Kram

Jag fick en kram ikväll.
Jag fick en tidigare idag.
Och en före det.

Ikväll när jag kommer hem efter detta arbetspass timmar skall jag sätta mig i soffan och njuta av detta.
Mest för att jag behöver det mer än vad jag kunnat tro tidigare.

Girighet är anledningen till att jag tänker njuta.

Du förstår, är det någonting som genomsyrar denna värld så är det demonen girighet med tentakler som når överallt och som inte tar hänsyn till några gränser.
Den hittar vägar att nå människor så man blir mörkrädd, det övergår ens vildaste fantasi.
Den djäveln snärjer själar, splittrar familjer, förstör, ödelägger och förruttnar det som beblandas med den.
Det som ligger kvar efter dess framfart är ett stoft av ett moln så svart att natten framstår som en ljus, härlig soluppgång.
Girighet.
Smaka på ordet, säg det, säg det igen och sakta denna gång.
Känner du?
Har du något att relatera till..?
Jag fylls av avsmak för girigheten, dess makt och förmåga att fånga.

Som ovan nämnt tänker jag därför njuta.
För ett par timmar sedan hade jag ett samtal där girighet var kärnan och ilskan kokade inombords.
Jag var vansinnig, fullkomligt rabiat och när min kropp inte klarade av att lägga band på sig rann tårar av sten ner för mina sammanbitna kinder.
Ingen skall behöva känna så.
Därför är dagens guldkorn något som verkligen förgyller.
Det värmer med dessa kramar i alla små sår jag fick av samtalet.
Dom fyller mig med glädje att få finnas till och betyda någonting för någon och några.
Att få göra bra saker för att få det bästa jag vet tillbaka - uppskattning.
Något girighet aldrig förstår, aldrig skulle förmå sig att försöka jobba med ens en gång.
Fy fan.

Min uppfostran och uppväxt har lärt mig att pengar inte gör en lycklig, en rak väg utan gupp i livet inte gör en lycklig.
Jag har lärt mig att uppskattning, medmänsklighet, respekt och kärlek är medel starkare än någonting annat för utan det är människan ingen.
Jag har lärt mig att man skall säga vad man känner när man gör det, våga ge komplimanger och framförallt visa uppskattning medans man fortfarande kan.
En dag, kanske snarare än man tror, är det för sent.

Oavsett vad som hänt under ens dag och hur den tett sig så vet inte jag och du vad människan vi möter på trottoaren har vart med om.
Ditt leende på andra sidan gatan kanske förgyller hela personens dag, dina värmande ord kanske resulterar i en helomvändning på ett bra sätt i någons liv.
Du spelar roll.
Jag spelar roll.
Personen på gatan spelar roll.

Vi ska uppskatta varandra.

De kramar jag fått idag till exempel, ligger runt mitt hjärta som i bomull kan man säga.
Jag har personer jag sörjer och gråter för varje natt.
Frågor som är obesvarade och ibland framträder ett rätt så dåligt självförtroende.
Ni får mig att växa.
Ni är min guldkant som gjorde min dag idag till någonting fint, ni eliminerar dessa små osäkerheter jag känner och tårar som mången gång finns inom mig.

Tack underbara, om det ändå fanns ord som kunde förklara.
Ovärdeligt är en bra början.

Kram!