefteå gör.
Men å andra sidan har jag för första gången på många år verkligen helhjärtat faktiskt längtat ner till Enköping.
Det krockar lite i mitt huvud och hjärta att det blir kämpigt att lämna Skeå samtidigt som det är skönt att åka ner.
Men någonstans är det också logiskt.
Nå väl, krypa till kojs för att orka beta av 73 mil imorgon.

Hoj!

Härliga lördag!

Kvällen bjuder upp till dans!
Äntligen ska man få svinga de lurviga.
Dansen är för mig oxytocinets höjdpunkt.
Oxytocin är förstås det där hormonet som utsöndras vid beröring ex; massage eller dans.
Det ger lugn, stimulerar vår läkning och minskar smärtkänslighet.
Lugn = En bristvara hos mig.
(Oxytocin är också något som utsöndras vid orgasm för de som vill lära sig lite mer. Det är de hormon som gör att människor känner närhet och samhörighet i samband med lite snusk.)
Tänka sig vad hormoner kan göra!
Helt otroligt.

Förrutom dansen och oxytocin är lilltiken på bättringsvägen.
Hon har haft små knölar i mjölkgångarna kan man väl säga.
Tack och lov verkar det som att jag slipper onödiga problem iom detta!
Riktigt härligt.

Så, in i duschen och sedan på med lite krigsmålning!
Nu går det snart av stapeln alla människor!
Och till Mintkväkan vill jag beställa tid på Tisdag förmiddag/lunch där någon stans, för en dejt.
Nu är jag less på att bara längta efter dig och alla andra som gör mitt Enköping till vad det är.
Har en liten present också ;) Som är fantastisk och det är inte vår supergoda kobira här uppifrån.

Tjo flöjt!

... Jobb...

Nu är det slutspurten för utställningen!

Jisses Amalia så gud förbannat härligt!

Och nöjd är jag också.

Har låtit min mors jycke poserat en del.

Han är så snygg!

4 exempel;

Douglas - "Zeke"

En kille som inte är skrytsamt intelligent vad han vet.

När har däremot tvingas använda korken - då händer det grejer och man står med öppen mun och förbryllas.

Han upphör aldrig att imponera.

En riktigt skön liten kille.

Så.. BACK TO WORK!

Pilsner och mitt alterego!

Alterego för de som inte visste det betyder "mitt/någons andra jag" på latin.
Och någonting annat jag vill berätta är också;

JAG HAR BÖRJAT BANTA!
Här är min förändring...;
Fiffigt va??? :-D
Förutom det så har jag inte ändrat just något alls.
Ja just! På grund av dagens händelser så är det fantastisk stämning här i huset ikväll.
Min mor har blivit chef!
Vi kommer fira detta tills vi inte minns vad vi firar längre. Eller nästan åtminstonde.
Väntar nu på ett fantastiskt par som är på väg över för att också fira och ha trevligt en stund.
Så några färre kalorier gör absolut ingenting.
Vovvarna har det som vanligt också för övrigt.
från noll till hundra och tillbaka. Snarkar och busmorrar om vartannat.
Dök ner i det där bottenlösa arkivet också en sväng.
Hittade bildbevis på att lillbiatchen vart söt en gång i tiden.
Tog med nått kort på resten av familjen också från i somras :-)

Filippa tvättar frenetiskt en lite busig men mest trött liten Winni som inte riktigt lärt sig.


Winni som poserar och faktiskt var still lite mer än att kameran just och pass hann blixtra till..


Här är hela tjocka familjen utom Winni som inte nådde upp till sängkanten...
Bakerst; Filippa och framme fr. vänster; Frodo, knut och Hasse (Hona)


Sedan skådas Knut och Frodo i min korgstol som dom lagt beslag på vill jag lova!


Det finns egentligen en rackare till jag viljat ha på bild... Men kan berätta om honom.
Han är liten, svart vit gul, kaxig, snygg och en tvärhand hög.
Mr Bamse the man.
Enligt rykten så gillar inte bara mina hundar honom utan även också Knut.
Eller, gillar är väl inte rätt ord direkt. Snarare besatt... :-)

Ber matte till Bamseman klappa på honom lite från flickorna mina. Dom längtar efter honom.
Sen går du till en spegel och säger att Evve längtar efter dig lite också, och klappar dig på huvudet, sen klappar och pussar du på fläkten och kaffebryggen och hälsar att jag snart inte kan leva utan dom längre...!
BUMS!

