4 dec

"Det är sorgen som gör djupet i glädjen"

Ett vackert citat jag läst på en vägg i något sammanhang som kan vara riktigt bra att komma ihåg och en underbar ursäkt till att vara lite ledsen ibland.
Alla vill vi inte mer än må bra.

Så!
Idag har värdet i medmänsklighet och frivilligt arbete näst intill hånats av Skellefteå kommun.
I hasorna på min mor halkade jag, som på bananskal, in i ett "möte" som skulle vara en hyllning till de själar som ställer upp och jobbar utifrån kärlek och värme för de människor de är - utan att kräva betalning.
På denna träff bland frivilligt arbetande medmänniskor inom äldreomsorgen infann sig också en mansperson i chefställning som indirekt hånade projektet i fråga och hårt arbete genom att rycka undan mattan för fötterna på en fantastiskt inspirerande och kompetent projektledare.
Hon kommer få gå, helt enkelt.
Vidare i detta ämne kom det senare fram att det mellan raderna bottnade i för hög kompetens.
Uppenbarligen är vi rökta om vi går genom livet utan utbildning (Om vi lyssnar på arbetsförmedlingar och dyl.) samtidigt som det minst sagt är livsfarligt med för hög utbildning och kompetens.
(Något AMS verkligen har glömt tala om!)
Att vara oerhört välutbildad har i detta fall bidragit till att personen i fråga hamnat i ett vakum mellan kraven från arbetsgivare och något sorts övre tak då man inte kan tänka sig rekrytera någon som sätter andra anställda i farozonen utan att vederbörande ens agerar som hot.

Oerhört tragiskt att se dessa enorma resurser i en människa kastas bort för att ett projekt avslutas och intresse från kommunen i fråga inte är stort nog för anställning då rädslan för eget bakslag är för dominerande.
Så vanligt, så hopplöst och hutlöst sorgligt.
Jag undrar när det var kommuner och andra arbetsgivare glömde bort att stark välutbildning och varma händer kan vara mer till vinning att behandla väl.
Det övergår mitt förstånd det dilemmat.

Från det tredje till det första.
Jag har idag bränt 600 :- på pjux!
HÖR OCH HÄPNA!
Ordentliga i och för sig, nu kan jag gå land och rike kring och låtsas om ingenting!
Har förresten fått ett otroligt charmigt gensvar på en blogg tillhörande en av mina raraste grannar, här på blogger.
Hennes älskade Mr. F har luskat ut stavningen för ett ljudordaktigt hundkommando man bara kan låta som.
Jag har själv funderat länge på detta...
Och jag måste erkänna... Att du får hälsa karln din att en liten eloge ska han om möjligt få, men bara i sympatiskt syfte ;-)
Har även hört ryktas om att den armade karln inte är dödligt allergisk för dammsugare så jag påpekar än en gång, Way to go bruden! Vart finns dom killarna? Kan dom smitta av sig?!?!?!
Till saken hör att jag själv ibland är lite hobbyallergiker mot dom där förbannade tå-krossar-apparaterna på spikhjul.
Och på tal om spik!

Shakhthimatta!

Är det något som säger någon nått?? (Och få inte ens för dig att kolla upp stavningen, den är nog åt skogen ändå.)
Ja Jessica, att du vet kan jag köpa, men jag undrar över alla andra.
Har nämligen prövat ligga på en sådan.
Man blir apelsin på ryggen.
Shakhthimatta är en dynliknande mattaktig sak man lägger på golvet som är klädd med 6000 plastspikar.
(Finns tydligen i Gällivare om någon är sugen :-)
Min mor skröt upp den, tydligen är det en riktig busgrogg för ryggen.
Åtminstonde för de människor som lever med mer eller mindre kronisk värk i rygg/axlar/nacke.
Spikarna ska stimulera cirkulation som i sin tur ger värme och den i samarbete med cirkulationen går in i musklerna och lugnar på så sätt att detta påverkar muskelspolar och sensorer, som jag förstått det.

Den charmiga sidan av användandet är när min mor lägger sig på den, somnar som en klubbad säl på den och sover tyngre än en elefant med vaxpropp storlek fotboll i örat, under tiden som man gapar och dikterar att hon måste vakna för man har en fråga eller så.
(Just! Till saken hör att min mor har kronisk värk och inte jag...)
Den inte fullt lika charmiga sidan av detta användande när jag själv lägger mig näst intill naken på den där lungpunkterande mattprylen.
Jag instrueras att slappna av, där under filten.
Andas, blunda, bla bla bla.
När jag har hunnit ligga på den där självmordsatteraljen en stund känner jag smärtan välla upp inom mig, spikarna borrar sig genom huden och kilar in sig i porerna samtidigt som jag långt ifrån andas och blundar som jag ska.
Kan tänka mig att man såg ut som en våldtagen abborre med tarmvred på nåldynan.
Jag skulle egentligen legat i ca 10 minuter för att ryggen skulle vänja sig och cirkulationen komma igång, men efter cirkus 4 så slängde jag i egen hög person in handduken.
Väl tillbaka i mina kläder, långt ifrån det där gröna eländet så kom jag på att det inte gjorde så ont...
Skämmes skämmes Evve....
Så jag kommer i tysthet när ingen ser ta en ny omgång med grönis mattskaft och känna efter på riktigt.
Det kan ju inte vara så farligt, eller hur!

Natti natti