Trög nattakvist

Ja det ska minsann gudarna veta!
Jag har vart på kalas.... Det var den där upp och nervända, på bilden nedan, (Även kallad "nikolaj-människan" i min blogg.) som fyllde.
Jag har ikväll vilat, käkat, vilat och allt annat som kan tänkas rekommenderas för att man ska hålla som människa en kväll efter ett kalas...


En till och snäppet tydligare bild på Nikolaj bjuder jag på. Förrutom Nikko ses även Filippas kärlek; Ceasar!

Är dom inte härliga? Stans skönaste killar vill jag lova!
Så där satt man och drack kaffe, ljög i allmännhet om allt och inget samt träffade en ny människa.
En My-typ, som inte var en hund... Trevlig prick.
För Nikolajs del så väntar inte bara min present utan en del övriga också till senare av alla möjliga och omöjliga anledningar.
Nästkommande kalas, ombyggnation osv.
Efter ett långt pass av smärre kedjerökning och en stor häck på en stol nån timme om inte mer så bestämde jag mig för att gå hem...
Fick sällskap av syster som för den delen också var över till Nikkos lilla tillställning.
Väl hemma tittade jag igenom bilderna från dagen.
Är verkligen supernöjd med denna! (Egovarning, ja jag vet, ser hur det ser ut, det jag skriver... "jag, jag, jag... bla bla..)
I alla fall, här ses dagens lilla stjärna som fyllde, jag på sidan av som INTE för en gångs skull ser ut som en markatta och vi har det trevligt med en hop andra typer, störtsköna för övrigt, som gäst hos Mintkväkorna med inslag av Andersson, en helt vanlig och fantastisk Torsdag.
Tack för idag!

... Efter en ordentlig genomtitt av bilderna började den minsta voffen klaga på att hon ville kissa.
Det händer ju det med ibland!
Vi tog en mys-stund i skogen...


Winni sittandes på löven, Winni sittandes på stenen, Winni liggandes i riset samt Winni liggandes med nöjet; Döda pinnen.




















Det blev helt enkelt en vanlig Winni.
Här och där med alla möjliga hyss på G.
Ungefär som vilken springer som helst i hennes ålder antar jag. Eller vänta... Tröstar jag mig med ;-)
Har verkligen märkt att det är med katter som med hundar. Stundvis vill man bara slänga dom över balkongkanten men samtidigt så är den kravlösa kärleken och konstanta troheten oslagbar.
Trohet talar väl inte för katterna direkt, men rörande hundar så slår den aldrig fel.
Så i grund och botten är man nog världens lyckligaste hundägare...
Resten är bara utmaning...

Förrutom dessa två händelser har inte så mycket kretsat runt i min värld.
Sovit, toa, middag, sova, tvn, lufsa runt lite för att få igång pulsen igen, vila...
På det, peta ihop ett inlägg i bloggen och nu väntar sova igen.
Lockande.. Jag längtar... Men vänta nu. VAD SITTER MAN HÄR FÖR?!
Natti natti