Skinkstek och Arlanda

Skinksteken tog mig slutligen till arlanda!
Avnjöt en ytterst delikat middag ikväll, spelade sedan kort (Åhå, än en gång är det bevisat vilken ruggigt dålig vinnare jag är...) och avslutade med en färd till Arlanda.
En av systrarna mina skulle visst ha hämtning.
Det var snabba ryck hem sedan för att hennes karl skulle få överraskas.
Något vi inte räknat med dock var att han tidigare under denna dag besökt akuten för tryck över bröstet...
Fördelen var att dom släppte hem honom och då borde det hjärtat klara av återträffen av syster.
Besvärligt som hjärta måste det vara när den som det slår för hastigt dyker upp efter att det strulat lite, hjärtat alltså.
Jaja, ska inte förvilla mig i hjärtats gåtor!
(Fan, låter som att man angränsar till att surra djupt!)

Så varför inte?!!
Jag vet att det finns människor som inte kan komma in på min blogg och just av den anledningen vill jag lova att en av definitionerna på en riktig vän INTE (!) Är att introducera exempelvis mig för potentiella älskare till mina smaklökar! När det kommer till mina kaffestunder.
Detta har hänt och som läsare av denna blogg borde DU inte ha undankommit att den eftertraktade Lattebiten nu prövats och anlitats som våt dröm i en het kaffevärld, eller ska jag säga "min värld".
Jenny heter den hemska och numera hjärtlösa människa som fått mig förlorad i dessa kaloribomber.
Tror att det finns andra som också kan skriva under på vilket mörker hon dragit in i våra liv ;-)

Men positiv som man är kan jag inte heller neka till att jag numera bedyrar henne högt för att hon presenterat mig för denna extasiska nya värld som lattebiten tar mig till.
Jenny, du är fantastisk!

Förrutom Lattebiten så har det vanliga rullat på i mitt livs lista för dagen.
Haft djupa, ingående samtal med mig själv om allt och ingenting, sovit lite mer än jag kanske borde, samtalat per mobil med fantastiska människor, jagat lite jobb, svurit åt djuren för att dom ser till att varenda matta i lägenheten sitter i taket och skakar av rädsla.
Hundarna naggar lite på fransarna deras och dödar märgben så brutalt som en springer spaniel bara kan, katterna å andra sidan har en tendens att rivstarta på varenda mattj*vel så dom sitter som ett spett i varje vägg och dörr.
Dom kryper under mattan medans någon annan katt sitter på den och sedan försöker de riva och äta upp varann.... Och någon gång omsänder snubblar matte i hemmet över mattstackarna och då får de minsann höra vilka eländiga uppfinningar de verkligen är.
Något i stil med att dom är straffet för allt ont man gjort osv...

Så nog ska man kanske vara glad att man dras med lite LBA (Latte-bits-abstinens) och inte lever sitt liv som matta i Evves lägenhet.
Oönskad och oälskad men samtidigt utnyttjad konstant!

Natti natt!