Och till resten av världen...
Simma lugnt, nu ska jag supa en Chef under bordet.

SKÅL!

Trångt i sängen!

Hundar överallt där man försöker sträcka ut sig.
En sak förstår jag bara inte.
Två nätta springertikar får mig (!) En full och vuxen, eller, jäklar, menar full-vuxen människa att uppleva mig utstött ur en 180 cm:s bred säng!
Kan iofs inte skryta med att jag någonsin vart ett geni när det kommer till matematik eller hundar för den delen.
Hör snarare till kategorin "Inte fullt så begåvad... Alls. Tycker nog synd om dig Evve när jag tänker efter."
En riktigt omständig kategori att tillhöra i ovanstående ämnen.
Men... Nog om det!
Förutom det idag har det vanliga hänt.
Rökt in en fläkt hos grannens grannes granne eller nått sånt.
Tjejen bor gatan nedanför iaf.
Det har pratats om kärlek, snusk, partyn, gamla minnen och klassikern - snoppar.
Till och med vid frukostbordet vilken trög vardag som helst kommer det upp???!!!
Systeryster på 16 år och hon på 18 är hopplösa.
Inte ens får man ha sin kopp te i fred denna heliga tid då det ska vara knäpptyst i huset.
Kan inte begripa vart civilisationen och blygheten hos dagens tonåringar tagit vägen.
Har pga detta hittat lösningen på allt!
Jobbproblem, depressioner och annat...
Kanske kan hjälpa dig också någon gång?


Förutom mitt planerade tablettmissbruk så råder den vanliga förvirringen.
Vart la jag mobilen? *Letar*
Och jäklarns! Börsen! *Letar*
Hittar börsen. Men va fan letade jag efter innan?
Sätter mig och röker för att komma på det, hittar då nycklarna vid fläkten som jag glömt innan det förstnämnda.
Kommer då på mobilen! Springer och letar, lägger ifrån mig börs och nycklar (Som jag inte får glömma) som är besvärligt att dra med sig i jakten på mobilen, hittar systers mobil och ringer på min.
Härligt, hittade mobilen, men helsike!! Gud förbannat, börsen och nycklarna?!?!?!
När man väl gett upp på dom två sakerna sätter man sig för att röka och hittar, som pricken över i:et, den sista ciggen man hade kvar uppbränd så till den milda grad att man kan använda den som ärta till ett nedrans ärtrör!
... Aint that just great...

Har hunnit med lite mysa pysa med de platstagande brudarna innan dom somnade.
Det är riktigt rart med jyckar!
Saknar kissarna dock.
Satmaran, hetsätarn och rännskitan i folkmun.
Hemska namn men dock så ärliga.

Önskar alla lyckliga där ute en riktigt god natts sömn!
Själv måste jag se fräsch ut till mitt besök hos grabbarna och brudarna på vägverket!

Natt natt!

Lydnad, kan man äta det?

... Efter en smula av lydnadsträning på riktigt rolig nivå (Mer kul än nyttig om vi säger så) så har morgonen spenderats med riktigt mycket mysa-pysa, omän det är trångt med tre hundar i samma soffa, samt lite lyx i form av skinka till de gamla vovvarna och en sväng i duschen med minstingen.
"Moster" har vart en ängel som tog sig an Filippas tassar som för övrigt såg ut som skurmoppar, klippte och trollade och nu har jag en riktigt snygg tjej som jag delar mysbädd med.
Läs säng, ockuperad sådan :-D

Vovvarna;



Mattes vovve Winni t.v, Sällskapssjuka Dogge alias Doglas i mitten och Husses lilla skönhet Filippa t.h.
Söta va?
Mötte dessa odjur i morse när det var dags för första toalettbesöket.
Eller låt mig vara ärlig, släppte ut mina svarta faror ur sovrummet jag sov i inatt och dessa alierade sig med Doglas.
Att ha två sovandes i samma rum går jättebra, så länge man håller dem på avstånd från Dogge.
Deras gemensamma mål MÅSTE ha vart att jag inte längre skulle behövt på toa efter att dessa vart ivägen, bråkat, gormat och busat i BÅDA trapporna upp till WC.
Nå ja, dagens första mission har åtminstonde lyckats.
Hitta till "klo" innan vovvarna rivit kåken...

