Lösenordselände...

Fan!
Jag har på tok för långt lösenord hit för att orka skriva var och varannan dag!
Satt för någon minut sedan och tänkte "tjaah, undrar just varför folk ber om ursäkt för att dom inte skrivit på länge... I SIN EGEN BLOGG?!?!!!!"
Jag kan rakt upp och ner klargöra för allt och alla att jag är emot presentationer och kommentarer som börjar med....;

- Jag är då en tjej från *oväsentligt* som vill berätta om mitt liv och.. bla bla.
Alla ni som har det - absolut, en presentation ska vara personlig och är den det för er så ska ni använda er av den! Jag tycker det är åt skogen för vanligt bara :-S

Eller...

- Ja nu var det då ett tag sedan jag skrev här... bla bla... och vad som hänt sen sist är... bla bla... Också något som är lite väl originellt i bloggarens heta värld.

Men vi är alla olika och en av de stora bristerna i medmänniskor och dyl är väl till och från förståelse??
Hur som haver, när jag vaknade i eftermiddags efter en natts jobb, var jag på så dåligt humör.
Kände för att klösa ögon och hjärtan ur grannar, affärsbiträden, förbipasserande och alla andra som vistas i samma stad som mig.
Hela dagen fortsatte i samma anda.
Jag kan tycka att man många gånger är expert på att lura sig själv till att vara glad, men fan inte idag!
Det enda som har fungerat är en extremt snäll variant av sitt-träning på minsta tiken (Och då var jag faktiskt på bättre humör annars hade det INTE blivit av...!)
Hon svarade riktigt bra, var snuskigt duktig och jag försökte förgäves tala om för henne att hon har börjat löpa och ska egentligen ge mig feta fingret för precis allt jag säger och gör.
Hon är lite rolig, för hon vägrade nog att förstå.
Alltså, det måste ha vart den förskönande sidan av PMS jag fick erfara!

Hur som haver, nu väntar sista natt-kissningen och det ska bli spännande att se vad den bjuder på!
Sedan... Natti natti, everyone!