Det var en gång...

Det här är historien om min nyvunna kärlek.
Igår hände nämligen något magiskt i mitt lilla liv.
En helt vanlig fredag i skellefteå resulterade i livsomvändande inköp.
Tack mor!

Länge har jag insisterat på att hon ska köpa en så kallad Coatking.
Om man tänker att hunden är en höstgräsmatta så är Coatkingen en kratta och tar bort löv.
Under-ull! Hej då!

När min mor hittade denna finurliga lilla pryl på affären förstod hon inte alls varför hon skulle köpa den (Ibland måste man verkligen koppla på charmen och den där rösten och språket när man låter så klok.) men med facit i hand är hon nog inte så missnöjd!
Igår kväll krattade jag Dogge, mors hund, och hux flux hade hon två hundar!
Den ena var Doglas som hoppade och studsade runt och det andra var en plufsig doglas som var jävligt bra på sitt och stanna kvar (hårhögen alltså ;) Ordentligt är det mista man kan säga, som förklarande ord till hur resultatet blev.
Menar då ordentligt på ett riktigt bra sätt!

Var däremot inte direkt älskad av Dogge när jag var klar, men skinka verkar lösa de flesta kärleksbekymmer, haha.

Filippa och Winni hamnade under Coat-kingens gaddar idag och oj så fina dom blev.
Istället för ca 5 tovor / hund ligger snittet nu på ½, perfekt, eller hur???

Och mina planer är inte att dejta huggtänderna men däremot en dusch och en kam.
Jäklar vad skönt det ska bli!

Over and out!