Lev och må!

Moment 22

Vad denna bild illustrerar är nog männens värsta farhåg när det kommer till att bildligt beskriva moment 22.
För tjejer är samma uppgift extremt mycket svårare.
Vi är generellt sett mer detajlerade och emotionella, vilket vi gärna vill ha i den bild som mest ärligt representerar samma poäng. :-)
Mitt moment 22 består av en enda vakuumförpackad atmosfär som innehåller två dörrar.
Ovanför den ena dörren står det; Vakna upp kvinna! Gör nått bra av dig, kämpa som en gris och våga röra om och satsa på dig själv!
Ovanför den andra står det; Vändplan, stanna här ett slag, fundera på om du duger till nått och bestäm dig sen. Fotnot; välj antingen nästa dörr eller självdö.
Vad man än bestämmer sig för vet man att tiden för att handla i vakuum inte är lång.
Antar att vad som gäller är "skynda hynda" kombinerat med något min mor ofta säger; "När mage och hjärta går hand i hand, då är det dax för handling."

... Över till något annat...
Vad Evve däremot roat sig med är diverse besök i alla tänkbara hörn av Skellefteå city under dagen.
Något som ligger sanningen nära är att det gått en hel del kaffe idag.
Hundarna har roat sig så gått det går, en och annan (tom) flaska rapsolja har satt livet till, ett par morötter och några popkorn lika så samt att tuffaste kissen i stan har dängt äldsta tiken på nosen.
Kissen är en riktig snygging med pondus.
Hur jag däremot förklarar att gammtiken går igång på en smäll, ja... Det förtäljer nog inte historien.
Vilken tur för mig att han är en gentleman och inte använder klorna vid smällar.
Man kan kalla honom för Mr V, V som i Viktory.
Till vardags lyder dock denna pälsbeklädda lilla basketboll med 4 ben till; "Vicke."
Lugnet själv vill jag lova.
Förutom detta har jag lagt min tid till städning, telefonsnack, rastning av hundar, raseriutbrott på Sveriges mörka arbetsmarknad samt att läsa en och annan blogg.
Kan inte påstå att bloggläsandet är något man stoltserar med, men det finns framförallt en blogg som ligger mig riktigt, riktigt varmt om hjärtat.
Det är en sån där bomb som innehåller allt ifrån totalkapning av diverse svenska kändisar till vanliga vardagsbestyr.
Den bredden är härlig och speciellt när det inte är mer om det ena och mindre om det andra.
Utan balans.
Nyckelordet genom livet; Balans.
Näst intill magiskt vill jag påstå.

... Och på tal om magi! Efter att överlevt en vecka med grader långt under 20 minus och öl med värre smak än..... Vitlöksmarinerad svamp(!!!!!) så har man tame tusan klarat sig riktig bra!
Trivs förövrigt i Skellhell men saknar mitt enköping oerhört.
Trots detta har ändå den röda tråden, balans, hjälpt till att väga upp de eländiga bråkstakarna trivsel och balans.
Åh, vilket jävla tjat det blev nu.
Några avslutande kloka ord åtminstonde;

"... Vad alla mest av allt behöver, är någon som får oss att göra vad vi kan."

Tänk på det och känn dig värdefull.
Alla kan vi göra någonting för någon.
Försöker själv praktisera ovanstående i hopp om att det någon dag ska hända mig.
Känner mig värdefull något så oerhört i den krets jag har och jag vet att jag har blivit "lurad" till att försöka allt jag kan.
... Och det mest skrämmande är... Att ibland är det mest kraftfulla medlet att börja med att lura ens egen hjärna...
Så har många flickor löst sina problem med utseende, självförtroende mm.
Det bästa och mest betryggande är... Att det fungerar. Bara man vågar tro.
Våran tro är grunden i allt.
Speciellt när vi har den där någon, som står brevid oss i vått och torrt, den som får oss till att våga lita på den egna tron.
Det är vad riktiga vänner är till för.

