Sammanfattning...

Söndag:

Söndagen bjöd på en hund-dag i "curricossarnas" anda. Kenneln småmonstrena här hemma kommer ifrån.
Vi tittade på lite sök och annat smått och gott som gör livet lättare för de fyrbenta små.
(Inte fasen ska du tro att man som hundförare blir nå klokare heller!)
Först och främst ska jag begripa vad jag håller på med, sedan lura i vovven att den vet vad jag vill att den ska göra, sedan ska hunden faktiskt göra det också och när det i sin tur då är gjort måste man själv vara så pass rapp i skallen att man fattat att detta var precis vad jag egentligen ville från början! Hurra? Tror jag! ;-)
Hur som helst, denna söndag är en sån där dag man var mer i behov av än man innan någonsin kunnat förstå.
Vi fick nog allihopa med oss massor av värdefulla frön hem som ligger och väntar på att få frodas.
Är oerhört nöjd och hade fantastiskt trevligt!
För vovvarnas del vet jag inte alls vad jag ska skriva, dom hade inga kommentarer om dagen... Bara sov och sov och sov...

Måndag och tisdag lullade sakta men säkert förbi, knappt så man hann märka ens en gång.
Sitter här i detta nu och tänker "Hur fan gick detta till, EGENTLIGEN?" Det var ju för guds skull igår vid lunch jag senast skulle ha handlat dom där 2 litrarna mjölk.
Och här sitter jag, fortfarande utan nån förpackning röd/vitt på översta hyllan i kylen.
När man vaknar på morgonen och tar första koppen kaffe (Som annars ska vara en njutning långt bortanför denna värld) inser man vilket misstag man gjort?!
Det är inte en guldstund direkt när ett rivjärn i rinnande form våldtar vägen ner till magen genom att bokstavligt bränna och riva sönder innanmätet till slamsor.
Vad som efter en kopp svart kaffe på morgonen finns kvar är på sin höjd nån gammal torkad smaklök som klarat sig pga något smärre mirakel. (Läs tuggummi som inte följde med kaffet ner!)

Vad som annars gjorts är någon apportering. Bildbevis finnes!

(Här talar jag om för Winni att hon ska hämta apporten och lämna den prickfritt i min hand och visa hur duktig hon är... Alltså hur duktig jag talat om för henne att hon ska vara!)
Tro det eller ej, jag misstänker att hon lyssnade!
Det där med lyssna är annars inte alltid vad en tuff och busig böna lägger ner tid på, på en gång, nödvändigtvis!
... Om inte matte talar om för henne att det lönar sig... Vilken tur för lilla Winni att matte alltid har rätt då! Eller hur??!

.. Och förrutom det då.. Jo... Det blev ett spår idag.
Nej inte för mig, men för lillskiten.
Jag la för övrigt ett spår åt en riktigt trevlig Labradorkille.
Med min sedvanliga tur så drogs jag spåret bokstavligt talat GENOM en fågel.
Skata, tuggad på, fjädrar överallt. (Jag var lite trött i den delen av spåret och skrattade åt min tanke till den där skatan, "ta dig samman, fågelskrälle".)
Lite roar små och det ligger en hel del sanning i det!
Har även hämtat en sköldpadda på kvällskvisten.
Föredrar att kalla den cementfrisbee med skalle!!
Trodde i den värld jag lever i att den skulle vara runt decimetern, TJI FICK JAG! Rena monstret med storlek av det dubbla.
Herre min skapare.
Men det ska nog gå bra, han får rosett runt skallen och sedan dimper cementfrisbeen ner i ett brevinkast på granngatan.
Nu kan vi surra om planering!

.. Nä ni. Sussa så gott!
Nu är det sängen som gäller!