Transparant

Likt fjärilsvingarnas löfte till eviga äventyr
Sitter hon och tittar ut genom sitt fönster och låter fantasin ta friska vingtag ut i världen
Svävandes fram över oändliga vidder

Inga löften står skrivna
Ingenting lämnas och framåt är hennes väg
Hon beundrar naturens logik
Beundrar färgspel och kanske ett och annat djur

Hon funderar, drömmer och känner
Andas ängars blommor, skogens magi och världens skönhet

Sittandes på en gren kan man se de vackraste av vingpar
Omsvepta av en markant ram och bakom dessa, sprudlande färgliv

Hon vaknar upp ur sina dagdrömmar och påminns om distansen till andra sidan av ett transparant hinder.
Något som innebär att hon alltid kommer sitta säkert i sin vrå, för att skåda det som händer utanför.


Som anhörig till en sjuk släkting har vi nog alla en handikappande transparant mur som håller oss tillbaka på ett eller annat sätt.
En sorglig och energikrävande sanning som bäddar för många tårar och sömnlösa nätter.
Belöningen kommer när man ser vad ens närvaro och hjälp bidrar till.
Ett leende, en kram eller värmande ord utrotar för stunden de klor man låter härja inombords och någon gång omsänder låter ställa till skada.

Detta är den absolut största händelsen i mitt liv som både är idylliskt vacker i rätt ljus och lika väl kvävande i ens eget mörker.
Balansen är varierande, men så länge man har näsan ovanför vattenytan klarar man det.

Tack alla vänner och familj för det ni ger mig i ork och styrka.
Ni är mitt livselixir.

Blogginlägg...

Med Marc Anthony i öronen och en död längtan efter att sova så sitter man här i norrlandsmörker och väntar på att gäspningar samt torra ögon ska dyka upp.
Så är inte fallet just denna kväll.
Antar att man får fortsätta tråna...

Hur som haver, har läst en del bloggar och funderar innerligt vilket behov dom uppfyller?

Jag kan förstå de som behöver en dagbok, men sällan är det människor som memorerar i ord och vill att andra skall läsa denna personliga skrift.
Oavsett om man är fjorton eller fyrtiofem.
Är "bloggen" född utifrån ett behov där man har en önskan att synas och höras eller är det bara privatlivets styrande där man önskar att andra läser utan att man informerat om att man har en cyber dagbok?

För min del stillas åtminstonde behovet av att jag finns och tycker, oavsett om någon läser eller ej för den delen bekymrar mig (konstigt nog) inte mycket.

Skriv i frid gott folk

Blod är tjockare än vatten

Ikväll har jag erfarat vad familjeskap kan betyda.

Jag är så oerhört stolt över vem jag är, den familj jag har, släkt omkring mig och till sist de vänner jag håller närmast om hjärtat.
Hörde tidigare ett samtal inom blodsbands gränser som handlade om livet, alltet, ingentinget och allt där emellan.
Att utifrån skåda människor på denna nivå som med kroppen talade och lät det verbala språket komplettera ett samtal som i helhet utgör livets plåt i form av livsgrund, vunnen erfarenhet och trygghet i varandra under tider då livet inte är så lätt - är ett mirakel i sig.

Jag växer oerhört av att vara en tyst del i detta faschinerande samspel.
Samspel i form av ord, kroppsspråk och värderingar.
Att få se och uppleva att man inte alltid behöver vara med varandra utan bara delar i bitar av sitt liv med nära anhöriga kan utgöra en helhet i sig... Ja som sagt, jag är så lyckligt lottad.

Har utan tvivel universums underbaraste släkt, familj och vänner!

Bara så att ni vet.

Natti natt

Hoppsan sa!

Ikväll hände det, för en av första gångerna i mitt liv stavade jag lösenordet hit rätt.
Det är ju fantastiskt.
Funderar på att börja dagen (Sen när jag vaknar) med en lott!

Har tänkt mig in till Piteå och se till att utöka paketskaran.
Synd bara att det ska vara så jädrans dyrt, mutter.
Är helt övertygad om att man inte är ensam om att känna ungefär likadant.
Såg att södra sverige har fått snö ikväll, lika gäller Skellefteå.
Prövade snön lite genom att trolla ihop en snöboll som min mors hund fick pröva. Hämta, kuta efter, käka upp, döda. Ja något i den stilen.

Jag har spenderat mina senaste dagar med att försöka stå ut med arbetslösheten och bristen på personlig utveckling.
Står mest still och dammar vill jag lova.
En av mina mest desperata försök till återupplivning var att tillsammans med syster skriva ihop en lista på vanliga/tokiga/galna/sinnessjuka punkter att avklara mellan två bestämda datum.
Stolt och smått utskämd kan jag i efterhand redovisa att jag vann med 5 uppfyllda punkter mot 4.

För övrigt har jag spanat på nätet för att lista ut vilket recept som ger den ultimata julkänslan i kakväg.
Har inte än hittat någon smaklöks-orgasm dessvärre.

Ser också att sista tiden har tempot här i stan ökat, kan tänka mig att en smäkta stress så som julklappar halverst tar kol på stan!
Klockade Fredagskön i stan för någon vecka sedan och stod nästan 8 min i kö vid ett jäkla rödljus! DET ÄR SANSLÖST!

Undrar vart norrland är på väg?! Magsår variant blödande big time var min spontana tanke vid det där rödljuset...

Hur som haver, för att stå ut med morgondagen ska jag nu dejta tv nån halvtimma och efter det uppsöka bäddan.

Sleep tight!