Sleep well Sweden

Undercouver; skyddsängel

Alla har vi dagar då den positiva sidan i oss (För alla har den) inte är den mest dominanta.
Oavsett vad vi tycker eller vill.
Idag hände något mig, jag ringde två samtal och vips så hade jag två som förstod min situation.
Tror jag.
Jag anser att de bästa tingen i livet är gratis så som skridskodiskon, kärlek, spontanitet, promenader osv.
förutom att det bästa är gratis har jag anledning att tycka att karma på ett eller annat sätt, vid belöning även det vore gratis.
Måste erkänna att det nu känns långt bort rent sakligt...
Men för att vara specifik har jag valt de öron som fått lyssna till min tvivlande tanke rörande glada miner, positiv energi och glädjande inlägg.
Jag känner i och med det en enorm lättnad! Anser "tyvärr" att allt som sker antingen har en mening eller försöker visa oss något.
För min del kvittar det... Jag är ändock beredd att göra det bästa av allt.
Och åt alla som lyssnat till mina samtal; Ni är fantastiska. Önskar att ni kunde ta åt er som jag gör av era förslag/inlägg (Ta det inte fel! blir bara så stark av vad ni säger, önskar att era ord kunde få er att känna som de orden gör för mig!!!). Ni är underbara och stärker mig till max!!!
Så jag vill kalla er skyddsänglar... Och inte vilka som helst... De med stort S!

Natti natt....

... 24 Januari...

Tydligen ska jag bli överkörd och våldtagen på små medar.
Skridsko-disko? Kvinna, ska du ha ihjäl mig?
Vi måste ha vin och cider då, samt kamera.
Perfekta ingredienser för en underbar kväll... ;-)

Och jag känner så här för att åka skrillor...

HII-HYAA! KÄMPA KVINNA FÖR ATT HÅLLA DIG PÅ FÖTTER! (Stackars jag...)
Har visserligen viss talang, för att ärligt skryta (Citerar bara lärare från gymnasiet.)
Men det ursäktar inte min Mintkväka att utmana mig på blad i ett par timmar på fruset vatten!
:-P

Har för övrigt haft en riktig vovve-dag då jag blev utlåst imorse efter åtta och var tvungen roa mig till 17.
Ett löfte är att dom fick både godis och FRAMFÖRALLT vatten! Hundar uttorkas tydligen relativt lätt fick jag höra för dryga året sen.
Skulle gärna anklaga mina kära syskon för att vara kleptomaner, men det kan jag inte heller då felet i nyckelbrist låg hos moi.
Indirekt; Jag var inte uppmärksam nog att be att få nyckeln tillbaka efter att placerat den i dörrens lås då Evve var tvungen skrapa bilen och sedan agera chaffis.

Så var gjorde jag och vovvarna när vi var utlåsta?
Först ägnade vi ca 45 min till rent bus alla tre!
Efter det väntade ungefär 10 minuters apport-övningar för vovvarna, separat givetvis.
Och som grädden på moset ytterligare 15 minuters bus. (Resten hos mormor.)
För att vara hundskadad vill jag säga att gammeltikens sök blev väldigt avancerat då jag använde mig av ett tätt buskage.
Hon imponerade med marginal då hon felfritt plöjde igenom och hämtade dummien i bra tid utan hjälp! (Läs in att hon förutom pigg även är jäkligt feg, eller har blitt åtminstonde.)
Och under sista minutrarna dessutom, med skott-störning, näst intill lekte oberört.
Det är bra med tanke på att hon tränats relativt flitigt med skott och jagande för ett par dagar sedan och även blitt introducerad för skytte och att det är jävligt bra när skott avgår för då händer nått snart!
Skotten avgick långt ifrån oss och det var bra!
Lilltiken kämpade på, har maniska sök och en sjujävla fart som liknar nått i stil med michael schumaschers bil i formel1! (Kan inte stava den karlns efternamn?!)
Hur som helst är jag fruktansvärt nöjd över båda tikars prestationer idag och efter detta är det sovit som gällt.
Deras arbete är helt enkelt signifikativt med en arbetsnarkoman!

Och Enköping; Snart kommer jag hem! Längtar efter precis allt som gör den staden till vad den är för mig!

