Erik

Under mitt liv, hittills, har jag mött otroligt fascinerande människor som var och en på sitt sätt idag bidragit till min egen åsikt om saker och ting samt den människa jag ser som Evelina.
Men kanske du också känner igen att vissa berättelser, poänger, varningar och tillrättavisningar minns man bättre än andra och många kontentor i samtal eller berättelser etsar sig fast mer än vad vissa andra gör.
Jag har någon underlig teori som i dessa fall riktar in sig på att vad vi själva kan likna oss vid är vad vi lätt tar in och minns, eller det som intresserar oss djupt.

För min del är det en av de mest fast-etsade minnen från skolåren jag vill berätta om.
Detta var en vårdag för ett par år sedan i Uppsala där jag hade en kille i min klass jag här kallar Erik.
Erik är en udda person, med udda kläder, udda åsikter, udda tankesätt och förmodligen var allt annat om honom som person med - just udda.
På grund av allt detta udda kunde man inte undgå att tycka om honom!
Han var ingen speciell när man mötte honom i korridoren eller i klassrummen, men när han berättade något eller skapade en värld i bild/skrift, ja då var han allt.
Att bemästra bildens kunnande eller ordens magi är det inte många som gör nämligen...

Poängen jag vill komma fram till är en uppsats denna människa skrev som handlar om okända "möten", intensiv kärlek och förmodligen tjusningen att vara den man är i stundens hetta.
Han skildrade en bussresa där en blick kunde trollbinda 2 timmars bussande, ett hej kunde fånga en dag och där någon satt sig bredvid enbart med sin doft kunde förföra under de mest gräsliga förhållanden.
Han beskrev hur ett möte av en blick i 5-10 sekunder födde en intensiv kärlek som dog ut i samma veva den människans finger mötte bussens "stopp-knapp".
När man som lyssnare hörde orden som bygge den värld där man såg han smeka hennes ansiktsdrag med ögonen stannade tiden, ja då funderade jag hur man bär sig åt för att fånga människors öron så som jag ansåg att han med detta fångade mina.

... Vad jag denna kväll spekulerat kring är hur jag kunde spendera en ca 20 minuter som lyssnare, för att i korta drag höra:
"Hon klev på bussen, vi såg på varann, hon var söt, satte sig, 10 min gick, hon hoppade av...".
Än idag kan jag inte begripa vad som krävs av någon för att 30 pers ska sitta som en klunga barn på dagis under fruktstunden, och frenetiskt lyssna vidare till en handling som egentligen är så simpel?

Har du en människa i bagaget som tagit samma plats jag just beskrev att denna Erik gjorde?

Efter detta blev min kärlek till svenska språket enbart större.
Ofta går jag ut och läser bloggar till höger och vänster.
Det är inte så många som bemästrar vårt modersmål nuförtiden.

Natt natt