Tripp to Skelleftea!

Femtioelva promenader, 75 mil, otalet kisspauser, x liter kaffe och miljoners ord senare så har jag äntligen tagit mig hem till härliga Skellefteå.
08.30 startade bilen och tio timmar senare anlände packet till bestämd destination.
Filippa har inte tyckt om att resa, Winni spenderade nog mesta dels av tiden till att sova.

Den en och en halva veckan i södra Sveriges regioner har resulterat i en omvälvande resa i den delen av mig som heter "innerst".
Många insikter, många nya tankegångar som föder inspirerande idéer och allt är baserat på "hundkunskap".
På många sätt känner jag mig inte intresserad av mitt eget djup eftersom det inte är där jag har min intressepunkt för tillfället, men det är väl någon form av personlig vinning som man uppnått.
Fler som känner igen sig?

Min privata historik lyder:

Hur som haver upplever jag livet lekande underbart.
Trots sina motgångar så har det sin karismatiska charm!

"DET ÄR SORGEN SOM GÖR DJUPET I GLÄDJEN."

... Var det en vis människa som sa till mig en gång.
Efter det uttalet ändrades mitt liv en smula, för med den insikten vaknade även en insnöad Evve.
Jag lät det inspirera mina möten med vänner i all sin glans, privata tankegångar och social förmåga, detta kryddade mig till tusen för att vara ärlig, och det fantastiska i kråksången är att det påverkade min hundhållning också.

Men åter tillbaka till relativ nutid.
Under denna hundcampus helg så talade jag med några om detta som rör Dåligt samvete jämnt emot våra 4benta hundvänner.
Alltid drar vi människor på oss detta dåliga samvete!
Det är en otroligt mänsklig bit som jag delvis anser att vi borde skippa, men samtidigt är inte en människa en människa - utan just medmänsklighet.
Jag tycker vi borde kunna tala om för hundarna någon gång att dom borde ha dåligt samvete över att dom käkat upp klackarna som tillhörde de där tusenkronors snygga stövlarna (Alla hundägande tjejer har nog prövat på att bli ofrivilligt, skomässigt-offrande när det kommer till valp-klack-kannibaler med vassa tänder...) eller den där tjusiga toppen för att inte tala om den sexiga BH:n!
Har en liten svart fara här hemma vid namn Winni som av någon underlig anledning utvecklat en liten form av kärlek till bågarna i BH:n (Möjligtvis substitut för Dummies?), då ICAs otroligt peppande variant av underkläder en kort stund av våra liv fyllde underklädeslådan.
Idag är det dock lite bättre, hon apporterar inte längre söndertuggade underkläder utan föredrar pippi eller ekonomiskt nog: dummie.
Nått har jag lyckats med - men hur lämnar jag nog åt experterna.

Har för övrigt lämnat min hjärna till den biten av omvärlden som enbart innehåller vår egen värld, men med utomståendes individers kroppar och personligheter inlånade.
Detta tar mig för det första till hundcampus otroligt underbara dammsugare på andra våningen som luktade tjära (Älskar på något knasigt vis bäckolja-stuket i lagom mängd.) och för det andra till sista stunden jag spenderade på detta berömda hundställe.
Lilla svart (Winni) har alltid haft en klar favorit i sitt liv med människor, nämligen en "Kjelle".
Ingen potentiell husse kan konkurrera med denne man.
Dom busar ihop, diskar vid sjön ihop och allt annat där till som infaller för Winni (Misstänker jag! Matte har lärt henne allt hon kan, karlar har nästan ingenting att säga till om...!) .
När vi var på detta omtalade hundcampus så stannade hon bryskt mellan två trappor (entréplan) och började streta frenetiskt.
Jag, människa som man är, tänkte "Oj oj, stackars krake, hon må vara godo skitnödig."
Sagt och gjort, jag och lilla svart började dra oss mot dörren, den fan till dörr som höll sig stängd för övrigt... Winni borrade in nosen i springan och drog ett otroligt djupt andetag... Väl genom dörren så fullkomligt kastar hon sig febrilt ut, då jag tänkte "Åh fan, det var det värsta va hon måste behöva..!" ... Tills jag ser denna omtalade Kjelle.

I samma ögonblick vävs mina senaste sekunders intryck ihop och ger kvitto på helgens nosövningar.
Winni var överlycklig och hade mer än gärna hälsat på resten av flocken "också" som satt i bilen, nämligen hennes mor och Bruno men det fick bli en annan gång, det var ju trots allt den där Kjelle hon spårat upp.
När vi väl kom in i byggnaden igen så gick jag och en komplett tillfredställd hund återigen (Tänka sig vad en Kjelle och massa pussar och springer-studs kan göra!) till rummet för att förhoppningsvis anamma någon som helst form av vila innan det var dags för avresa!

Jag tycker det är så fantastiskt kul att se vad en liten svartis till springer spaniel-skitunge kan tycka om livet och hussar, men jag kan nog inte klandra henne.
Både Annica och Kjell är väl beprövade sedan valp-ben och dom om några borde vara härdade...

För övrigt fick vi träffa några av resterande familjen och för hoppningsvis vänner av återseende!:

Classic (Från Curricos)
Diesel (Från Curricos)
Noona (Från Curricos)
Java (Syster till Winni från Curricos)
Easy (Också syster till Winni)
Nellie (Otroligt go tik från Big Brazzel)
Salsa (Från Curricos)
Hjärta (Senaste kullen från Curricos)

Med detta... God natt världen!
Ni missade något fantastiskt i helgen!