Natt natt!

God morgon, världen!

Vilken natt! Helt fantastisk, har delat bädd med min "lilla" syster.
Hon har en gudomlig dubbelsäng, jag älskar verkligen hilding-kärnor.
Vaknade fullkomligt utvilad, lycklig och strålande.
Näst intill så man ska skämmas över hur glädjande det är att vakna även denna dag!

Har letat lite i mitt nostalgiarkiv.
Tänkte... Dela med mig lite.
Här presenteras en av mina "Bästisar" när det hälsades på hos morfar.
Tråkigt nog hände en lite olycka en natt & jag fick höra att denna oxe blivit hängd i sitt galler.
För övrigt var denna stiliga kille en liten kattunge på 600 kg i morfars närhet.
Han hade det där magiska lilla extra med djur.




... Törstiga norrlänningar som gör fuse!
Varför inte blanda nytta och nöjen någon gång omsänder!












Inte ett helt tokigt skjut va?















Lillasyster 2 i skaran demonstrerar att rökning inte är så nyttigt.










Avnjuter min hemliga kärlek - skotern...














Myspys på isen!












Pusth! Vilket jobb att rota igenom bilder!
Hittade för guds skull fler allt eftersom jag började finkamma laptopen.
Hur som haver, ska jag styra kosan mot duschen nu.
Luktar förmodligen som något man kan tänka sig håller på att konvertera till Fossil!

Vovvarna är lugna och fina också, så passa på är vad man måste.
Enda incidenten är att minstingen "apporterat bort" ett kostaboda glas.
Crap.
Rena odågan.
Vilken jäkla tur att det kunde vart värre.
Mitt enda lilla ljus i mörkret :)

Spökigt värre...

... Och sedan stod den bara där!
Den som fick mig känna litet obehag och som sades vara en skyddsängel, ett spöke, en ande eller något dylikt.
Jag ryser.
Jag tror på något som inte går att ta på eller vetenskapligt bevisa.
En flopp, ett påhitt och livlig fantasi skulle nog somliga säga.
Jag påstår... Vi är inte ensamma.
Fråga inte hur jag kan anse detta bara.
Har inga bevis, bara min egna fantasi och en synsk kvinna i närheten för stunden.
Det, förutom tre vovvar är det enda fysiskt levande i huset.
Resten förtäljer inte historien.
Obehagligt. :-S

... Optimism fast tvärt om...

Åh, vaknade imorse och såg att mitt numera geggiga brännmärke var rödflammigt.
Rätt läckert och bildskönt att titta på (Gillar rött) men kan tänka mig att ett halvslafsigt brännmärke inte ska innehålla blodbubblor i miniformat och över hela brännmärket??
Det kliade i vart fall så in i bombens.

Förrutom det så måste jag nämna någonting positiv innan jag skriver vidare.
TJOHOO!! MIN UNGTIK HAR KOMMIT I TROTS!!! DET BÄSTA SOM FINNS!
(För de läsare som hört hunden och kattens dagbok på Rix, ja dom vet hur rösten föreställs när man läser upp detta)
Har väntat en smärre evighet på detta.
Hittills har allting egentligen vart en dans på rosor med en hund då allting fungerar.
Det är visserligen skönt, men den människa som skaffar hund och inte ser fram emot kommande problemlösningar - har nog inte alla bestick i lådan.
Eller om jag skriver så här;
Den människa som inser att det var mer jobb med denna byracka än jag väntat mig och i det fallet... Gör något intressant/spännande eller roligt av det!
Finns inte detta är det nog lika bra att ringa nödslakt.
För matte eller husse vill säga ;-)
Hur som helst, min lilla tiks trots kommer med stormsteg.
Från en dag till en annan så lyssnar hon inte ett skit. Tittar inte, kör sitt race helt enkelt.
Vem fasen behöver en matte som står i skogsbrynet och viftar och skriker???
Skönt va?!!! Äntligen börjar det vara något att jobba med.

Andra typer av problemlösningar hittar vi inom oss själva.
Jag hörde för en tid sedan, sorgen är vad som gör djupet i glädjen.
Har aldrig förr vart så tacksam över att ha lite problem.
På tal om lite problem så strulade saker och ting till sig lite onödigt mycket för ett tag sen.
Jag höll på att bli utan kattvakt.
Varför jag nu skriver detta är pga att jag även spenderat detta ämne till att fundera kring under dagen.
Min älskade mintkväka ställde upp (Som vanligt...) Om inte den människan eller hennes familj för den delen, och även juck-bamse ;-) skulle finnas så skulle nog inte jag fungera som jag gör.
Lite handikappad nummer mässigt och passa-tider mässigt får jag lov att erkänna att jag är... Eller mycket :S
Men kontentan är att jag kommer nog aldrig att kunna få er förstå hur otroligt värdefulla ni är.
Inte bara för att ni räddat mig med katter osv, men även inne i hjärtat.
Hur mycket ni betyder, hur ovärdeligt det är och hur tacksam jag faktiskt är över att ni finns!

Min mormor sa till mig som liten;
Man kan aldrig överösa riktiga vänner med förmycket beröm.
På alla nivåer.
Man ska också vara rädd om de vänner som står där när storm yr och alla andra verkat ha gått upp i rök.
Men speciellt... De vänner som med sin närvaro kan ge större kvalitet åt ens eget liv, än alla pengar i världen.
Därför att, för pengar kan man inte köpa det inre värdet eller lyckan i en sådan eller sådana människor.
Alltså, det ovärdeliga och när det gäller fysiska ting - affektionsvärdet.
Price less.

Carpe diem! (Eller för den delen... Carpe kvällus!)

BACK ON TRACK!!!!

Äntligen! Min blogg är återupplivad!
(Oj hoppsan, vilket fruktansvärt spännande liv den där Evve har som lever för en simpel inloggning!)

Efter kilovis med julmat, litrar av öl, timmar av hundpromenader, mer julmat och lite raketer har jag klarat den här julen och detta nyår gallant!
Inte ens ett kilo extra har man lagt på sig! ....Hur nu det gått till...

Bjuder på lite härliga julbilder från förra årets jul!
Min fantastiska släkt;



















Riktigt härliga människor verkar det vara va??? :-)
Men alla har vi våra sidor och inget undantag för denna släkt...



Jag tror däremot att något hänt tomten under det forna året?
Den för övrigt EJ barnvänliga tomte som kom till oss julen -08 berättade för sällskapet hur hårt livet kan vara.
Det vill säga - åka baki löprenar runt hela jorden och då som skruvad tomte, färdas till alla hem med stålribba i 30 grader minus.
Det är ingen dans på rosor intygade han. Men nog om stålribbor och minusgrader.

Bilen har hunnit rasa ihop under vistelsen i Skellefteå också.
Riktigt tråkigt, växellådan gav upp.
Jag har tidigare alltid gnällt mycket på min karma och olämpliga tillfällen överlag men växellådan tar hittills priset.
Mitt mellan skellefteå och Jokkmokk slänger den in handduken (AV ALLA STÄLLEN!).
Kunde visserligen hålla mig till växel 1 och 5, med en rejäl portion tur även 3 i korta stunder.
Aldrig har jag tidigare upplevt en sådan våldtäcktstur i bil, under stadskörning.
SAAB = Folksjukdom.
Konstaterat av invånare i den lilla byn Jörn, 6 mil från Skellefteå mot Arvidsjaur till.

Förutom en rasad låda har jag också hunnit med...;
- Ett brännmärke
- En redig bakfylla (Av karraktären "Aldrig igen..." Som de flesta brukar känna till.)
- En trerätters middag
- En anmäld händelse
- En lös, galen liten löpsk Chihuahua (.. Också tycker folk att "förskingringskassan" kan vara elände)
- Lite spöken och spådom
- En migrän
- Ett kärleksspel
.. Samt ett fantastiskt nyår.

Har även fått flitiga rapporter om mitt stackars hem där mina katter håller till.
Är ärligt talat glad att man inte vart närvarande under jul och nyår.
Där har det uppenbarligen hållits låda så det står härliga till.
Mina husvakter har kämpat och donat fantastiskt bra med odjuren och lägenheten.

Puuhhh....
Och nu ska man i duschen.
Har öl på kylning, hundarna i "sleeping mode" och humöret på topp!
Det är så härligt att leva.

:-*